Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Uganda ger flyktingar en egen markbit

Publicerat torsdag 26 november 2015 kl 12.05
Reportage av Richard Myrenberg
(8:53 min)
Marsa och John flydde Sydsudan förra året. Nu har de odlat upp mark som de fått av Uganda i flyktingbosättningen. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio.
1 av 5
Marsa och John flydde Sydsudan förra året. Nu har de odlat upp mark som de fått av Uganda i flyktingbosättningen. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio.
Flyktingbarn från Sydsudan väntar på att bli registrerade i Kiryandongo i Uganda. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio.
2 av 5
Flyktingbarn från Sydsudan väntar på att bli registrerade i Kiryandongo i Uganda. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio.
Angelina Jeleuch flydde från Bentiu i norra Sydsudan undan kriget i Sydsudan. Nu hoppas hon på en bättre framtid för sin barn i Uganda. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio.
4 av 5
Angelina Jeleuch flydde från Bentiu i norra Sydsudan undan kriget i Sydsudan. Nu hoppas hon på en bättre framtid för sin barn i Uganda. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio.
Peter Karanja med dottern Feva flydde från Kenya för många år sedan. Nu är han en etablerad majsbonde och getuppfödare i Uganda. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio.
5 av 5
Peter Karanja med dottern Feva flydde från Kenya för många år sedan. Nu är han en etablerad majsbonde och getuppfödare i Uganda. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio.

Uganda har tagit emot ett stort antal flyktingar från andra länder under de senaste åren, framförallt från Sydsudan och Kongo-Kinshasa. Men till skillnad från många andra länder i Afrika, där flyktingar ofta hamnar i slutna läger, så har Uganda anammat en öppen asylpolitik.

Längs långa rader sitter mest kvinnor och barn på träbänkar i väntan på att bli registrerade som flyktingar. De flesta här har precis kommit från krigets Sydsudan. Bland annat 21-åriga Angelina Jeleuch.

– De brände hus och våldtog kvinnor, säger hon. Barn och kvinnor dödades. Därför flydde vi från Bentiu i norra Sydsudan.

Angelina Jeleuch har med sig sina två små barn och två av sin systers barn hit till flyktingmottagningen Kiryandongo i centrala Uganda. Från Bentiu tog hon sig till Sydsudans huvudstad Juba i somras och nu i november vidare ner hit.

Hon hoppas nu kunna ge barnen lite trygghet här - mat och skola, sen får hon se. Det lär dröja innan hon beger sig tillbaka till sitt hemland, säger hon.

Angelina Jeleuch är en av tiotusentals sydsudaneser som valt att fly sitt hemland och ta sig till Uganda. Förra året kom det drygt ett hundratusen sydsudanser till Uganda - på grund av kriget där mellan regeringsarmén och rebeller. Varje månad tar Uganda emot 3500 nyanlända från Sydsudan.

Dessutom kommer hundratusentals från ett annat grannland, Kongo-Kinshasa, på grund av oroligheterna där. Aldrig förr har Uganda huserat så många flyktingar som nu - drygt en halv miljon.

Men till skillnad från många andra länder i regionen har Uganda valt ett annat sätt att ta emot denna anstormning av människor i nöd. I de flesta andra länder här placeras flyktingar i avgränsade läger - där de får livsmedel och boende. Men ofta tillåts de inte röra sig fritt och har ofta svårt att hitta jobb eller annan sysselsättning. Här är det lite annorlunda.

Längre bort på kullarna i Kiryandongo hittar jag en annan familj från Sydsudan. Några enkla hyddor mitt i majsåkern, tre familjer bor här. Marsa är 29 år och berättar att hon kom hit förra året på grund av kriget. Med sig har hon sina två små barn som springer runt oss.

– Vi fick en bit land att odla på här, säger hon sveper ut med handen över åkern. Vi odlar mest majs och jordnötter säger hon.

Hennes 20-årige bror John ansluter.

