Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Ryssland firar segern över nazisterna

Publicerat måndag 9 maj 2016 kl 10.45
"På varje gata bodde judar"
(7:19 min)
Äldre man sitter och bläddrar i en bok.
1 av 8
95 årige Ruben Josefovitj Budovitj en av de sista överlevande. Partisan och sen officer i Röda armén under Andra världskriget. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
En lång lista med ryska namn i nummerordning.
2 av 8
En lista över alla judar som slogs på Sovjetsidan i Röda armén, de flesta är döda idag. Ruben står som nummer 778. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Äldre man sitter vid ett köksbord och samtalar.
3 av 8
Boken över judiska soldater gavs ut på ryska 2005. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Flaggor invid en väg.
4 av 8
Överallt i Ryssland firas idag Segerdagen som slutet på Andra världskriget heter här. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Konstellation av militärflyg.
5 av 8
Flyguppvisning inför Segerdagen. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Tunga militärfordon rullar genom Moskva längs Nya Arbatgatan på väg till 9:e maj-paraden.
6 av 8
Tunga militärfordon rullar genom Moskva längs Nya Arbatgatan på väg till 9:e maj-paraden. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Tunga militärfordon rullar genom Moskva längs Nya Arbatgatan på väg till 9:e maj-paraden.
7 av 8
Tunga militärfordon rullar genom Moskva längs Nya Arbatgatan på väg till 9:e maj-paraden. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Stor pansarvagn med ett antal soldater på en solig väg i Moskva.
8 av 8
Tunga militärfordon rullar genom Moskva längs Nya Arbatgatan på väg till 9:e maj-paraden. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio

Idag firar Ryssland Segerdagen till minne av segern över nazisterna i Andra världskriget. I städer över hela Ryssland hölls militärparader och de få veteraner som ännu är i livet hyllades. En av de ännu levande veteranerna är 95 årige Ruben, som idag bor i Israel. Men han har aldrig återvänt för att fira segern i Moskva.

I Moskva hälsade försvarsminister Sergej Sjojgu med det typiskt sovjetiska "tovarisjij" kamrater på Röda torget. Drygt 2500 militärer stod i snörräta rader och gick med höga benlyft över torget för att fira 71 årsdagen av segern i det stora faderlandskriget mot fascismen, som det heter officiellt i Ryssland.

I över 100 ryska städer hölls idag motsvarande parader och officiella firanden. Ett firande där för varje år veteranernas led glesas ut samtidigt som allt mer tryck läggs på att visa ryska militära muskler med modernare typer av militärfordon och tyngre vapen.

Ruben Josifovitj Budovitj var en blåögd ljuslynt 20 åring när kriget kom till hans by Drojsk i nuvarande Belarus.

På varje gata bodde judar, bara en tatar hade vi, jag kommer fortfarande ihåg hans namn Alexander Gembitskij, men alla andra var judar, berättar Ruben. Vi förstod ryska för det var nära Ryssland, vi talade polska, jag läste hebreiska i två klasser, men hemma pratade vi jiddish, berättar 95 åringen och plirar med sina ännu nyfikna intensivt blå ögon.

Att jiddish var modersmålet fick en idag lite lustig effekt när ockupanterna, de tyska officerarna kom till byn.

Vi pratade jiddish först och främst och det låter lite som tyska, så när tyskarna kom tänkte jag oj oj så många judar de har och officerarna kom till oss och fick mjölk, berättar han skrattande.

Men den godmodiga bilden av tyskarna förändrades när alla judar samlades i olika getton i Drojsk, Mjorij, Droja och Bresslau. Rubens mamma och bröder hade flytt från hembyn till Mjorij för att mamman trodde de skulle vara säkrare där.

– Hon trodde att hennes födelseort skulle det vara bättre, jag fattar inte hur hon tänkte. Istället sköt de alla, en efter en sommaren 1942 tyskarna. I Drojas getto sköts alla och sen i Mjura fortsätter Ruben, som har alla datum i huvudet när det hände. Men själv flydde han till skogarna i två dagar höll han sig undan innan han fann de ryska partisanerna. Han gick med dem.

– Jag var partisan, jag gick officerskolan i Röda armén, var officer och sändes till fronten. Jag kan berätta mycket, om hur vi svalt och frös i skogarna, som partisaner och senare lyckan att få gå officersskolan, berättar han.

95 årige Ruben har en osentimental syn på krig, samtidigt som han visar ärret på axeln från kulan han fick från en tysk soldat kan han berätta hur vacker den blonde tysken var när de stod öga mot öga vid fronten nära Königsberg, dagens Kaliningrad.

– Den förste hoppade fram, jag såg den där snygge blonde tysken när jag kastade granaten mot honom och så sköt han mig i axeln, jag låg medvetslös och tyskarna trodde inte jag levde när de stormade fram, men sen kom våra tillbaka och en officer puttade på mig och frågade om jag levde, berättar han och ler stort. Kan du stå upp, sa en stilig karl och jag begrep inte riktigt, men kunde ändå stå upp.

Jag såg massor av soldater och tyska plan ovanför oss, som sköt mot oss, men en soldat sa att han visste var det fanns en doktor, du kan gå dit och så fick jag gå 30 kilometer från fronten för att få vård, berättar han.

Jag vet inte hur länge jag var där, men sen sändes jag med tåg till Ufa i Basjkirien via Moskva och Volga. Tio dagar tog det att komma dit, där var jag för att tillfriskna, men så tog de bort gipset och sa att jag kunde fortsätta strida igen. Om ena handen inte fungerar så bra får du använda andra, berättar Ruben. Fast han ville själv också återvända till fronten.

Jag ville ju fortsätta strida, jag ville kriga jag var väl lite dum ihuvudet , men jag ville till Berlin och jag ville döda tyskar, jag kan inte förklara varför, säger han.

Men inte så obegripligt med tanke på hans historia , gettot, mor och bror dödades tillsammans med alla andra, avrättningar han såg i skogen, tyskar som sköt ihjäl en grupp romer och tyskar som förde bort och arkebuserade hela byar. Allt judiskt liv utplånat. Under två veckor mördades alla judar i Breslau och Drojsk byarna, det fick Ruben veta först senare.

Han kunde lika gärna ha hamnat i Kanada där två äldre bröder fanns sen före kriget, men det blev Israel efter en lång tid i olika länder i Europa, också i Sverige.

– Jag var i Norrköping också 1946, jag var i Tyskland och hörde om Bernadotte, rädda två av mina kusiner, så jag åkte dit och arbetade ett tag. Men av någon anledning lämnade han Sverige och arbetade sig genom Europa för att till slut hamna i interneringsläger på Cypern varifrån han precis som många andra judar efter Andra Världskriget tog sig till Israel.

Firandet av Segerdagen följer han via rysk tv hemma hos sig i den lilla lägenheten, han har en moldavisk man, som talar ryska som hemhjälp boende hos sig. Han visar gärna boken med alla de andra judarna, som deltog i Röda armén för att vinna över nazismen. Men han vill inte delta själv vid firandet i Moskva, trots att han tidigare fick inbjudningar att delta.
Först efter kriget fick han höra om de övergrepp som också Röda armén stod för på order av Stalin. Då är det inte lika lätt att vara entydigt stolt över segern.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".