Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

PTSD - som 100 appar igång samtidigt

Publicerat onsdag 18 maj 2016 kl 12.45
Salah Saghgo: Hade jag fått hjälp från början hade jag sluppit lida så
(8:34 min)
Salaha Saghgo har PTSD efter svår tortyr i Iran
1 av 3
Hade jag fått hjälp när jag kom för 23 år sedan kanske jag inte behövt lida i så många år, säger Salah Haghgo som har PTSD efter svår tortyr i Iran Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
Monica Brendler verksamhetschef Röda Korsets center för torterade flyktingar i Stockholm
2 av 3
Monica Brendler verksamhetschef Röda Korsets center för torterade flyktingar i Stockholm varnar för att skrikande spädbarn ofta utlöser föräldrarnas PTSD. Får de ej hjälp kan nästa generation skadas. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio
Prof. Fredrik Saboonchi vid Röda korsets högskola forskar om flyktingtrauma
3 av 3
Prof. Fredrik Saboonchi vid Röda korsets högskola forskar om flyktingtrauma. Minst 10 % av vuxna asylsökande lider sannolikt av PTSD anser han. Foto: Johan Bergendorff / Sveriges Radio

Runt var tionde vuxen flykting som söker asyl i Sverige bär på så svåra upplevelser från krig och tortyr att de har posttraumatiskt stressyndrom. Men platserna räckte 2015 bara till var fjärde enligt Sveriges Radios globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff. Forskare och terapeuter varnar för konsekvenserna när så få kan få hjälp.

– Jag fick ögonbindel och handfängsel och gick genom en lång korridor. Där i källaren luktade det död, skräck liksom, berättar Salah Haghgo.

Han är kurd från Iran och var bara 14 år när säkerhetstjänsten kom till skolan mitt under ett prov. De hade fått reda på att han deltog i politisk aktivism mot mullorna och för ett fritt Kurdistan.

Salah Haghgo vägrade ange sina kompisar. Två månader satt han fängslad första gången under psykisk och fysisk tortyr. Ständiga slag under fotsulorna, skenhängningar, brännmärkning med cigaretter. Och det skulle bli fler vändor, för han gav inte upp sin dröm om ett fritt land utan säkerhetstjänsten, de så kallade "Khomeinis söners" grymheter.

– Jag fick gå igenom grym tortyr, jag har blivit våldtagen. Än idag när jag ser pepsiflaskor så får jag kramp, berättar Salah Haghgo.

Torteraren visade bilder på Saddam Husseins kemvapenmassaker där nästan 6000 Irakiska kurder dog och sa att det var Salah Haghgos hemstad som förintats. Torteraren tvingade Salahs flickvän att gifta sig med honom. Då tog hon sitt liv.

När Salah Haghgo kom ut nästa gång anslöt han sig till gerillan, men blev skjuten i bröstet och tvingades fly till Turkiet. Han hade ett pris på sitt huvud och försökte därför ta sig med båt över Medelhavet mot Grekland och EU. Flyktingsmugglare tog honom slutligen med falskt pass till Sverige. Det var 23 år sedan nu.

Här fick han först avslag på asylansökan och tvingades under jorden. Men tillslut fick han sitt efterlängtade uppehållstillstånd och medborgarskap.

– Sedan mådde jag bra. Jag hade mycket annat att tänka på. Det nya samhället, nya språket, integrationen, fortsätter Salah Haghgo.

Ständiga mardrömmar och flashbacks gjorde att han förflyttades tillbaka till tortyrkammaren i Iran, men han försökte sitt bästa att tränga undan minnena. Jobbade på hårt som toalettstädare, diskare, pizzakock, snart ägde han en egen restaurang, senare ett telekomföretag. Men slutligen kom tortyren ikapp honom.

– En kollega till mig körde in i mig med truck bakifrån, säger Salah Haghgo.

Salah Haghgo blev förlamad och stum. Fast läkarna kunde inte förstår varför, för skadorna i skinkan såg inte så allvarliga ut. Det var en sjukgymnast som såg alla hans ärr och som slutligen ställde rätt diagnos. Olyckan hade utlöst en svår PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, och han behövde hjälp. Salah Haghgo fick remiss till Röda korsets mottagning för torterade flyktingar och gick i terapi där under två år. Numer kan han tala och springa.

– Jag känner mig väldigt modig nu som går ut och berättar om mina upplevelser och ser mig som en ambassadör för de över 220 000 människor som har varit med om tortyr och har PTSD i Sverige, säger Salah Haghgo.

