Kubakrisen – på gränsen till världskrig

Sovjetiskt lastfartyg med missiler ombord på väg till Kuba.
1 av 5
Sovjetiskt lastfartyg med missiler ombord på väg till Kuba.
John. F. Kennedy och Nikita Chrustjov.
2 av 5
John. F. Kennedy och Nikita Chrustjov.
Ryska missiler på Kuba.
3 av 5
Ryska missiler på Kuba.
Fidel Castro och Nikita Chrustjov.
4 av 5
Fidel Castro och Nikita Chrustjov.
Kubakrisen väckte rädslan för ett kärnvapenkrig.
5 av 5
Kubakrisen väckte rädslan för ett kärnvapenkrig.

I oktober 1962 fruktade världen att kubakrisen skulle bli startskottet för det tredje världskriget. 22 oktober talade USA:s president John F. Kennedy till nationen.

Publicerat måndag 22 oktober 2012 kl 07:00


I oktober 1962 var Kubakrisen akut. Ryska lastfartyg var på väg till Kuba med missiler ombord. Kubas ledare Fidel Castro som fruktade en amerikansk invasion hade begärt stöd från Sovjetunionen.  Men att den sovjetiska supermakten skulle placera strategiska kärnvapen så nära USA:s gräns var inget amerikanarna stillatigande kunde acceptera. John F Kennedys tal till nationen sändes även i svensk radio.
                                                       


På Kuba avvaktade man med spänning president Kennedys tal. Spänningen mellan USA och Kuba hade accelererat sen Fidel Castros maktövertagande på Kuba 1959. När exilkubaner, utbildade i USA, gjorde den misslyckade grisbuktsinvasionen 1961 förvärrades situationen ytterligare. Björn Ahlander rapporterade från Havanna.


Det var inte bara i de direkt inblandade staterna, Kuba USA och Sovjetunionen som Kubakrisen dominerade det politiska och militära samtalet. I FN-skrapan i New York stod Kubakrisen högst på dagordningen. Arne Thorén rapporterade från New York.


I Sovjetunionen hade Kennedys tal först mötts med tystnad men sen kom reaktionerna. En sak hade ryssarna o amerikanarna gemensamt och det var samsynen om att detta var den allvarligaste krisen sen koreakriget och att risken för ett tredje världskrig var överhängande. Men självklart var tolkningen av hur man hamnat i den situationen helt olika hos de båda supermakterna. Hans Björkegren rapporterade från Moskva.


De ryska lastfartygen närmade sig sakta men säkert området utanför Kuba som blockerats av den amerikanska flottan. Vad skulle hända då?


I hela världen (utom möjligen på Kuba) drogs en suck av lättnad när de sovjetiska lastfartygen vände istället för att försöka forcera den amerikanska flottblockaden. Men någon villkorslös reträtt ville inte Sovjetunionens ledare, Nikita Chrustjov, gå med på. Den 27 oktober presenterades i rysk radio hans förslag om en amerikansk motprestation. Om USA monterade ner sina raketbaser i Turkiet skulle Sovjetunionen göra samma sak på Kuba.


Dagen efter sitt utspel om Turkietmissilernas borttagande gjorde Chrustjov ett nytt utspel. Nu skulle ryssarna lämna Kuba mot ett amerikanskt löfte om att inte invadera Kuba. För dåtiden såg det ut som om Usa gått segrande ur den här kraftmätningen. Chrustjov hade fått ge sig och efteråt har det spekulerats om att hans tappade ansikte var anledningen till att han senare sparkades från sin post som Sovjetunionens ledare. Vad allmänheten inte visste var att han också fått genom kraven på nedmontering av de amerikanska missilerna i Turkiet, ett amerikanskt löfte som dock bara skulle genomföras om ryssarna höll tyst om saken. Det gjorde dom och krisen var avvärjd. Så här lät det i rysk radio den 28 oktober1962.

Dela