Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.
STUDIO ETT ONSDAG 23 DECEMBER

Hur är det att fira jul på flykt?

Publicerat onsdag 23 december 2015 kl 11.55
"Hur ska man kunna tänka på firande mitt i den här krisen?"
(11 min)
13-årige Rawad drömmer om att bli präst. Foto: Katja Magnusson/ Sveriges Radio.
1 av 4
13-årige Rawad drömmer om att bli präst. Foto: Katja Magnusson/ Sveriges Radio.
Julkrubba i Zahle i Libanon. Foto: Katja Magnusson/ Sveriges Radio.
2 av 4
Julkrubba i Zahle i Libanon. Foto: Katja Magnusson/ Sveriges Radio.
Michel tog bara med foton från Syrien Hans familj är spridd över världen. Foto: Katja Magnusson/ Sveriges Radio.
3 av 4
Michel tog bara med foton från Syrien Hans familj är spridd över världen. Foto: Katja Magnusson/ Sveriges Radio.
Rachelle Baini i Zahle hjälper flyktingar från Syrien. Foto: Katja Magnusson/ Sveriges Radio.
4 av 4
Rachelle Baini i Zahle hjälper flyktingar från Syrien. Foto: Katja Magnusson/ Sveriges Radio.

I Mellanöstern tvingas många kristna fira jul på flykt. Våldet från terroristgruppen Islamiska Staten har bidragit till en ny massflykt av kristna och andra minoriteter från regionen. De senaste årtiondena har antalet kristna i Irak, Syrien, Libanon minskat dramatiskt. Vår korrespondent har träffat kristna som flytt från Syrien till grannlandet Libanon.

Utanför den romersk-katolska kyrkan i Zahle i Libanon står en stor julkrubba. Figurerna som föreställer Josef, Maria, det nyfödda Jesusbarnet och de tre vise männen påminner om en av Mellanösterns mest kända och återberättade flykthistorier.

Påve Franciskus är en av många religiösa ledare som den senaste tiden påmint om att Jesus var en flykting. Då hans familj tvingades söka skydd Egypten. Vi är bara en dryg halvtimmes bilresa från gränsen till Syrien, där kriget har drivit miljoner på flykt.

– Bara hit till Zahle har 800 syriska kristna familjer kommit säger Rachelle Baini  som arbetar inom kyrkan med att hjälpa dem som flytt från grannlandet. Vi går genom staden som är smyckad av plasttomtar och Jesusbarn i keramik.

Vi ringer på hos en familj som lämnade sitt hem på landsbygden utanför Homs för fyra år sen. 13-åriga Rawad minns hur jularna var hemma i Syrien.

– Då brukade vi ha en julgran och dekorationer. Vi umgicks med våra kompisar och kusiner och det var säkert, vi kunde gå ut till och med på kvällarna säger han. Han fick julklappar i Syrien.

– Men nu har jag inte så många kompisar att hälsa på längre, säger 13-åringen.

Hans mamma Flaudia Farah klarar inte riktigt av att höra sin yngste son prata om jularna före kriget. Familjen och vännerna är splittrade, vissa har flytt utomlands, andra är kvar i Syrien.

– Vem kan föreställa sig att man ska fira jul så här, långt från sin familj. Man vill kunna köpa saker till sina barn. Här går det inte, säger mamman och kan inte stoppa tårarna.

Jularna i Syrien har ett nostalgiskt skimmer runt sig. Flaudia minns julgranen och hur de gick till marknaden för att köpa presenter till barnen och varandra.

– Vi hade sötsaker hemma och juldekorationer. Men nu är det svårt att få pengarna att räcka till något mer än hyran, konstaterar Flaudia.

Hon har ont i armen och hennes man har en skada i benet, så barnen hjälper till att försörja familjen. Storasyskonen är på sina arbeten, men 13-årige Rawad har också arbetat.

– Jag har jobbat på ett bageri, i en affär för sötsaker och i en mataffär berättar han. Bäst betalt fick han i sötsaksaffären, ungefär 200 kronor i veckan jag blev trött av jobbet men vad ska man göra.

Familjen har ändå försökt skapa lite julstämning. Ovanför dörren i det dragiga rummet sitter en fryntlig tomtedocka och en skylt att där det står att tomten är vid Nordpolen. Flaudia önskar att familjen skulle kunna ge sig av härifrån.

– Här har barnen förlorat sin framtid. Här har de tvingats sluta skolan för att försörja oss säger hon.

Vi går vidare genom Zahle, Rachelle hälsar på syriska flyktingar i flera hus. Hon är libanes och arbetar inom den romersk-katolska kyrkan, men hon minns själv hur det är att fira jul i osäkerhet. Hon var fyra år då kriget bröt ut här.

– Mina första minnen är av hur jag satt tre dagar i en garderob och gömde mig. De kunde inte ens ge mig mjölk, det var en skräck. Därför känner jag extra mycket med syrierna och det de går igenom. Jag minns hur vi kristna led under kriget, säger Rachelle.