– När vi kom hit var det bara buskar här, nu har vi rensat för att kunna odla, säger han. Det här är vårt hem nu, säger han.

Det här är ett exempel på hur Uganda valt att lösa flyktingmottagandet. De som vill får en bit mark att odla på - ett sätt att klara sig, kanske få ett överskott som kan säljas på marknaden, och därmed bli mindre beroende av livsmedelshjälp.

Det här kallas inte heller för ett flyktingläger utan en flyktingbosättning. Här finns inga staket eller avgränsningar, flyktingarna kan röra sig fritt. Och för att minska motsättningarna har lokalbefolkningen också tillgång till de sjukstugor och skolor som finns i flyktingbosättningen.

De som kommer från Sydsudan och Kongo får automatiskt flyktingstatus i Uganda. I Uganda medför det också ett arbetstillstånd direkt. Vill de så kan flyktingarna sedan resa och bo precis var de vill i landet och söka sin försörjning själv.

Här i flyktingbosättningen Kiryandongo finns det nu omkring 40 000 flyktingar, mellan 50-60 nya kommer varje dag.

Den här mycket pragmatiska inställningen till flyktingar har funnits i många år i Uganda. Att ge nyanlända en bit mark och frihet att klara sig själv.

Mitt i bosättningen ligger ett par nybyggda hus. Ett av dem rymmer kontoret för den ugandiska regeringens ansvarige i området. Robert Banjamwesiga är regeringens huvudman här. Hur kommer det sig att Uganda har en sådan öppen och pragmatisk flyktingpolitik? frågar jag.

– Historiskt så är ugandierna ett gästfritt folk, vilket format vår politik, säger han.

– Om man är på flykt eller behöver hjälp så får du mat, hjälp och sovplats hos folk precis som om du vore hemma. Vi ser inte på flyktingar som främlingar utan som bröder, säger Robert Banjamwesiga.

Men är inte det här en påfrestning för Uganda?

– Många inser inte att flyktingarna bidrar till den ekonomiska tillväxten i landet. Det här är arbetskraft, ju mer man tillåter dem att bidra, desto bättre för landet, svarar han.

– Visst är det en påfrestning ibland, men spänningarna är mindre här än i länder där de hela tiden ska övervakas i stora läger. Vi låter flyktingarna vara fria och delta, det har visat sig vara det enklaste sättet att hantera flyktingar här, säger regeringens representant Robert Banjamwesiga.

En som varit här länge är Peter Karanja. Han är flykting från Kenya och kom hit efter valvåldet mellan 2007 och 2008 då drygt ettusen människor dödades och hundratusentals drevs på flykt.

De flesta kenyaner har nu återvänt, men Peter Karanja med sin familj är kvar eftersom det finns en hotbild mot honom i hemlandet.

Här driver han nu en välskött liten gård där han bland annat odlar majs i ganska stor omfattning, men har också börjat med getuppfödning

– Jag har nu 20 getter. Rasen heter boer-get och är val anpassad till afrikanska förhållanden.

Vi kommer ut på en stor åker där getterna står och betar. Den där borta, säger Peter och pekar, föddes förra året, han är inte ens två år men redan så där stor.

Det var för fyra år sedan som han började med getuppfödning på allvar. Han började med en boertacka och get och sedan har det vuxit. Nu är de som sagt tjugo och han samarbetar också med andra getuppfödare i området. Han tjänar pengar dels på aveln - men också på försäljning av getter.

Han har hittills sålt sju boergetter för 500 000 ugandiska shilling styck, vilket motsvarar omkring 1200 kronor per get. Det är mycket pengar här.

Med sina majsodliing och getuppfödning säger Peter att han i princip är självförsörjande idag, även om han fortfarande får visst stöd av FN:s flyktingorgan UNHCR med utsäde och så.

Men hur ser han då på framtiden? Kommer han någonsin återvända?

– Jag har inga planer på att återvända till Kenya, det är helt klart. Min framtid är här, säger flyktingen och numera getuppfödaren Peter Karanja.

  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".