Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Ont om plats när man ska begravas i Kina

Publicerat måndag 4 april 2016 kl 16.48
"Gubben min ville ha en enkel begravning"
(6:24 min)
Urnbegravning för 52 personer i Shanghai enligt de nya direktiven för att spara mark i Kina.
1 av 3
Urnbegravning för 52 personer i Shanghai enligt de nya direktiven för att spara mark i Kina. Foto: Wang Qian/Sveriges Radio.
Fru Wang säger att hon är nöjd med en enkel och politiskt korrekt gruppbegravning för maken som var partimedlem.
2 av 3
Fru Wang säger att hon är nöjd med en enkel och politiskt korrekt gruppbegravning för maken som var partimedlem. Foto: Wang Qian/Sveriges Radio.
Myndigheterna i Kina uppmanar familjer att välja kremering och markbesparande begravningar.
3 av 3
Myndigheterna i Kina uppmanar familjer att välja kremering och markbesparande begravningar. Foto: Wang Qian/Sveriges Radio.

I Kina är det idag gravsopar-högtid, en traditionell helg som återinförts och då många familjer åker ut på landet för att se om gravarna. Samtidigt skärper kinesiska myndigheter kraven på nya begravningsformer som ska spara mark. Målet är att alla familjer ska välja kremering redan om fem år, och nu bedrivs intensiva övertalningskampanjer. 

Klagande hornstötar är det enda som påminner om en traditionell begravning på landsbygden, men det finns inga stora färgglada begravningskransar av papper, inga smällare, inga inhyrda gråterskor och inga guldpapperspengar att bränna, för de döda som får en så kallad platsbesparande begravning enligt nya myndighetsdirektiv.

Den här förmiddagen ska askan efter 52 personer sättas ner i en minneslund. En liten orkester spelar på ett podium medan anhöriga samlas på en röd matta omgärdad av sidenband och stolpar med buketter av doftande vita lövkojor och liljor.

Begravningsplatsen Fushouyuan ligger nära tunnelbanans ändstation på en slätt vid kusten utanför Shanghai. Tidigare var begravningar något som varje familj skötte om på sin egen mark.

De traditionella gravkullarna som ligger utspridda kring byar i hela Kina har blivit opraktiska av flera anledningar. De tar upp plats för fastighetsbolag och jordbruksföretag och kan behöva flyttas för dyra pengar, och de överges när de efterkommande flyttar till avlägsna städer.

– Shanghai var först i Kina med moderna begravningar, säger Wang Hongjie, vice ordförande i Shanghais begravningskommitté. Som ansvarig för de nya politiskt korrekta begravningsformerna bär han en liten vit bröstbukett och håller sig i bakgrunden under ceremonin.

Wang Hongjie berättar att idén om allmänna gravplatser kom hit från väst, efter att Shanghai öppnats för utlänningar på 1840-talet. Staden erbjuder bland annat sjöbegravningar, askbegravning under träd och begravningar på höjden, där askan sätts in torn som påminner om de höghus de flesta levande i Shanghai numera bor i.

Trots tidigare kampanjer från myndigheterna hör bara hälften av Kinas begravningar till den nya platsbesparande sorten. Men enligt ett nya statligt direktiv ska alla familjer i Kina redan inom fem år ha övertygas om att låta kremera sina döda. Undantag görs bara för officiella etniska minoriteter.

Tidigare har man kunnat läsa om skandaler där lokala tjänstemän öst pengar över sin egna gravplatser för att försäkra sig om evigt välstånd för familjen. Nu hotas särskilt partimedlemmar med straff om de planerar något annat än landbesparande begravningar.

Den levande orkestern packar snabbt ihop och försvinner, kanske är den dyr. Ett av argumenten för att välja så kallade gröna begravningsformer är att de är billigare. Marken för en traditionell gravplats kostar över 100 000 kronor för en familj i Shanghai. Fru Wang är här med sin dotter och svärson för att begrava sin man.

– Gubben min var partimedlem, han ville ha det enkelt, och den här begravningen kostade 980 yuan säger fru Wang.

För pengarna ingår en grön krans som bärs av fyra militärpoliser som ovant skrider uppför röda mattan. Därtill två burar med vita duvor som väntar på gräsmattan och fem bararmade trumslagare iklädda gyllene bröstharnesk som kunde vara lånade från en filmstudio.

En stor del av ceremonin upptas av propaganda för de nya begravningsformerna. På en storbildskärm träder människor fram och upprepar: ”Jag stödjer gröna begravningar”.

Med över 50 familjer och personal från begravningsplatsen består begravningssällskapet mest av främlingar och stämningen ä lite obekväm. En lokal journalist frågar kvinnan bredvid mig vad hon heter, men det vill hon inte avslöja.

– Ma heter jag i efternamn, svarar kvinnan formellt. Men vilket är ditt namn, insisterar journalisten. Kvinnan säger: Ma Ke-si – Marx, och familjen skrattar.

Från podiet mässar en inhyrd värd vad som kunde varit en klassisk dikt, men orden som strömmar ur högtalarna är ett långt sammelsurium av propagandafraser: ett bekvämt liv för folket, tänk på glädje i fredstid, harmoni mellan himmel och jord, nationen återupplivar Kina, folket firar Kinas dröm!

Plötsligt har de vita duvorna släppts lösa och så brakar trummandet loss igen.

De 52 vita urnorna omknutna med likadana gröna sidenband bärs fram av familjemedlemmar i en lång rad. Askan sätts ner i nyborrade hål i jorden och gula och vita krysantemumblommor regnar över dem innan de täcks med en liten skiva av en trädstam. Efteråt försvinner de anhöriga snabbt mot tunnelbanestationen.

– Allt var bra, så enkelt, och praktiskt att komma hit, säger fru Wang innan hon går.

Kvar framför en lång svart mur av polerad granit står den pensionerade konstläraren Chen Changgeng som sträcker fram båda pekfingrarna för att omfamna ett av namnen som ristats in där bland hundratals andra. Chen Xiaomei – lillasyster Chen – var hans mamma, en fabriksarbeterska.

– Mina systrar kunde inte ta hand om henne, så vi skickade henne till ett ålderdomshem. Efteråt ordnade vi det inte alls bra, så hon kremerades tillsammans med andra, säger Chen Changgeng.

För honom är en ny modern begravning bland blomplanteringar och artig personal ett sätt att försöka gottgöra det misstaget.

De fem unga guldklädda trumslagarna packar in sig i sin bil. Men när den röda mattan hastigt ska rullas ihop visar det sig att man trots den intensiva övertalningen ändå inte helt lyckats hålla borta de lantliga sederna. Röken stiger fortfarande ur ett par plåthinkar som står där fulla av traditionella brända glanspapperspengar och dränker liljelukten.

– Det tar tid, men vi ska byta ut den här vanan mot levande blommor i stället, vi vill ju göra framsteg, ständig förbättring, säger en av begravningsplatsens funktionärer som lärt sig fraserna i den nya begravningskampanjen.

Hanna Sahlberg
hanna.sahlberg@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".