Hon beskriver hur släktingar fördes bort, hur andra dödades.

– Men nu är det svårt för syrierna, de måste ändra sitt liv, sina vanor, allting.

Den libanesiska sånglegenden Fairuz sjunger en julhymn om Jesus mamma Maria, eller som hon kallas på arabiska Maryam. Överallt på gator och torg i Libanon syns julutsmyckningarna. Men syrierna som flytt bär med sig berättelser om död, kidnappningar och förföljelser bara för sin kristna tros skull.

I en trappuppgång i ett kristet kvarter står en staty av Maria, intill finns julgranen. I en liten lägenhet vid trappan bor fyra kristna assyrier från Syrien, Michel och Jeanette, en av deras söner och hans fru. Sonen är portvakt i huset. Det enda de tog med sig var några familjefoton.

– Där är min mamma, pappa, jag när jag var liten, säger Michel.

På nästa bild syns familjen med alla barn, bilden togs när en av döttrarna gifte sig. En av sönerna har flytt till Jönköping.

Familjen kommer från Tal Tamr i nordöstligaste hörnet av Syrien. De gav sig av i all hast i februari i år, då spreds nyheten att kristna assyrier från en rad byar i närheten kidnappats av IS, bland dem fanns kvinnor och barn.

– Folk ringde varandra från by till by och berättade att IS var på väg att ta över, berättar Michel.

Siffrorna varierar, men enligt organisationen a Demand for Action som försöker väcka opinion om vad som sker med assyrier, syrianer och kaldéer i Syrien och Irak så fördes runt 250 personer bort. Vissa av dem har släppts men fortfarande hålls fler än 100 i fångenskap.

– En granne kom gråtande från en annan by fyller Jeanette i, de berättade att IS dödar människor.

Hon tog med sig kläder och de foton som hänger på väggen, de gav sig iväg ihop med grannarna och deras små barn.

– Över bilen var det beskjutning mellan IS och kurdiska styrkor, säger Jeanette.

De klarade sig, men livet på flykt är svårt.

– Att lämna sitt hus och sin by, säger Michel och sen kan han inte prata längre för tårarna. Han är 51 år gammal och levde hela sitt liv i byn.

Där var han tjänsteman, nu har han inget arbete. Jeanette gråter när hon tänker på hur familjen spridits över världen, hon saknar sonen i Sverige.

– Hela familjen är så långt borta på olika platser, säger hon.

Nyss såg de på TV:n om hur IS attackerade deras stad med flera bilbomber. Att ha en julfest mitt i sorgen är inget alternativ.

– Om man ska ha en fest måste man vara glad i hjärtat, hur ska man kunna tänka på firande mitt i den här krisen när man är på flykt?

När jag undrar vad önskar sig svarar han att han vill återvända till Syrien.

– När vi kommer tillbaka hem då kan vi ha fest, säger Michel

Hans fru Jeanette tänker mest på de assyrier som ännu är i fångenskap. Bland dem finns 45 barn.

– Jag hoppas att de ska bli fria före jul och nyår, säger hon.

Efter IS våldsamma framfart har världens politiker fokuserat på kristna och andra minoriteters utsatthet. I USA har vissa politiker sagt att de bara vill ta emot kristna flyktingar från Syrien, som till exempel den republikanske presidentkandidaten Jeb Bush.

– Vi ska fokusera på de kristna flyktingarna som slaktas, sa Jeb Bush i en tv-debatt.

Men i Mellanöstern och framför allt i Libanon försöker kristna företrädare i stället bromsa flykten. Mario Abou Zeid är flitigt anlitad Mellanösternanalytiker på internationella Tv-kanaler och har bland annat arbetat på Carnegies mellanösterncenter. Han är själv kristen och ser ett uttåg av kristna från regionen under de senaste årtiondena.

– Strömmen har varit enorm, ingen kan stoppa den rörelsen, det beror på situationen för de kristna, det var olyckligt att se Mosuls kristna ge sig av i en utvandring vi aldrig sett förut, konstaterar han. Det skedde när IS växte och de kristna inte kunde försvara sig.

– Nu händer samma sak i Syrien, säger analytikern Mario Abou Zeid. 

Tillbaka i det dragiga rummet i Zahle i Bekaadalen har 13-årige Rawad två önskningar inför julen och framtiden.

– Dels hoppas jag att jag kan bli präst, säger han.

Rawad har kommit en liten bit på vägen. Efter att ha jobbat i flera år har 13-åringen fått börja skolan igen.

– Fast det är lite svårt för allt är på engelska här, berättar han.

Mamma Flaudia hoppas att familjen ska ha råd att låta honom fortsätta i skolan.

– Jag ser det som att vår framtid ligger i hans händer och jag hoppas att han når sin dröm, säger Flaudia Farah.

Rawads andra julönskning handlar om Syrien.

– Jag hoppas att kriget tar slut så vi kan återvända till vårt hemland, säger 13

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".