Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Hon var sexslav åt Japans armé under andra världskriget

Uppdaterat måndag 25 april 2016 kl 11.41
Publicerat måndag 25 april 2016 kl 11.13
"Jag försökte att ta livet av mig men jag kunde inte"
(9:42 min)
Sydkoreanska Kim Bok-dong berättar om hur hon som 14-åring tvingades till sexuell tjänstgöring för Japans armé.
1 av 3
Sydkoreanska Kim Bok-dong berättar om hur hon som 14-åring tvingades till sexuell tjänstgöring för Japans armé. Foto: Hanna Sahlberg/Sveriges Radio.
En kopia av Kim Bok-dongs målning som hon gjort för att berätta om sina upplevelser som tvångsprostituerad under andra världskriget. Foto: Hanna Sahlberg/Sveriges Radio.
2 av 3
En kopia av Kim Bok-dongs målning som hon gjort för att berätta om sina upplevelser som tvångsprostituerad under andra världskriget. Foto: Hanna Sahlberg/Sveriges Radio.
Watanabe Mina på Women's Active Museum i Tokyo lägger handen på en av forskningsbibliotekets travar av historiska dokument om det militära bordellsystemet. Hon berättar att museet ofta mottar hot från japanska nationalister som vill radera bort anklagelserna om sexuella övergrepp ur Japans historia. Foto: Hanna Sahlberg/Sveriges Radio.
3 av 3
Watanabe Mina på Women's Active Museum i Tokyo lägger handen på en av forskningsbibliotekets travar av historiska dokument om det militära bordellsystemet. Hon berättar att museet ofta mottar hot från japanska nationalister som vill radera bort anklagelserna om sexuella övergrepp ur Japans historia. Foto: Hanna Sahlberg/Sveriges Radio.

Frågan om den japanska arméns utnyttjande av kvinnor på militärbordeller under andra världskriget fortsätter att orsaka häftiga motsättningar i Östasien. Trots vad som sades vara en slutgiltig överenskommelse mellan japanska och koreanska politiker i december tycks försoning vara avlägsen.

Hanna Sahlberg har träffat både japanska ultranationalister och en av de få kvinnor som finns kvar i livet och som kan berätta om livet på bordellerna vid fronten.

Att öppna den lilla porten i en trädgårdsmur i Sydkoreas huvudstad Seoul räcker för att öppna dörren till en del av Östasiens sårigaste historia.

I trädgården porlar en fontän medan vårblommande azaleor lyser rosa under prydligt klippta träd, och dörren till huset står öppen. Tre äldre damer lever här i stillhet tillsammans med en sköterska, men deras minnen har ställts i centrum av en djupnande konflikt om nationella intressen, mer än 70 år efter andra världskrigets slut.

Kim Bok-dong har passerat de nittio och är en av få överlevande som fortfarande kan berätta om hur hon som 14-åring tvingades att lämna föräldragården i den japanska kolonin Korea för att arbeta på japanska militärbordeller.

– De sade att jag måste till en militär fabrik för att tillverka uniformer eftersom vi var i krig, säger Kim Bok dong.

Efter trettio år av kolonialstyre hade koreaner tvingats använda japanska namn, unga män förutsattes gå ut i kriget för Japan och unga ogifta kvinnor blev tillsagda att också ge sitt bidrag. Kim Bok-dong berättar att familjen hotades med deportation om de inte visade lojalitet. I andra intervjuer har Kim berättat att hennes mamma tvingades att skriva på ett dokument om samtycke.

– De sade till mig att jag skulle få komma hem när jag nått den ålder att jag skulle gifta mig. Då åkte jag eftersom jag tänkte att det måste vara bättre än att deporteras. Men det var inte en fabrik, säger Kim Bok-dong.

Tillsammans med andra flickor sattes hon på en båt till Taiwan och skickades vidare till det ockuperade kinesiska fastlandet.

– När jag kom till Guangdong såg jag att de hade förberett allt för det där, säger hon.

En militärbordell som ingick i den service som Japans erövrande armé försågs med. Bordellerna ansågs bidra till soldaters och officerares hälsa och rekreation. Kvinnor från flera besegrade länder vittnar om hur de tvångsrekryterades.

– Jag släpades runt utan att ens veta min egen ålder. Hur många månader eller år på varje plats kan jag inte komma ihåg, jag minns bara platserna. Hur gammal jag var fick jag veta först efter att jag kommit tillbaka, säger Kim Bok-dong.

– Efter Taiwan var det Guangdong, Hongkong, Malaysia, Sumatra, Indonesien, Java, Singapore, varje gång den japanska truppen flyttades så släpades vi med, berättar hon.

Köerna av soldater utanför flickornas rum var långa.

– Det var obeskrivligt. Jag försökte att ta livet av mig men jag kunde inte. Jag ville rymma men jag kunde inte. Om jag lydde dem slapp jag bli slagen, berättar Kim Bok-dong.

