Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Nio decennier av fantastisk radio att återupptäcka och minnas.

Besatt av fåglar

Publicerat torsdag 9 maj 2013 kl 07.00
När personsökaren piper till (2005)
(3:14 min)
1 av 5
2 av 5
3 av 5
4 av 5
5 av 5

En skymt av en svartvingad glada eller en gråhuvad sparv kan försätta en hängiven fågelentusiast i ett närmast extatiskt tillstånd. Men varför är det så kul att kryssa fåglar?


En riktigt hängiven fågelskådare låter sig inte stoppas av lite ruskväder. För att få så många kryss som möjligt i sina årslistor  smyger de omkring, även på vintern, i snårskogar, vid havsvikar eller till och med på soptippar. För vem vill inte som Elsie Schildt från Lund se en bergstaggarsångare? Eller kanske till och med en kaspisk trut?

Det finns många olika sätt att ägna sig åt fågelskådning. Ut i naturen med kikare, fågelbok och gröna stövlar är väl den vanligaste varianten. Men har man ingen längtan efter att kasta sig ut i bushen i arla morgonstund kan man nöja sig med att räkna de fåglar man ser från sin bekväma position i vilstolen i den egna trädgården. Det kallas tomtskådning. Bengt Strid startade en egen klubb för dessa tomtspanare, Klubb Tomt 100.

I maj 2005 upptäckte Petter Simonsson en rödvingad vadarsvala, nummer 398 på listan. Det fick honom att ligga bra till i Betongtävlingen där kampen stod om att under en kväll i Stockholms innerstad  se flest olika fågelarter.
Ibland händer det oväntade. En spetsstjärtad petrell som förirrat sig ända upp till Sverige? Kan det vara sant? Och vem ska en fågeskådare lita på? Sig själv eller raritetskommittén som bestämmer om en fågelspaning ska anses som trovärdig.

För amatören är det inte alltid så lätt att identifiera de olika fåglarna. Än svårare blir det om man inte ens kan urskilja nåt som rör sig. 2004 spanade Susanne Björkman efter flyttfåglar på olika ställen i Sverige.
1972 besökte radions Lasse Svensson Vetlanda ornitologiska klubb som hade sitt fågeltorn och klubbstuga vid Nävelsjö Mader mellan Sävsjö och Vetlanda. Klubben startade 1950.

I inre delen av Marsviken vid Nyköping finns det mycket spännande fågelliv att spana på. Johnny Werdin från Oxelösund berättade 1988 om hur han följer fågellivet på våtmarksområdet Marsäng året runt.

Trandansen vid Hornborgasjön är ett säkert vårtecken som lockar tusentals åskådare. I april 1981 träffade Claes Astin ditresta transpanare.

Men det är inte bara vid Hornborgasjön man kan kan skåda tranor. Året är 1947 och det är en tidig morgon på senvåren. Regnet duggar, det är kallt och det blåser och viner. Och i ett gömsle, bakom några vedtravar vid Dumme Mosse, en av dom största våtmarkerna i Jönköpings län, ligger Nils Linnman och Bernard Johansson och trycker och hoppas att tranorna ska komma.

Man behöver inte kryssa och försöka hitta nya arter för att man gillar fåglar. Det menar Ingvar Storm, fågelentusiast och programledare för Spanarna och På minuten. Han har funderat på varför han och många andra tycker att det är så spännande med fåglar. En förklaring kan vara, menar han, att dom är precis lagom lika oss människor.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".