Ur arkivet: "Att uppfostra en dotter är som att vattna nån annans åker"

Publicerat måndag 9 mars kl 13.20
1 av 3
2 av 3
3 av 3

Trots Indiens hisnande ekonomiska tillväxt som gett kvinnor möjlighet till högre utbildning och större frihet har de blivit mer sårbara. Attityderna och kvinnoföraktet har inte förändrats i samma takt som ekonomin.

1997 firade Indien 50-årsjubileét av självständigheten från England. Men för Indiens kvinnor var steget till ett fritt och självständigt liv fortfarande stort. 

Det är bättre att dö en gång för alla än att dö lite varje dag. Så skrev en ung indisk kvinna innan hon tog livet av sig. Hon var inte ensam. I början på 1980-talet ökade antalet kvinnor som dog en onaturlig död lavinartat. 1984 berättade Magnus Åkerlund i Kanalen om bakgrunden till alla mord och självmord och om kvinnorörelsens kamp.

I mitten på 1990-talet formades en ny militant rörelse i den fattiga indiska delstaten Bihar. De kastlösa kvinnorna som tröttnat på alla övergrepp beväpnade sig för att skydda sig. Reporter Maud Ejderholt.
Det finns ett talesätt i Indien som lyder: "Att uppfostra en flicka är som att vattna någon annans åker".  Många föräldrar väljer därför att abortera kvinnliga foster, eller att döda nyfödda döttrar. Detta har lett till att andelen kvinnor i Indien håller på att minska dramatiskt. 2002 sändes ett reportage i Studio ett av Nils Horner om kvinnounderskottet i Indien.

Vad skulle hända om kvinnorna försvann helt? 2004 väckte den indiska filmen "Ett land utan kvinnor" stor uppmärksamhet. Det är en mörk framtidsvision om konsekvenser när traditioner och kvinnoförtryck dras till sin spets och kvinnorna till sist nästan utrotas. Roger Wilson ringde upp filmens regissör, Manish Jha.