– När vi kom till Singapore besegrades Japan, säger hon och berättar att amerikanska soldater skickade kvinnorna med båt tillbaka till Korea, som nu var ett självständigt land.

Idag är Korea och Japan allierade i vad som ser ut som en allt mindre stabil ordning i Östasien, där Nordkorea hotar med kärnvapen och Kinas militär blir alltmer aktiv till sjöss.

Koreanska, kinesiska och japanska nationalister använder de så kallade ”tröstekvinnorna” som tillhyggen i en strid som ofta innebär smutskastning över nätet.

För Japans och Koreas konservativa toppolitiker framstod en snabb överenskommelse som önskvärd. Men det kvartslånga telefonsamtalet mellan premiärminister Shinzo Abe och president Park Geun-hye den 28 december 2015 blev knappast någon slutpunkt.

Visserligen hälsades det efteråt att Japans premiärminister bett de så kallade tröstekvinnor som  ”genomled omätliga och smärtsamma upplevelser” om ursäkt. Men bad han egentligen om ursäkt? Under den senaste tiden har han sagt att det saknas bevis för att kvinnorna tvingades till bordellerna.

I entrén till Women’s Active Museum i Tokyo ligger en trave kopior av de senast funna historiska dokumenten om det japanska bordellsystemet. Men politikerna tycks visa allt mindre intresse för vad som kan kastar skuggor över det officiella Japan och det dåvarande kolonialstyret i Korea. Trots att en del av dokumenten som museets ansvariga Watanabe Mina visar ger mycket rättframma exempel på upphandling.

Watanabe Mina översätter ur ett brev skrivet av en myndighet i den japanska kolonin Taiwan: 

– Skicka 50 infödda tröstekvinnor till Borneo, så fort eller så många som möjligt.

Brevet innehåller även begäran om resetillstånd för leverantörer, däribland en känd bordellägare på Taiwan.

Men att Japans premiärminister Shinzo Abe nu tycks ta tillbaka tidigare erkännanden om sexuell tvångsrekrytering välkomnas bland annat hos organisationen ”Den nationella rörelsen för sanningen om tröstekvinnorna”.

De tre män som sitter i skinnfåtöljer på ett litet nationalistiskt bokförlag i Tokyo tycker sig ha vind i seglen.

– Frågan om tröstekvinnorna var så konstig, som vanlig japan tyckte jag att den gick i fel riktning, förklarar den yngre affärsmannen Fuji-i Mitsuhiko medan han skriver ner det vi säger i en svart anteckningsbok med emblem från FN i Genève.

Efter att Fujiki Shun-ichi kommit in lite försenad blir det inte lätt för någon annan i rummet att få en syl i vädret. Den 52-årige högtalarförsäljaren med välansade smala ögonbryn har säkra svar på alla frågor, och gläder sig åt vad som tycks vara en framgång för japanska nationalister.

– För första gången har den japanska regeringens tydligt sagt att det inte finns några bevis, kvinnorna blev inte tvingade. De var välbetalda prostituerade, en del tjänade mer än premiärministern, förklarar han. 

Fujiki Shun-ichi anser att Japans armé borde gå fri från skuld, att militärbordellerna var en upphandling bland andra, och att eventuella brister i hanteringen kan skyllas på privata leverantörer av sexuell tjänster.

– Tjänstemännen sade bara: vi behöver tröstekvinnor, sedan beställde de från ett företag, och en mellanhand samlade ihop folk. Om militären behövde 100 kålhuvuden så beställde de det av en bonde, men om han stal kålhuvuden från någon annan, vem är skyldig då? säger Fujiki Shun-ichi, som berättar att han litar på det hans manliga släktingar har berättat om kriget.

För de tre männen i skinnfåtöljerna står Japan som nation i förgrunden. Fienden pekas ut som Sydkorea. Kim Bok-dong och andra som fortfarande begär erkännanden från Japan är enligt dem bara nickedockor i händerna på en koreansk propagandaapparat.

– Det här är ett stort misslyckande, och vi vill rätta till misstagen, säger den tredje aktivisten, den pensionerade doktor Fujioka Nobukatsu, tidigare expert på skolans läroplaner och numera engagerad som ledare för ”Sällskapet för historieboksreform”.

Trots att doktor Fujioka har etablerade historiker emot sig noterar de tre männen att saken i princip går deras väg. Den senaste rapporten från Women’s Active Museum varnar för att sedan 2012 nämns varken tröstekvinnor eller sexslavar längre i japanska läroböcker för gymnasiet.

– Vi har tydligen misslyckats, säger Watanabe Mina.

Muséets samling av historiskt material kan tyckas viktigare än någonsin, eftersom de sista personerna som själva var med om kriget nu är mycket gamla.

– Det vi har nu är andrahandsminnen, det är svårare än förut nu eftersom det är de som inte själva känner till kriget som kan glorifiera det, säger Watanabe Mina, ansvarig för Womens’ Active Museum vars forskningsbibliotek i Tokyo samlar vittnesmål och historiska dokument om Japans militärbordeller.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".