Han har två småbarn och jobbar med att hjälpa långtidsarbetslösa till nytt jobb. Salah Haghgo har inte blivit av med sina mardrömmar eller flashbacks, men numer har han redskap så att han kan ta sig ur minnen där han att återupplever tortyren utan att bli förlamad. Hans önskan är att alla med PTSD får liknande hjälp.

De allra flesta flyktingar som kommer till Sverige har varit med om trauman både som de flytt ifrån och på vägen hit, visar forskning. Men exakt hur många som utvecklat posttraumatiskt stressyndrom är osäkert.

En ny vetenskaplig undersökning bland syrier i ett turkiskt flyktingläger visade att var tredje person var drabbad. Stora sammanvägda studier tyder på att det åtminstone handlar om runt var tionde vuxen flykting som har PTSD, lågt räknat.

124 000 personer över 18 år som sökte asyl eller fick uppehållstillstånd i Sverige bara under 2015. Sannolikt är det alltså minst 12 000 flyktingar bara förra året med PTSD som behöver vård. Men bara var fjärde kunde få det. För hos de 13 mottagningar för flyktingar med PTSD som finns i landet från Malmö i söder till Skellefteå i norr så fanns endast drygt 3200 platser.

– Behovet kommer att vara väldigt stort de närmaste tio åren enligt Monica Brendler, som är verksamhetsansvarig på Röda korsets center för torterade flyktingar i Stockholm

Psykoterapeuten Monica Brendler har jobbat med flyktinghälsa i 35 år och är oroad hur resurserna ska kunna räcka till framöver.

Det att bli en fördubbling av sökande framöver. Våra patienter de har ofta levt i krig och under tortyr och fängslade, men de har också varit utsatta som barn därför att deras föräldrar också har levt i krig. De kommer hit till Sverige, många unga beredda att starta upp sitt liv, men de upptäcker av att de klarar inte riktigt av alla krav som finns både på att lära sig ett nytt språk, anpassa sig och hitta sig själva och det gör att de behöver den här hjälpen. Vi har stora möjligheter att hjälpa dem, säger Monica Brendler.

Monica Brendler pekar också på hur viktigt det är för anhöriga att PTSD-patienter får vård. Att till exempel spädbarnsskrik utlöser föräldrarnas PTSD-symptom.

Det lilla barnets skrik är den absolut starkaste triggern av alla för svårt traumatiserade personer. Om du är väldigt traumatiserad och o spädbarnets skrik börjar påminna dig om något du har varit med om, tortyr till exempel, då orkar du inte att höra det här barnet, enligt Monica Brendler.

Risken är att nästa generation skadas av föräldrarnas traumasymptom om de inte får hjälp att bearbeta dem befarar Monica Brendler. Hon är också kritisk till regeringens föreslagna lagändringen där asylsökande bara ska få tillfälliga uppehållstillstånd och möjligheten att återförenas med familjen starkt begränsas. Den som hela tiden oroar sig för om de får stanna och hur deras närmaste familj mår kan inte koncentrera sig på att en PTSD-behandling anser Monica Brendler.

Det är jätteallvarligt faktisk, väldigt bekymmersamt.

Samma bild har Fredrik Saboonchi som är professor i folkhälsovetenskap vid Röda korsets högskola och forskare vid Karolinska institutet. Han leder ett projekt för att ta reda på flyktingars psykiska hälsa i Sverige och vad som kan bidra till att de mår bra, och dit hör inte att försämra villkoren för att få stanna.

– Vad gäller människors psykiska hälsa så är det katastrofalt att inte veta om, eller hur länge man får leva i ett land. Att inte sedan ha människor som ens familj nära försvårar givetvis återhämtningen, anser Fredrik Saboonchi.

Men han påpekar också att en majoritet av alla flyktingar trots allt inte har PTSD och att även dem med traumasymptom kan vara en stor resurs för samhället.

Människor är resurser och har kapacitet som kan komma andra människor till gagn, avslutar Fredrik Saboonchi.

Salah Haghgo är inne på samma linje. Han liknar att obehandlad PTSD som om man har igång 100 strömslukande appar samtidigt i sin smartmobil. Alla vet hur det går med batteritiden då. Det är vare sig bra för individen eller samhället.

De har 100 öppnade filer i hjärnan, dessa människor som har kommit hit . De behöver professionell hjälp för att stänga ned dessa filer så att laddningen räcker längre och för ett bättre liv. Det behövde jag och kunde de göra det i början så kanske jag inte behövt lida i många år, säger Salah Haghgo.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".