Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Han lämnade terrorgruppen IS

Uppdaterat tisdag 22 december 2015 kl 10.16
Publicerat tisdag 22 december 2015 kl 17.11
IS-avhoppare i Raqqa
(14 min)
IS-avhopparen Abu Talal i ett tält i Libanon. Hans ansikte är suddat. Foto: Katja Magnusson/Sveriges Radio.
"IS kom med vapen du inte kan föreställa dig", säger Abu Talal. Foto: Katja Magnusson/Sveriges Radio.

Terrororganisationen IS ser Raqqa som sin informella huvudstad. Men informationen från staden är knapphändig. Vår korrespondent Katja Magnusson har träffat jordbrukaren Abu Talal i ett flyktingläger i Libanon. Han gick från att vara en demonstrant mot Assad-regimen till att bli en del av IS. Allt började i samband med protesterna mot regimen 2011.

– När allt började var det fredliga demonstrationer från oppositionen, vi krävde frihet och en viss värdighet, säger Abu Talal.

Han är klädd i en lång beige skjorta och har en röd-vit sjal på huvudet, en traditionell klädsel som arabiska beduiner från hans del av Syrien ofta bär. När vi träffas sitter han med en cigarett i handen i ett tält i ett av Libanons många provisoriska flyktingläger. Före kriget ägde han en bit land i Raqqa.

– Jag odlade vete, korn, kummin, linser, bomull och vattenmeloner, berättar han.

I dag ses Raqqa som huvudstaden i IS självutropade kalifat, men före kriget var det helt annorlunda i staden med drygt 200 000 invånare vid floden Eufrat

– Raqqa har vackra historiska lämningar, det var som himmelriket på jorden, påstår Abu Talal.

I dag beskrivs Raqqa snarare som ett helvete. IS genomför offentliga avrättningar bland annat vid ett av Raqqas berömda minnesmärken, en stor klocka på det som i folkmun kallas klocktorget.

Abu Talal har sett IS döda människor vid klocktornet, med ett skott i huvudet eller med en yxa.

Men vi ska gå tillbaka till våren 2011. Då deltog lantbrukaren Abu Talal i demonstrationerna mot den syriska regimen. Och hans historia stämmer på många sätt överens med hur det syriska upproret kom att utvecklas.

– Folk började långsamt koka, säger Abu Talal.

Efter mer än 40 år under Assadklanens styre bröt revolutionen ut i mars 2011.

Den syriska säkerhetstjänsten svarade med att gripa de som protesterade och säkerhetsstyrkor sköt med skarpa skott mot demonstranterna.

Senare började regimens stridsflyg bomba oppositionsfästen bland annat med de fruktade oljefatsbomberna. Protesterna i Raqqa övergick i en väpnad kamp.

Abu Talal var en av aktivisterna som hjälpte rebellgruppen den fria syriska armen, FSA, som till en början bestod av militärer som hoppat av från den syriska armen.

Men den Fria syriska armén var vek. De hade inte tillräckligt med vapen, avhopparna från den syriska militären hade bara kunnat ta med sina automatvapen och skott och skulle strida mot bombflygplan, stridsvagnar och artilleri.

Raqqa blev i mars 2013 den första provinshuvudstaden som föll utanför den syriska regimens kontroll. Abu Talal minns feststämningen.

– Det var som nyår eller julfirande, säger han.

En annan rebellgrupp började växa sig allt starkare - Nusrafronten. De hade betydligt bättre vapen, konstaterar Abu Talal.

Al-Nusra är al-Qaidas syriska gren, men bland syrier i opposition ser vissa Nusrafronten som en hårdför men effektiv grupp i striderna mot regimen. I början var det inte mer än tusen krigare från Nusra i trakten runt Raqqa, tror Abu Talal.

Men Nusra hade dels tagit över vapen från regimen, sen tog gruppen kontroll över oljekällor och började sälja olja för att kunna köpa ännu mer vapen från Irak och Turkiet.

Men så runt årsskiftet mellan 2013 och 2014 tog gruppen som kallade sig Islamiska staten i Irak och Syrien, eller på arabiska Daish, helt kontrollen över Raqqa

– IS kom med vapen du inte kan föreställa dig, säger Abu Talal. De kom med tunga fyrhjulsdrivna SUV-bilar, stridsvagnar och pansarfordon.

– I början gav de människor full frihet, de respekterade både kyrkor och moskéer.

Men efter en kort tid började IS utkräva en speciell skatt av kristna. De tog guld, pengar, andra ägodelar och beslagtog bilar. IS grep nästan alla ledarna för både fria syriska armén och Nusrafronten.

– Vid den tiden var vi med i Nustrafronten, berättar Abu Talal.

Men han och de flesta av männen från Nusra gick bara över till IS.

– IS var en stor organisation, det fanns ett system för allt, de visste vad jag gjorde hemma, med vem jag pratade med, säger Abu Talal.

Men IS betalade också bra, de stridande fick runt 1 500 eller uppemot 2 000 dollar i månaden, alltså runt 15 000 kronor, en svindlande lön för stridande rebeller i Syrien.

Abu Talal berättar om träningen hos IS. Han övade på automatvapen och lärde sig om improviserade sprängladdningar.

– De matade oss med religiösa studier som inte har något att göra med religionen, säger han.

