Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Modeprojekt i peruanskt fängelse

Publicerat måndag 21 september 2015 kl 10.48
Modeprojekt i peruanskt fängelse
(9:19 min)
Thomas Jacob grundade modeprojektet Pietà för 3 år sen. På galleriet Impakto i centrala Lima ställer man just nu ut bilder från Lurigancho fängelset där en del av klädproduktionen görs. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
1 av 5
Thomas Jacob grundade modeprojektet Pietà för 3 år sen. På galleriet Impakto i centrala Lima ställer man just nu ut bilder från Lurigancho fängelset där en del av klädproduktionen görs. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
Karina Gutierrez har precis blivit kommit ut efter ett 10 år långt fängelsestraff. Hon kom i kontakt med Pietà projektet i Santa Monicafängelset i Lima och har fortsatt jobba med projektet. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
2 av 5
Karina Gutierrez har precis blivit kommit ut efter ett 10 år långt fängelsestraff. Hon kom i kontakt med Pietà projektet i Santa Monicafängelset i Lima och har fortsatt jobba med projektet. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
Stegen i Carlos cell upp till hans screentryckeri. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
3 av 5
Stegen i Carlos cell upp till hans screentryckeri. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
Sara packar en väska full med mat när hon ska hälsa på sin man i Lurigancho fängelset. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
4 av 5
Sara packar en väska full med mat när hon ska hälsa på sin man i Lurigancho fängelset. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
Ovanpå cellen i Lurigancho har Carlos ett screentryckeri. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio
5 av 5
Ovanpå cellen i Lurigancho har Carlos ett screentryckeri. Foto: Paloma Vangpreecha/Sveriges Radio

I flera peruanska fängelser i Lima skapar ett franskt modeprojekt arbetstillfällen för interner. Vår korrespondent Paloma Vangpreecha har besökt Lurigancho fängelset i Lima och träffat personer som syr upp trendiga kläder som säljs runt om i världen.

30 åriga Karina Gutierrez tar fram en gråstickad luvtröja ur en plastpåse. Hon brukade sticka dem i kvinnofängelset Santa Monica. Karina har precis kommit ut efter ett tio år långt fängelsestraff och hon säger att för henne betydde projektet Pietà en extra inkomst inuti fängelset för att bland annat kunna betala mat.

Jag hade vänner som försörjde hela sin familj inifrån fängelset säger Karina.

Fransmannen Thomas Jacob startade Pietà för ungefär tre år sen efter att han besökt fängelset Lurigancho strax utanför Lima. Lurigancho är ett fängelse anpassat för runt 2000 personer men där det idag finns runt 10 000 interner. Thomas bestämde sig för att starta ett modeprojekt och låta internerna sy upp kläder inuti fängelset. Han valde namnet Pietà efter Michelangelos skulptur där Jungfru Maria håller den döende Jesus i sitt knä.

Likt Jungfru Maria tycker Thomas Jacob att människorna som han mött inuti fängelset har en värdighet. Folk därinne står inte och skriker och gråter och säger att de är oskyldiga. Folk därinne fortsätter att blicka framåt och är inte offer säger Thomas. Idag säljs kläderna som produceras i peruanska fängelser i olika butiker runtom i världen.

Thomas säger att arbetet inuti fängelset lärt honom mycket om det peruanska samhället. Han säger att det finns mycket korruption och orättvisor. De enda negativa reaktionerna som han fått på sitt projekt är på reklambilderna som de tagit. Vissa personer inte förstår varför han använt sig av unga killar som sitter i fängelset som modeller och att de tycker att de är fula. Thomas menar att det bara handlar om okunskap.

Pietà samarbetar just nu med kvinnofängelset Santa Monica och Lurigancho. Eftersom fängelset Lurigancho aldrig svarar på min förfrågan om att få komma och besöka bestämmer jag mig för att träffa Sara vars man sitter i Lurigancho och som trycker Pietàs t-shirtar från sin cell.

Thomas kommer med tröjor som min man trycker på, säger Sara. För dem har Pietà inneburit en extra inkomst till familjen.

Jag har elva år i fängelset säger Sara när jag kommer hem till henne i området Callao i Lima. Ovanför Tv:n i vardagsrummet står inramade bilder på henne, den 23 åriga dottern och hennes man Carlos. För elva år sen dömdes Carlos för drogsmuggling och fast det är han som sitter i fängelse känner Sara, att också att hennes frihet har berövats. Allt kretsar kring att åka och besöka Carlos på fängelset.

Tillsammans åker vi tidigt en onsdagsmorgon mot fängelset. På den lila bussen mot Lurigancho kliver fler och fler kvinnor på med tunga kassar. Onsdagar och lördagar är besöksdagar för kvinnor. Många har redan den obligatoriska långkjolen på sig som man måste ha för att komma in i fängelset. Det finns ingen möjlighet för mig att ta med inspelningsutrustning

Vid foten av en grå kulle står fängelset. Utanför fängelseporten finns små stånd som säljer allt från toapapper, tidningar, mat och underkläder i olika färger.

Jag och Sara ställer oss i kön för att komma in. Vi fyller i en lapp där vi skriver vem vi ska besöka. Jag lämnar in mitt pass och får en nummerbricka i plast tillbaka. En snabb och slarvig kontroll av Saras väska som är fylld med mat och sen är vi inne. Innanför den tredje dörren står ett hundratal interner och väntar. Unga killar med dimmiga blickar som erbjuder de besökande kvinnorna bärhjälp för några kronor

Ett tiotal beväpnade vakter.

Tillsammans med Sara går vi in i paviljong sju. Vi går förbi ett café och en labyrint av gångar tills vi kommer fram till hennes mans cell.

Jag är därinne i sex timmar. Men det är först på kvällen när jag kommer tillbaka till mitt hotellrum som jag kan spela in en intervju med Carlos.

Det finns 20 paviljonger i Lurigancho, berättar Carlos. I vissa sitter våldtäktsmän och mördare. I paviljong 7 och 9 sitter de som är dömda dör narkotikasmuggling. I paviljong elva polis och militär som begått brott. Carlos cell skiljer sig från de flesta.

Han har egen toalett, väggarna är kaklade i fejkmarmor. Han har ett pentry med kylskåp. Min fru fick inreda säger han. De som har råd kan betala för att få en bättre cell. Carlos köpte sin för 20 000 kr

Det är så högt i tak i cellen så han har byggt en ovanvåning där han har ett litet screentryckeri. Det är där han tryckt Pietàs t-shirtar de senaste två åren.

Fängelset är som ett litet samhälle där det finns både restauranger, verkstäder m symaskiner och keramikugnar. När jag är där följer jag Carlos genom de olika paviljongerna. Jag ser unga killar med ärriga skallar med sina barn i famnen. Vi går förbi matstånd, bodar som säljer sportkläder. Inne i paviljong 9 köper Carlos ett lysrör som han behöver byta ut i sin cell i en liten kiosk. Ett larmljuder över paviljongen. Det är internerna som varnar alla om att fängelsevakterna gått in i paviljongen säger Carlos.

Carlos säger att han välkomnar alla företag som vill placera sin produktion inuti Lurigancho fängelset.

Man behöver pengar för att kunna klara sig här inne, allting kostar, säger Carlos. Att ta sig genom de olika paviljongerna kostar några kronor. Att ta sig in i verkstan kostar också pengar. Tjänar du pengar behöver du inte känna att du belastar din familj därute men det viktigaste är att hålla sig sysselsatt för det ger en illusion om frihet, säger Carlos.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".