Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Kolgruvor och kolkraftverk i Indien

Publicerat fredag 4 december 2015 kl 11.46
Likt ett öppet sår, öppnar sig gruvhålet rakt in i jorden.
(9:13 min)
En av de stora öppna gruvorna där man gräver ut kolet. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
1 av 13
En av de stora öppna gruvorna där man gräver ut kolet. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Koldamm täcker hela vägytan. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
2 av 13
Koldamm täcker hela vägytan. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Ett svart lager av koldamm täcker allt. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
3 av 13
Ett svart lager av koldamm täcker allt. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Här förbereds marken för kolkraftverk och nya gruvor. Allt på jordytan skalas av. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
4 av 13
Här förbereds marken för kolkraftverk och nya gruvor. Allt på jordytan skalas av. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Snart sätt skoporna i jorden här också och ett nytt jättehål kommer öppna sig. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
5 av 13
Snart sätt skoporna i jorden här också och ett nytt jättehål kommer öppna sig. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Många nya motorcyklar vittnar om att gruvbolagen lyckats köpa jorden. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
6 av 13
Många nya motorcyklar vittnar om att gruvbolagen lyckats köpa jorden. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Surendar med sin som som han vill ska få växa upp på gården. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
7 av 13
Surendar med sin som som han vill ska få växa upp på gården. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Hunden Max sover lugnt på gårdsplanen. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
8 av 13
Hunden Max sover lugnt på gårdsplanen. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Nehar vill inte bo i stan, hon vill uppfostra sina barn på landet. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
9 av 13
Nehar vill inte bo i stan, hon vill uppfostra sina barn på landet. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Maskiner äter sig in i jordens innandöme dag och natt. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
10 av 13
Maskiner äter sig in i jordens innandöme dag och natt. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Trähjul och oxar fortfarande vanligt på den indiska landsbygden. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
11 av 13
Trähjul och oxar fortfarande vanligt på den indiska landsbygden. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Alla samlar kol Jharkhand. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
12 av 13
Alla samlar kol Jharkhand. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Philip Kujurs organisation Birsa försöker stoppa den stora kolbrytningen. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
13 av 13
Philip Kujurs organisation Birsa försöker stoppa den stora kolbrytningen. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.

Indien står för 6, 4 procent av de totala utsläppen i världen. Men landet har mer än en gång deklarerat att de inte kommer att dra ner på landets främsta energikälla kol. Men kolproduktionen öka.

Surendar och hans familj är en av få familjer som har kvar en gård i gruvområdet i Jharkhand.

Indien är världens tredje största utsläppsland av växthusgaser. Löftena som Indien gett inför klimatmötet är att minska koldioxidutsläppen per BNP-enhet med 35 procent år 2030 jämfört med år 2005. För att nå målet ska minst 40 procent av energin om 15 år komma från förnybara energikällor, främst från sol och vind.

Men landet har mer än en gång deklarerat att de inte kommer dra ner på landets främsta energikälla kol. Tvärtom ska kolproduktionen öka.

”Vi har rätt att utveckla vårt land precis så som väst gjort genom decennier. Och då kommer kol bli vår främsta källa”, har det låtit från indiska regeringsföreträdare.

Indien är rikt på kol, men det är en betydligt sämre kol än på andra håll i världen. För att få ut samma energimängd måste dubbelt så mycket indisk kol användas i jämförelse med till exempel australiskt kol. De stora mängderna stoppar inte brytningen, i stället öppnas nu en gruva i månaden i Indien. Det mesta av kolen finns i delstaten Jharkhand. Där betalar människor och natur ett högt pris på jakten av det svarta guldet.

Risfält har just skördats. Några kor betar ivrigt intill en damm, en man sitter lojt lutad mot en palm och halvsover. Kornas klingande koskällor gör att han ändå har koll på korna. Men bara en huvudvridning lätt åt höger behövs för att se något helt annat.

Grävskopor och lastbilar syns långt ner i det öppna gruvhålet. Det är ett jätteområde som är helt utgrävt. Man ser tydligt att kolet ligger bara några meter under jordytan och det är därför man använder sig av öppna gruvor. Det är nästan overkligt. Samtidigt försvinner både värdefull skog och en enormt näringsrik odlingsmark.

– Det är vi som äger marken men både de statliga och privata gruvbolagen stämmer oss för att vi organiserar oss och gör motstånd. Vi anklagas för att vara emot utveckling, säger Surendar.

Vi har åkt mindre än en kilometer från det stora gruvhålet och är åter på den indiska landsbygden. Surendars gård är byggd i en typisk traditionell stil. Husen är nymålade i en ljus beige färg och vittnar om att familjen inte tänkt ge efter och lämna sin gård.

Det här är en av de sista byarna i området. Av gruvbolagen ses byn som ett hinder för framväxten av Asiens största öppna gruvområde. När gruvan är helt utbyggd kommer det att täcka ett område lika stort som 180 kvadratkilometer. Det motsvarar cirka 64 000 fotbollsplaner. Likt ett öppet sår, öppnar sig gruvhålet rakt in i jorden.

