Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Känguruvård: när bröstet är kuvös

Publicerat torsdag 7 januari 2016 kl 09.00
Jag hade blivit mer trygg som vuxen om jag sluppit kuvösen
(9:47 min)
Dr. Nathalie Charpak på Fundación Canguro med känguruvårdande mamma och pappa i Bogota. Foto: PAHO (CC BY-ND 2.0)
1 av 6
Dr. Nathalie Charpak på Fundación Canguro med känguruvårdande mamma och pappa i Bogota. Foto: PAHO (CC BY-ND 2.0)
Jenny Tjernberg 2004 med Emma i kängurublus. Foto: privat
2 av 6
Jenny Tjernberg 2004 med Emma i kängurublus. Foto: privat
Jenny Tjernberg med bilder på Emma 11 och Hugo 8. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
3 av 6
Jenny Tjernberg med bilder på Emma 11 som blev trygg av sin känguruvård och Hugo 8.
UUwe Ewald barnläkare Gävle och pionjär i Sverige med känguruvård. Foto: Åsa Wistedt/SR.
4 av 6
Uwe Ewald barnläkare Gävle och pionjär i Sverige med känguruvård. Foto: Åsa Wistedt/SR.
Prof. Charlotte Casper, chef barnsjukhuset Toulouse har kämpat hårt för att införa kängurumetoden. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
5 av 6
Prof. Charlotte Casper, chef barnsjukhuset Toulouse har kämpat hårt för att införa kängurumetoden
Dr. Flavia Bustreo WHO. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
6 av 6
Dr. Flavia Bustreo på WHO gläds åt att mödra- och barnadödligheten sjunikt globalt, men att det inte räcker när bara 15 länder klarar millenimålen

När barn föds många veckor förtidigt så är det fortfarande vanligast att de läggs i kuvös i många länder, trots att WHO rekommenderat i mer än 10 år nu så kallad känguruvård. När bebisen ligger på sin förälders bröst överlever barnet bättre, särskilt i utvecklingsländer.

Sveriges Radios globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff besökte för 10 år sedan den första kängurumetodskliniken i Sverige på Akademiska sjukhuset i Uppsala i radioprogrammet Föräldrarna. Då var bilden att alla förtidigt födda snart skulle börja vårdas hud mot hud dygnet runt, men så blev det inte. Vi börjar historien 2005.

I ett eget landstingsvitt rum med lysrör på avdelning 95F i en duvblå bäddsoffa sitter Jenny och Fredrik Tjernberg. Jenny har på sig en blåvit blus i afrikanska blommönster och under den bär hon Emma som kom två månader för tidigt.

– Det är som en sjal som man binder runt Emma och hon ligger på mitt bröst. Fredrik har hjälpt mig att binda henne ganska hårt på mig och sedan är det som en afrikansk skjorta. Jag kan släppa henne med mina händer och göra vad jag vill för hon hänger här som en lite groda på mitt bröst, berättar Jenny Tjernberg 2005.

– Men det här att de förtidigt födda i kuvös och ha stenkoll på dem, har ni tänkt på det?

– Ja eftersom jag själv är förtidigt född så har mamma berättat att de fick hälsa på mig på kvällarna och de fick inte ta i mig. När vi har diskuterat det så tror vi inte att det är så bra för jag kunde känna att jag var lite otrygg som barn. Lite orolig och mammig. Jag tror att barn behöver det här. De har ju visat att man behöver ingen kuvös när man bär de så här. Jag hade kanske behövt göra som Emma gör här nu, känna min mammas värme och känna att de var där än att ligga själv i en kuvös hela dagarna, fortsätter Jenny Tjernberg.

Det är mer än 10 år sen nu och Emma har hunnit fylla 11 år. Jag söker upp Jenny Tjernberg för att höra hur det gått?

– Det är svårt att säga hur Emma skulle ha blivit med eller utan kuvös eller känguru, men hon känns ju trygg. Och hon fick en bra start med tanke på att hon gick upp i vikt och hon har börjat skolan ett år tidigare än alla andra. Även om jag har kärleksfulla föräldrar så har jag ändå känt någon slags otrygghet som man har fått jobba med och där tror jag att Emma haft det lättare. Visst kan hon också känna sig otrygg ibland som kanske har mer med åldern att göra, men hon är tuffare, anser Jenny Tjernberg

Då för 10 år sedan så var professor Uwe Ewald chef för nyföddhetsvården på Akademiska sjukhuset och en av pionjärerna i Sverige att slopa kuvöserna och införa känguruvård istället. För att barnen håller värmen, känner sina föräldrars hjärtljud och doft, kan amma, får lättare att andas och en starkare anknytning till sin mamma och pappa. Dessutom minskar risken att infekteras med sjukhusbakterier när barnet inte ligger i kuvös.

– Om du har ett tre månaders barn hemma som får lunginflammation så är det väldigt få föräldrar idag som skulle acceptera att man separerades från sitt barn om det behövde sjukhusvård. Jag tror att inom 10 år så kommer det att kännas väldigt onaturligt att separera från sitt barn om det behöver nyföddhetsvård. I det gamla konceptet så innebar det ju att mamman var en besökare på avdelningen och då ägs ju barnet på något sätt av vården, sa prof. Uwe Ewald år 2005.

Uwe Ewald tyckte redan då att det var så konstigt att man separerade just de förtidigt födda barnen från sina föräldrar på sjukhuset, men att det var otänkbart när barnen hunnit bli några månader gamla. Då var hans bild att självklart skulle alla neonatalavdelningar bygga om så att alla föräldrar kunde ha sina barn på bröstet dygnet runt, men det blev inte så. Uwe Ewald jobbar fortfarande som läkare med förtidigt födda, men numer i Gävle.

