Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P4 DALARNA BLOGGAR

Hon minns en riktig solskenshistoria

Publicerat onsdag 4 februari 2015 kl 05.00
Det somaliska bandylandslaget från Borlänge. Foto: Pontus Lundahl/TT
Det somaliska bandylandslaget från Borlänge. Foto: Pontus Lundahl/TT

Filmen om somaliska bandylandslaget i Borlänge har fått fantastiska rescensioner. Flera har skrivit att det är en historia som är för bra för att vara sann. Jag tänker på det där ibland. Att historier sällan förefaller alltför hemska för att vara sanna. Men då och då faktiskt alltför bra för att vara sanna.

P4 Dalarnas Lena-Maria Busk bloggar om fantasi som begränsar oss och om solskenshistorier.

Är det vår fantasi som begränsar oss? Har vi faktiskt lättare att föreställa oss obegränsad grymhet än obegränsad godhet och lycka? Är vi mer skeptiska när det kommer till sanna berättelser med happy end? Och vad utgår vi i så fall då ifrån?

Jag kommer på mig själv med att tänka att efter filmen kanske det går åt skogen med somaliska bandylaget, de kanske tröttnar allihop och människor säger att ja, ja, det var ju bara för att de skulle få stå i rampljuset ett tag. Jag konstruerar alltså ett sämre slut på den fina berättelsen. Och jag förstår inte varför.

Har jag alltså något inbyggt i min hjärna som säger att allt förr eller senare går åt helvete ändå? Trots att jag inget hellre vill än att det ska sluta just så lyckligt som det verkar. Bara det att de lyckliga slutet  verkar vara orimligare än det olyckliga när det kommer till verkligheten.

Medierna får ganska ofta kritik för att bara berätta om elände. Men medierna vimlar ju också av små solskenshistorier. Är det vi själva, som tittare, lyssnare och läsare som väljer att vältra oss i eländet? Som sovrar bort de positiva berättelserna?

Ett av mina starkaste ögonblick som journalist var när jag intervjuade mamman vars små barn blivit kvar i Pakistan, som hon själv flytt ifrån. Hon hade kämpat i flera år för att få hit barnen som hade det väldigt  jobbigt där de var. Mitt under intervjun fick vi veta att migrationsverket tagit ett nytt beslut om barnen. De skulle få komma till Sverige! Äntligen! Mamman bröt ihop av lycka. Hon grät, jag grät. Några månader senare var jag på välkomstfest när de tre barnen hade återförenats med mamma.

En bättre historia och ett lyckligare slut kunde det inte ha blivit. Och den var alldeles sann.

Om barnen inte fått komma hit. Ja, då hade det verkligen varit för hemskt för att vara sant...

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".