Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Delade meningar om kostnader för integration

Publicerat torsdag 23 april 2015 kl 14.43
"Bristande integration på arbetsmarknaden kostar"
(18 min)
Tino Sanandaji, nationalekonom, debattör och författare. Foto: Evalisa Wallin/Sveriges Radio.
Tino Sanandaji, en av debattörerna i Studio Etts temasändning. Foto: Evalisa Wallin/Sveriges Radio.

Det finns delade åsikter om vad kostnaderna för flyktingmottagande innebär och hur det ska räknas på det. Nationalekonomen Jan Ekberg, debattören Tino Sanandaji och Rola Brentlin från tankesmedjan Migro om hur de ser på den omdiskuterade frågan.

En fråga som invandringsmotståndarna ofta för fram är att flyktinginvandringen kostar mycket pengar. Att den tar resurser från välfärden och att den på sikt riskerar att tvinga fram nedskärningar av välfärden där svaga grupper ställs mot varandra.

De som är för en generös flyktingpolitik menar dels att det rika Sverige har en moralisk skyldighet att ta emot människor som flyr krig och förföljelse. De brukar också föra fram att historien visar att invandring på sikt lönar sig för ett land, även ekonomiskt. 

Jan Ekberg, professor i nationalekonomi som gjort flera studier om invandring och kostnader, ser två omständigheter som bestämmer kostnader och intäkter gällande invandringen.

– Det är dels invandrarnas åldersammansättning och dels hur de integreras på arbetsmarknaden. Från mitten av 40-talet och framöver 50-, 60- och 70-talet hade invandrarna dels en gynnsam ålderssammansättning, ytterst få åldringar, och man var väl integrerad på arbetsmarknaden och då fick man den effekten att den offentliga sektorn omfördelad inkomster från invandrare till infödda. Det vill säga att infödda blev vinnare. 

Men det skedde ett skifte på 70-talet? 

– Omkring 1980 kunde man se att invandrarnas ställning på arbetsmarknaden försvagades allt mer. Arbetslösheten började öka. Fortsatte under 80-talet trots att Sverige hade en brinnande högkonjunktur med väldigt stor brist på arbetskraft. 

Det sammanfaller med att man gick från arbetsinvandring till flyktinginvandring? 

– Det är inte så att flyktingskapet i sig gör att man får en svårare arbetsmarknad. Vi hade flyktinginvandring redan tidigare. De flyktingarna integrerades väldigt väl på arbetsmarknaden. 

Kostnaden motsvarar 1,5 till två gånger utgifterna för det svenska försvaret. Vad är det framför allt som kostar då? 

– Invandrarnas gynnsamma ålderssammansättning består. Det är den bristande integrationen på arbetsmarknaden som kostar. Är man inte på arbetsmarknaden så bidrar man inte särskilt mycket till skattesystemet, samtidigt som man för sin försörjning blir beroende av den offentliga sektorn. Man tar ut mer av den offentliga sektorn än vad man bidrar med. 

Varifrån tas de pengarna? Vad är det som prioriteras ned för att stat och kommuner ska ha råd att ta emot människor som invandrar hit? 

– Det är en politisk fråga, det syns inte någonstans i någon budgetförslag, utan det blir helt enkelt så att den infödda befolkningen som måste finansiera det här underskottet. De får helt enkelt betala mer i skatt än vad de tar ut av den offentliga sektorn. Det blir en mellanskillnad för dem som måste gå till invandrarna. 

Det finns en grupp opinionsbildare som menar att kostnaderna för flyktinginvandringen skenar utom kontroll och att det kommer att få stora konsekvenser för välfärden i Sverige. De har fram tills nyligen inte hörts så mycket i medierna något som ofta får dessa personer att tala om en mediecensur. En av dem är Tino Sanandaji, nationalekonom, debattör och författare. 

Du håller på med en bok som bland annat handlar om mediernas hantering av den här frågan. Och du är väldigt kritisk. Varför? 

– Låt oss ta OECD-rapporten som exempel. Rapporten gör olika beräkningar beräkning och då finns det en beräkning som visar att invandringen är en vist på 0,2 procent av BNP. Den beräkningen exkluderar kostnaden för flyktingmottagning, alltså det som står i statsbudgeten för Migrationsverket och Arbetsförmedlingen och att ta in asylsökande de första åren den dyraste perioden. Det är i dag ungefär en procent av BNP. En kalkyl som exkluderar kostnaderna för flyktingmottagningarna kan inte användas i debatten om kostnaden för flyktingmottagning. Sättet som media kommer runt det här är att inte tala om det här, säger Tino Sanandaji.

Tror du att det sker medvetet eller av okunskap i sådana fall? 

– Det är en blandning. I vissa fall är det medvetet. Dagens Nyheter är den tidning som skrev en artikel som kritiserade Jan Ekberg och lyfte fram OECD-rapporten. Jag talade om för deras journalist och visa ur rapporten att den exkluderar kostnad för flyktingmottagning. Inte nog med att de inte talar om det här, de talar inte heller om att det är flera beräkningar. Jag har aldrig sett en akademiker kritisera Jan Ekbergs uträkningar. 

Även de som inte är nationalekonomer måste ju få kritisera. 

– Det stämmer men om journalisterna hade argumenterat korrekt så är det en sak. Jan Ekberg har ju räknat på olika sätt på offentliga tjänster men ändå kritiserar de honom och säger ”det har du inte gjort”. Förmodligen gör de det för att det är förvirrade. De förstår inte hur han gör. 

Rola Brentlin är grundare för den migrationsvänliga liberala stiftelsen Migro. 

Vad säger du om mediernas hantering av den här frågan? Det finns ju de som tycker att det är det enda media pratar om. 

– Det är klart att det pratas mycket om integration och det är skönt att vi har gått ifrån någon form av debattmetod som gick ut på att integration är det enda vi pratar om. 

Det finns de som menar att det kommer att kräva förändringar av välfärdssamhället. Med lägre bidrag, lägre a-kassa och så vidare. Ger du dem rätt? 

– När man pratar om siffror måste man komma ihåg vad som finns bakom siffrorna. Det finns en human aspekt som är viktiga att upprepa. Vi har över 200 000 döda i Syrien vi har över 9 miljoner människor på flykt. Det är också siffror och de kan vi inte glömma bort. Det är klart att det finns en kostnad för asyl men det finns också en alternativkostnad till att inte ge asyl. 

Och vad är den? 

– 900 människor drunknade på Medelhavet förra veckan. Det har rapporterats om att ungefär 2 000 människor dör i sin väg till Europa varje år. Alternativkostnaden som är värst är väl om de inte alls kan ta sig hit. Vi ser ju massövergrepp, massmord och folkmord. 

Är det så att vad det kostar på kort och lång sikt inte är huvudfrågan utan att det här är ett moraliskt ansvar? 

– Man måste diskutera kostnad, man kan inte gå ifrån de här två begreppen men det finns en alternativ kostnad. Den måste vägas in när man tittar på kortsiktiga och långsiktiga kostnader.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".