– Det har väl hänt en del, men kanske inte så mycket som jag hoppats. Det är väldigt svårt tror jag att få den här sjukvårdskulturen att ändra sig och fokusera på att även nyfödda barn är barn. Vanliga barn. Jag tror ju att det har hänt mycket. Det är en blandad bild. Föräldrarna är där mer och de har barnet oftare hud mot hud när de sitter i en stol, men det är sällan de är där hela dygnet, fortsätter Uwe Ewald.

– Det som gör mig lite optimistisk det är att föräldrar börjar kräva att inte bli separerade. De börjar kräva av vårdpersonalen men också av politikerna att det ska inte finnas den här ojämlikheten i landet eller mellan olika barngrupper, avslutar Uwe Ewald.

Uwe Ewald berättar att det nu pågår en hel del forskning som kan snabba på utvecklingen. Dels på djur där man kan se många negativa effekter av att separera ungen vid födseln från sin mamma, dels på människor där det syns negativa spår i arvsmassan och hjärnan av den tidiga separationen.

Kuvösbarnen verkar tåla smärta och stress sämre och utvecklar fetma lättare. Enligt Uwe Ewald så behöver man bara lägga de allra mest instabila barnen i kuvös, de nyopererade och svårt sjuka, resten kan lika gärna övervakas på sina föräldrars bröst.

Sverige framhålls ofta som ett föredöme när det gäller känguruvård eftersom vi trots allt har kommit längre än många andra industriländer, men många utvecklingsländer har gått betydligt snabbare fram än vi, eftersom kuvöser är dyra och världshälsoorganisationens rekommendationer är så tydliga:

20 miljoner barn föds för tidigt årligen. 2 miljoner av dem klarar sig inte och det är idag den vanligaste orsaken till barnadödlighet idag och skulle minska om ännu fler känguruvårdades enligt WHO.

Konceptet kommer från Colombia ursprungligen. Det var det barnläkaren Edgar Rey Sanabria i Bogota som 1978 insåg att nått måste göras. Han hade ansvar för om 30 000 förlossningar om året och kuvöserna räckte inte till, ens när man stoppade två barn i varje. Han hade läst om känguruns fysiologi och hur den höll ungen varm och fuktig i sin pung, så föddes idén att låta mödrarna själva bli kuvöser åt sina barn.

Idag har metoden alltså spritt sig över världen och Doktor Nathalie Charpak förestår Fundación Canguro som bedriver forskning och sprider kunskap och hon har nu gjort en uppföljning hur det gick för barn i Colombia som känguruvårdades i början av 90-talet och för deras föräldrar.

Charpak har ännu inte hunnit publicera sina nya resultat men uppföljningen visar att fler föräldrar är fortfarande gifta 20 år senare bland de som haft sina barn hud mot hud, än en jämförbar grupp. En möjlig orsak är att papporna snabbt fick ett starkt band till sina barn. De känguruvårdade barnen tjänar nu som vuxna också mer pengar, haft mindre frånvaro i skolan och har mer sällan en bokstavsdiagnos.

Kängurumetoden verkar ha skyddat de mest sårbara barnen. Nathalie Charpak säger att hennes eget födelseland Frankrike varit ett av de mer motsträviga att införa känguruvård, eftersom den är så lågteknologisk.

På universitetssjukhuset i Toulouse i södra Frankrike ligger de förtidigt födda barnen i rader av kuvöser. Men här finns också en hel del föräldrar som istället sitter med sina barn i famnen i en fotölj. Det här är nog den avdelning i Frankrike som kommit längst med känguruvård säger svenskan professor Charlotte Casper som är chef på barnsjukhuset och tidigare jobbat i Sverige. Men hon har fått kämpa hårt i tio år här i Toulouse för att det ska bli så.

– I Frankrike så kan man säga att man ser alla problem som kan uppstå och först måste man lösa dem innan man försöker någonting och därför tar processen längre tid. Jag har ofta fått kommentaren att svenskar det är en annan kultur och det går inte att göra samma sak i Frankrike, men det kan jag säga är fe, säger prof. Charlotte Casper.

– Föräldrarna i Frankrike är precis som svenska föräldrar, dvs de vill vara med sina barn så de är väldigt glada att få göra känguru. Jag tror inte att det är kulturellt betingat utan det är någonting som alla föräldrar behöver, att vara med sina barn. De i personalen som inte kunde ställa om sig de har bytt avdelning nu faktiskt, men det är ingen enkel process, säger prof. Charlotte Casper.

Alla jag pratar med säger att personalens motstånd beror på att det är svårt att ändra sin yrkesroll, från vårdare till coach som låter föräldrarna bli expert på sitt eget barn och sköta vården. Fast det brukar oftast skyllas på att avdelningen måste byggas om först så att föräldrarna får plats.

När jag träffar WHO:s biträdande generaldirektör dr. Flavia Bustreo huvudkontoret i Geneve säger hon att WHO också måste nå ut till föräldrarna bättre i många länder. Så att de inte tjatar på läkare och sköterskor efter högteknologiska kuvöser när deras egna kroppar är att föredra.

– Om en kvinna kräver kuvös så är det mycket svårt för vårdpersonalen att säga nej, det finns ett bättre alternativ. Så de två aspekterna samverkar, kuvösutbudet från personalen och efterfrågan från föräldrar, avslutar dr. Flavia Bustreo på WHO.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".