Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Knarksmugglarna tar gynnsamma Balkanvägen

Publicerat måndag 16 maj 2016 kl 14.16
Ett ton kokain kan ge en miljard kronor
(8:33 min)
Bojana Jovanovic är grävande journalist i Belgrad med organiserad kriminalitet som specialitet.
1 av 2
Bojana Jovanovic är grävande journalist i Belgrad och har specialiserat sig på organiserad kriminalitet. Foto: Henrik Dammberg
Vid gränsövergången i Bajakovo mellan Serbien och Kroatien väntar 150 lastbilar på att få passera.
2 av 2
Vid gränsövergången i Bajakovo mellan Serbien och Kroatien väntar 150 lastbilar på att få passera. Foto: Henrik Dammberg

Det kommer mycket narkotika till Sverige via den så kallade Balkanrutten, enligt svensk polis och tull. Mest handlar det om heroin, kokain och cannabis som smugglas från andra delar av världen över Balkan och in i EU.

Serbien är ett av dom viktigaste genomfartsländerna på Balkanrutten, och där finns flera organiserade kriminella grupper som tjänar stora pengar på smuggling. Frilansjournalisten Henrik Dammberg har nyligen varit i Serbien för att ta reda på mer om knarksmugglingen.

I en park i centrala Belgrad träffar jag Bojana Jovanovic som är grävande journalist med organiserad brottslighet som specialitet. Hon menar att dom kriminella grupperna får hjälp av korrupta personer inom politik och rättsväsende att ägna sig åt sin huvudinkomst, smuggling av droger. Dom här grupperna håller låg profil, är välorganiserade och har medlemmar från olika länder på Balkan.

Vi sitter bakom regeringsbyggnaden, och det var utanför den som Serbiens premiärminister Zoran Djindjic 2003 mördades av den gamla stammens balkangäng, med rötter i dom jugoslaviska krigen på 1990-talet, och som gärna skyltade med vapen och rikedomar. Efter mordet satte polisen in stora resurser mot gängen och fick bukt med dom. Men därefter har det kommit en ny mer professionell generation av kriminella, enligt Bojana Jovanovic.

– Dom smugglar bland annat heroin från Afghanistan, som dom köper i Turkiet å säljer i Västeuropa. Men heroinanvändandet i Europa minskar, samtidigt som missbruket av cannabis och kokain står sig eller ökar. Så därför har dom serbiska grupperna inriktat sig mer på kokain, som dom hämtar själva i Latinamerika. Enligt en uppskattning kan ett ton kokain ge inkomster på upp till en miljard svenska kronor för den som behärskar hela ledet till försäljning på gatan i Västeuropa.

I fjol greps den serbisk-makedonske knarkkungen Darko Saric, vars grupp ska ha smugglat åtminstone 5,7 ton kokain och tvättat vinsten i serbiska företag. Han dömdes till 20 års fängelse, men enligt Bojana Jovanovic är det inte säkert att Saric är den egentlige ledaren. Kokainsmugglingen har inte upphört och det finns starka misstankar om läckor från polisen till Saric grupp, hävdar hon.

Nu har jag tagit mig till gränsstationen Bajakovo, på den stora huvudleden mellan Serbien och Kroatien. Och här är det hårt tryck, minst 100 lastbilar står på kö och väntar på att få komma igenom, och vad jag kan se längre fram tar det max fem minuter per att kontrollera en lastbil.

Det här är EU:s yttre gräns, och en av dom övergångar där det gjorts flera stora tillslag av bland annat cannabis. Den serbiska polisen skriver i en rapport att cannabis odlas längre söderut på Balkan, men fraktas hit och göms här i trakten någonstans, sen delas det upp, 10-30 kilo om det ska smugglas i en personbil, och upp till 100 kilo om det ska gömmas i en lastbil.

Jag pratade med en av lastbilschaufförerna här, Dragan från Serbien, han berättar att alla lastbilar kontrolleras.

Dragan transporterar färska serbiska grönsaker till Italien, och ägnar sig absolut inte åt smuggling säger han, men han vet av egen erfarenhet att det möjligt att muta tullpersonalen. För fem euro jobbar dom lite snabbare och är inte lika noga med att dokumenten ska vara i ordning.

Den tio mil långa taxiresan tillbaka till Belgrad kostar mig ungefär 500 kronor. Mycket billigt med svenska mått mätt, och då ska man komma ihåg att bensinen kostar ungefär lika mycket som i Sverige. Det är arbetet som man betalar mindre för. En genomsnittlig månadslön ligger på runt 3500 kronor, där ligger tulltjänstemän och poliser till exempel. Taxichaufförer har förmodligen mindre än så.

Serbien är ett av Europas absolut fattigaste länder med en arbetslöshet på runt 20 procent, men när jag går genom Belgrad är intrycket ett annat. Här är restaurangerna och caféerna fulla av välklädda människor. En delförklaring är att många har svarta sidoinkomster.

Juristen Sasa Djordjevic, arbetar på frivilligorganisationen Belgrade Centre for Security Policy. Enligt honom finns det i toppen av den stora informella ekonomin ett antal pampar som använder sina vita företag för att tvätta svarta pengar. Och dom har goda kontakter med politiker.

Djudjevic berättar att det görs insatser mot den småskaliga korruptionen, som när samtliga 29 poliser på en polisstation greps för att ha hjälpt flyktingar över gränsen till Ungern mot betalning. Men Sasa Djordjevic tvivlar på att de 79 personer, bland annat flera högt uppsatta politiker, som häktades i julas misstänkta för korruption kommer att fällas. Alla är redan släppta, vilket han tror har att göra med att andra än polisen har inflytande över utredningarna.

På väg ut ur centrum passerar jag det gamla polishögkvarteret, som inte är renoverat efter Natos bombningar under Kosovokriget 1999. Kanske kan man se det fallfärdiga huset som en symbol för den bild jag får av landets rättsväsende. Den serbiska polisen har inte velat ställa upp på intervju, men en person med stor insyn i polisens arbete är Deniz Macolani på säkerhetsorganisationen OSCE, som arbetar för att stärka polisens professionalitet.

Enligt Deniz Macolani finns det bra utredare inom polis och åklagarväsendet, Serbien har ett fungerande polisiärt samarbete med andra länder, bland annat Sverige, och hon uppfattar att inrikesministern har en god vilja. Men problemet är att polisen inte är oberoende. I princip kan ledande politiker sparka och tillsätta vilka polischefer de vill.

En följd av att polisarbetet styrs från dom politiska departementen är att alltför många känner till kommande spaningar och telefonavlyssningar, vilket ökar risken för läckor. Det leder i sin tur till att arbetet mot dom kriminella gängens narkotikasmuggling försvåras.

Journalisten Bojana Jovanovic ser inga ljusa tecken. Hennes reporternätverk Krik avslöjar regelbundet kopplingar mellan politiker och kriminella, men det brukar inte leda till någon rättslig prövning. Och en del vanliga serber ser upp till dom kriminella. Om de skapar arbetstillfällen, så gör det väl inte så mycket hur de tjänat pengarna, tänker folk.

EU-kommissionen skriver i sin rapport om Serbien att landet först måste ta tag i den organiserade kriminaliteten innan ett EU-medlemskap kan bli aktuellt. Det är det enda som just nu skulle kunna sätta press på Serbien att ta tag i problemen, säger Bojana Jovanovic.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".