I Indien invigs en ny kolgruva i månaden. Enligt regeringens planer ska kolproduktionen fördubblas fram till 2020. Når man det målet kommer koluttaget motsvara 1, 5 miljarder ton om året. Det är mer än USA:s produktion men ändå bara hälften av Kinas.

Indiens högste regeringsansvariga, Anil Swarup, yttrade sig om kolindustrins utveckling i medier för en månad sedan.

”Miljöansvaret är icke förhandlingsbart, men vi kan inte heller leva utan kol i det här landet” sade Anil Swarup.

För Surendar och hans familj däremot innebär regeringens beslut en oviss framtid.

– Vi är mycket oroliga. På båda sidor om vår by är det stora gruvor som äter sig in mot oss. Det sägs att om bara två, tre år har de tvingat bort oss. Men vi vill inte ge upp vårt liv här, säger Nehar, fru till Surendar.

Ännu har de inte behövt vara oroliga för att låta barnen gå ut och leka.

– Vi har mat, vi har vatten och behöver inte vara oroliga för att låta barnen gå ut och leka. I framtiden kan vi bli tvungna att köpa vatten, men för vilka pengar då. Vad ska vi leva av, säger Nehar.

Vi sitter på stora bastmattorna som bretts ut på gårdsplanen. Vatten och god, kryddstark fisk plockas fram. Och för en stund förs samtalet utan den dystra, oroande tonen som annars hörs när jag ställer mina frågor.

I delstaten Jharkhands huvudstad Ranchi jobbar frivilligorganisationen Birsa med att hjälpa de landsbygdsbor som gruvindustrin i snabb skala ska försöker få bort från de kolrika områdena. 40 procent av landets kol finns i just den här delstaten

– Många känner sig helt överkörda. De flesta av oss som jobbar här på kontoret har också varit utsatta för gruvindustrins rovdrift. Inte bara att vi blivit bortkörda från våra hem, vi måste även leva med allt koldamm, det förstörda grundvattnet och att många av våra floder är förgiftade, säger Philip Kujur som är chef för Birsa.

Vi behöver inte åka långt utanför staden Ranchi för att själva se det som Philip Kujur pratar om. Helt plötsligt är det som att vi har åkt in i en svart skog. Allt är helt täckt av en halv centimeter tjockt koldammslager. Den asfalterade vägen syns knappt, en svart dammig massa virvlar upp i luften för varje lastbil full med kol som kör förbi.

– Människor som bor i området, tvingas andas in den här luften varje dag och blir sjuka av den, säger Philip Kujur.

Folk kommer hit och berättar att de hostar och har svårt att andas, berättar Philip Kujur och lägger till att vi måste få regeringen att förstå att det inte kan fortgå som det gör nu.

– Vi som bor här betalar ett högt pris men får tillbaka mycket lite.

Det anser också den australiska Jesuitmissionen som har varit verksam i över ett halvt decennium i delstaten Jharkhand. Missionen försöker också hjälpa dem som hamnar i kläm. En verksamhet som inte ses med blida ögon av vare sig myndigheter eller gruvbolagen. Därför ber en av dem som jobbar för Jesuitmissionen att vi inte ska använda oss av hans riktiga namn. Vi kallar honom Peter.

– Regeringen ger olika företag rätten att öppna gruvor där varje gruvbolag gör sin egen miljöplan. Problemet är att ingen av dem tar hänsyn till att gruvorna ligger bredvid varandra. Ingen tar med i besluten den samlade effekten av alla gruvorna, säger Peter.

Ett annat problem är att så många saknar dokument på sin lagliga rätt av den mark som generation efter generation brukat, berättar Peter.

– Då är de helt chanslösa. Människor förlorar sina hus och marken de levt av utan någon kompensation, säger Peter.

Våld och övergrepp är inte heller ovanligt.

– Här finns också våld och övergrepp mot dem som vägrar ge upp sin mark både från lokala och statliga myndigheter. Jag befarar att spänningar mellan människor kommer att öka eftersom gapen mellan de som har och de som inte har ökar kraftigt i hela landet, säger Peter.

Philip Kujur på organisationen Birsa är orolig för att Surendar och hans familj ska råka illa ut, om de vägrar flytta.

– Surendar och hans by är just nu det enda hindret för gruvbolaget att ytterligare utöka sitt område. Med honom borta skulle de nå sitt mål, säger Philip Kujur.

Surendar bekräftar att han börjat känna sig hotad. Speciellt eftersom gruvbolaget nu lyckats splittra byns invånare. Några har lockats till medgivanden i utbyte mot en summa pengar. För en fattig indier kan det handla om stor summa pengar på kort sikt. Men pengarna är inte nog för att kunna leva av i framtiden.

Skulle Surendar få chansen att möta premiärminister Modi skulle han ställa Modi en fråga.

– Jag vill fråga dig om all den här kolutvinning är för landets eller företagens bästa? För oss som bor här känns det mer som att vi är på väg mot undergång i stället för utveckling, säger Surendar.

Margita Boström, Jharkhand, Indien
margita.boström@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".