Varje Emir, eller ledare inom IS, kom från olika länder. Emiren Abu Talal lydde under var från Tjetjenien

Det fanns också unga pojkar, i åldrarna från 13 till 20 år, minns Abu Talal. De kom från olika länder men också från Syrien och Irak.

I ett kök på en restaurang i Libanons huvudstad Beirut jobbar Mohammed som är 15 år gammal. Han visar mig hur han förbereder maten för kvällens gäster.

Mohammed heter egentligen något annat. Han kommer också från Raqqa, men hans mamma skickade iväg honom för att han var nära att bli rekryterad av IS.

– Det finns militära träningsanläggningar för barn, för ungdomar och för kvinnor, berättar Mohammed. Kvinnorna tränas av enbart kvinnliga instruktörer.

Det har bara gått ett halvår sedan 15-åringen lämnade Raqqa, men han beskriver hur IS kontrollerar allt.

– Det är syrier och utlänningar. De går med vapen på gatorna, också kvinnor och barn är beväpnade, säger han.

Han har systrar och beskriver att pressen är ännu hårdare på dem.

– De var tvungna att vara klädda i svart, inget fick synas. Kvinnor får inte gå till marknaden utan sin bror, man eller pappa. Hon får inte köra bil själv.

Mohammed fick ofta följa sina systrar till marknaden. Den som bryter mot reglerna kan dömas till böter, spöstraff eller fängslas.

– Jag såg det själv säger Mohammed, det kunde till exempel vara om kvinnans händer syntes eller om hon gick med någon som inte tillhörde familjen.

Han bevittnade också hur människor samlades för att titta på offentliga avrättningar.

Det annonserades i förväg att den här dagen ska ett antal personer halshuggas vid en rondell och folk kom efter fredagsbönen för att titta, berättar han.

Vad kände du när du såg det?

– Vad ska man känna, svarar Mohammed. Det var en stor chock, så skrämmande att människor dog framför dig.

IS försökte övertyga unga killar på många sätt, säger han.

– De brukade komma och sitta med oss och försökte övertyga oss.

Ett av sätten att lämna Raqqa är genom att söka läkarvård utanför staden, och det var genom att följa med en släkting som skulle göra en operation i Syriens huvudstad Damaskus som Mohammed lyckades ta sig ut ur Raqqa.

– Du måste odla ditt skägg innan du ger dig av, säger 15-åringen som knappt har en mustasch idag.

Vid IS vägspärrar är det noggranna undersökningar, men han lyckades ta bussen från Raqqa till Damaskus och sen vidare till Libanon.

Jag har själv väntat vid busshållplatsen i Damskus när bussarna från Raqqa rullar in. I bussarna sitter män och kvinnor inte tillsammans, kvinnorna bär heltäckande sjalar, männen har långa skägg och upprullade lite kortare byxor.

I dag skulle han ha haft mycket svårare att kunna ta sig hit. Gränsen mellan Syrien och Libanon är stängd för flyktingar. Han saknar sin familj som finns i Raqqa, men bara att prata med dem är svårt.

– I vårt område finns bara två ställen där man kan ringa, en plats för män och en för kvinnor. Dels är folk rädda att platsen ska träffas av granater, dels ställer IS frågor om vart de ska ringa, och varför.

Mohammeds plan var aldrig att som 15-åring jobba i ett restaurangkök.

– Det finns väl ingen som inte har drömmar, jag drömde om att bli läkare, men nu går det inte.

Tillbaka i tältlägret tänder Abu Talal ytterligare en cigarett. Om IS hade sett honom röka hade han riskerat straff. Fast samtidigt påstår Abu Talal och flera andra källor att IS-krigarna använder den amfetaminliknande drogen captagon för att få extra energi.

– Så att man inte vaknar upp och förstår vad man gör, utan känner glädje inuti. Själv testade han en gång.

– Den dagen bara skrattade jag inombords, jag var inte medveten, jag körde bil i 100-140 och det kändes som om jag stod stilla på marken.

Men Abu Talal hann aldrig bli riktigt djupt involverad i IS innan han själv började få problem med dem. Vid sidan av jordbruket hade han en liten affär där han sålde gasflaskor. IS kom dit och bara beslagtog gasbehållare för att använda för att bygga minor och sprängladdningar.

Han var själv med när bostäder från folk som tillhört regimen plundrades. IS tog guld, vapen, tv-apparater och bilar.

Själv påstår han att han inte plundrade och att han inte deltog i att avrätta människor.

– Jag ville leva ett värdigt liv, men inte på bekostnad av slakta människor.

Abu Talal blev han uttagen i en styrka som skulle lämna Raqqa för att strida nära Aleppo. Men där fick han nog. Han insåg att han inte alls stred mot den syriska regimen utan mot sina gamla vapendragare i Fria syrisk armén och Nustrafronten.

Han bestämde sig för att lämna IS men det var inte det lättaste.

– Du kan inte bara säga hejdå.

Han började förbereda sig. Först såg han till att kvinnorna och barnen i familjen på olika sätt kunde smugglas ut från Raqqa. I samband med kaotiska strider lyckades han själv ta sig iväg.

Men jordbrukaren som gick från att vara en demonstrant till att tränas av IS ser fortfarande regimen som sin största fiende.

– Regimen är sjukdomen som ger upphov till allt det andra. Om regimen störtas så försvinner IS, tror han.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".