Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Hela texten - Våldtäkt på män är något man inte talar om

Publicerat torsdag 15 oktober 2009 kl 13.56

- Det var väldigt konstigt. Det var precis som om man hade tagit någon drog eller något. Jag kan inte riktigt förklara. Jag klädde ju på mig. Och gick hem...

- Ni skildes på en gång?

- Ja, javisst, så fort han var klar så släppte han ju taget om min hals. Så då kunde jag börja andas igen.

Om män som blivit våldtagna talar ingen idag. Anders, som deltagit i den första svenska studien om våldtäkt på män, letar efter orden som beskriver vad han utsattes för.

- Och sen så vet jag inte riktigt vad jag gjorde den kvällen, alltså senare. Det här var ju på kvällen, men jag vet inte vad jag gjorde på natten... Jag borde ju naturligtvis ha åkt till sjukhus då, men jag vet inte... Jag var knäpp den dagen.

Anders, som är homosexuell, hade precis flyttat hemifrån och börjat gå ut och träffa killar. En kväll dejtade han en man som han gissar var tio år äldre. Under kvällens lopp kom de fram till att båda var intresserade av att ha sex med varandra.

- Och vi hade ingen kondom och då sa jag till honom att jag har inte penetrerande sex utan kondom, det får inte hända, men vi kan göra andra saker.

Båda var överens, sedan förändrades mannen plötsligt.

- Han tvingade upp armen på ryggen på mig och tog tag runt nacken och halsen och så. Jag vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt blev han en annan person och i den situationen var vi helt själva och jag sa så gott jag kunde: nej! För jag förstod att han ville... sätta på mig då... och... ja...

Inte förrän dagen efter, när han planlöst gick omkring på stan, insåg Anders att han var skadad och blödde från analöppningen. Han kom till akuten, där han fick sys, men ingen ställde några frågor om vad som hade hänt.

- Jag vet inte... Jag kan tänka mig att de inte ställde frågor för att de inte ville genera mig.

- Hade du blivit generad och någon hade börjat ställa frågor?

- Kanske... Men hade de då pressat mig lite grann, eller frågat åtminstone, hur det kunde komma sig att jag hade blivit... förstörd, så att säga, och det hade kommit fram då vad som hade hänt, då hade det ju varit läge att anmäla.

- Det hade ju funnits bevisning, det hade ju funnits människor som kanske hade gått att få tag på som var vittnen, som kunde känna igen den här mannen. Men det rann ju ut då, det här tillfället, i sanden...

Sedan kom skräcken över att kanske ha blivit smittad med hiv, i tre månader fick Anders hantera sin dödsångest helt ensam, tills han fick lugnande besked.

Hans Knutagård är socionom och hälsoplanerare i Region Skåne och studien om våldtagna män är hans mastersuppsats i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund. Han har intervjuat 18 män som utsatts för våldtäkt och ser ett tydligt mönster.

- Män blir våldtagna. Varför får man inte hjälp? Det är något som inte stämmer. Det skulle inte gå i andra sammanhang, att man bara tar hand om kvinnliga trafikoffer och inte manliga trafikoffer. Män har inte lika tillgång till vård och hjälp.

Män som blivit våldtagna är osynliga, de finns inte i vårt samhälle, och den totala tystnad som hittills rått om ämnet, gör att de drabbade själva saknar ord för vad de varit med om, många har inte riktigt förstått vad som hänt och att de faktiskt utsatts för ett brott.

- Man tror att det här är bara något som hänt dem, det står inte i tidningarna.... Nu börjar det stå i tidningarna och höras i radio, annars har det varit fullständigt tyst. Och då känner man, det här finns ju inte.

För så gott som samtliga intervjuade var det första gången de berättade, en del våldtäkter låg långt tillbaka i tiden och flera drabbade hade mått dåligt i årtionden.

- I 30 år hade en man gått omkring och blivit mer och mer socialt sluten, men inte kunnat dela sin ångest på något sätt. Det tog mig mycket. Det var grymt.

Hans Knutagård tror att det är vårt samhälles starka föreställningar om kvinnlighet och manlighet och synen på mannens kropp som något okränkbart, som gör en våldtäkt till något så skamfyllt för män att den måste förträngas.

-Han blir passivgjord, femininiserad. Och det är oerhört starkt, män får inte bli kvinnliggjorda. Och därför tror jag det är ett så oerhört trauma, för då har man inte stått emot och försvarat sin heder. Jag tror det är en oerhört traumatisk upplevelse.

- Men som man sedan rationaliserar och förnekar och tränger bort. I mannens värld finns det inte att bli våldtagen. Och det är därför män som blir våldtagna inte fattar vad som händer.

Hans Knutagård jämför synen på våldtäkt på män idag med synen på våldtäkt på kvinnor för 20-30 år sedan, när man t ex ansåg att våldtäkt inte kunde ske inom ett äktenskap.

- Många tror att våldtäkt är något som sker på okänd plats av okänd förörvare med väldigt mycket våld. Men det är en liten del av våldtäkterna, de flesta är något som fortsätter inom en relation eller en sexuell handling, där man trots ett nej, fortsätter ändå.

- Kvinnor har blivit utsatt för våldtäkt inom äktenskapet länge, och blir det fortfarande i andra länder. Men det är inte förrän det blir ett ord och begrepp, att det är fullständigt fel att bli utsatt för våldtäkt som kvinnor stiger fram. Och det är 30 år kvar för män att ens komma dit.

Hans Knutagård ser också ett problem med formuleringen av könsmaktsordningen, som säger att män automatiskt är överordnade och kvinnor underordnade och att Sveriges nationella kunskapscenter för våldtäktsfrågor heter Centrum för kvinnofrid. För i ett sådant samhälle finns ingen plats för våldtagna män.

- Det som kommit fram i alla mina studier är att män också är utsatta. För mig handlar det om demokrati och människovärde. Ska vi få ett bättre samhälle måste vi se att män och kvinnor är förövare och män och kvinnor är utsatta.

Anders påminns dagligen om våldtäkten, varje gång han går på toaletten, han har, som han säger, svårt att hålla sig ren. Men svårast har han haft det med sin egen roll...

- Jag gick iväg med en okänd man till en privat plats. Jag klädde av mig själv och... På något sätt serverade allting. Jag gjorde det jättelätt. Där kan jag tänka ibland att jag var väldigt naiv. Att jag trodde att det skulle stanna vid smek och sådant... Som vi hade kommit överens om.

- Vem vet att du blivit utsatt för en våldtäkt?

- Du och Hans. Det är bara ni två. Mina föräldrar vet ingenting, idag är jag gift och det här är någonting som jag aldrig har pratat om och som jag inte har några planer på att prata om heller. Nu har det gått så pass lång tid också så jag har liksom ingen lust att... bli identifierad med det på något sätt...

Reportage av Lotta Malmstedt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".