Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Den långa vägen till tvåstatslösning

Uppdaterat måndag 30 maj 2016 kl 17.10
Publicerat måndag 30 maj 2016 kl 09.00
"Det kanske är svårt, men tvåstatslösningen är den enda vägen framåt"
(9:37 min)
Naha abu Srour tror inte på förhandlingar längre.
1 av 3
Naha abu Srour tror inte på förhandlingar längre. Foto: Fernando Arias/Sveriges Radio.
Al Manartorget i Ramallah fylls av demonstranter varje år i maj då man minns Naqba - "katastrofen".
2 av 3
Al Manartorget i Ramallah fylls av demonstranter varje år i maj då man minns Naqba - "katastrofen". Foto: Fernando Arias/Sveriges Radio.
Att Fatah och Hamas ska enas är viktigt för förhandlingarna enligt Husam Zomlot.
3 av 3
Att Fatah och Hamas ska enas är viktigt för förhandlingarna enligt Husam Zomlot. Foto: Fernando Arias/Sveriges Radio.

Efter att USAs utrikesminister John Kerry misslyckades med att försöka blåsa liv i förhandlingarna mellan Israel och palestinierna så har världens blickar varit riktade mot andra konflikter. Men den senaste tiden har Frankrike på olika sätt försökt få parterna att återvända till förhandlingsbordet.

 

Ett långt demonstrationståg slingrar sig genom Ramallahs gator. Människor bär palestinaflaggor och palestinasjalar. En grupp svartklädda unga män håller stora nycklar i händerna gjorda i trä.

Alla går de i demonstrationståget som så viktig för så många palestinier. Naqba. Katastrofen på arabiska. Den dag som markerar början på en period då hundratusentals palestinier tvingades fly från områden som idag är staten Israel.

En kvinna - Naha Abu Srour - står också hon med en stor tränyckel i händerna. Den symboliserar nycklarna de hus vi palestinier tvingades lämna för 68 år sedan, säger hon och berättar att hennes pappa flydde från Bet Natif utanför Hebron.

Naha Abu Srour bär en grön hijab och i övrigt svarta kläder.

– Ibland tar det tar flera timmar att åka från Hebron till Betlehem på grund av alla israeliska vägspärrar, säger hon med ilska i rösten, jag har tappat hoppet om de förhandlingar som görs och tror inte det är vägen till en egen palestinsk stat.

De flesta här känner mycket väl till fransmännens försök att få till förhandlingar mellan Israel och Palestinierna. Men nästan ingen jag träffar här i Ramallah sätter så stort hopp till att det ska lyckas.

På al Manartoget - Lejontorget - samlas demonstrationen framför en stor scen. En äldre man med rödvit palestinasjal på huvudet kommer fram och hälsar genom  att buga sig lätt och lägga högra handen på bröstet.

– Welcome to Ramallah, säger han och förklarar att det här är sextonde gången han deltar i Nakbademonstrationen.

– Israel struntar totalt i en palestinsk stad, det internationella samfundet bryr sig inte längre, konstaterar han.

Mannen tar avsked och presenterar sig som Mahmoud Khalid, men så innan han går så måste han säga något.

– Du, vet du vad jag tror behövs? En tredje intifada!

En bit bort från al Manaratorget ligger Fatahs kontor för internationella relationer.

Den palestinska toppdiplomaten Husam Zomlot suckar och är uppenbart stressad när jag kommer in i hans kontor. Han ber om ursäkt redan innan intervjun har börjat.

– Vi välkomnar fransmännens initiativ, bara ett internationellt tryck kan skapa resultat.

Men det finns väl flera höga trösklar att ta sig förbi frågar jag. Benjamin Netanyhau, Israels premiärminister, säger tydligt att han inte vill förhandla på det sätt som fransmännen föreslagit.

– Det var väl väntat skrockar Zomlot i sin röda slips och grå kostym, och upprepar sedan att enda vägen är att det internationella samfundet pressar Israelerna till förhandlingar.

Den svåraste ekvationen kanske Husam Zomlot har mitt framför ögonen. Sedan 2006 har Gaza styrts av Hamas.

Kan palestinierna ens förhandla med Israel utan att vara enade, frågar jag ?

Husam Zomlot tonar ner splittringen mellan Fatah och Hamas.

– Det är inte den som är det främsta hotet mot en palestinsk stat, säger han innan han snabbt tar avsked.

En annan fråga som ofta ses som ett hinder för framgångsrika förhandlingar mellan Israel och palestinierna är det växande antalet bosättare på Västbanken och i Jerusalem.

Alltfler israeliska bosättare har nämligen flyttat till ockuperade stadsdelar i Jerusalem, samma stadsdelar som många palestinier vill ska ingå i eventuell framtida huvudstad.

På ett café i centrala Jerusalem har jag bestämt träff med Daniel Luria, talesperson och ordförande för Ateret Cohanim en av de organisationer som aktivt jobbar för att - som han beskriver det - återinföra judiskt liv i östra Jerusalem.

I ett halvtimmes långt samtal förklarar Luria med sin australienska dialekt att världen inte förstår att judarna är de rättmätiga arvtagarna till det här landet, och att de har kommit tillbaka för att stanna.'

– Att många palestinier inte håller med, rör mig inte i ryggen, säger Luria.

För Daniel Luria är styrka en nödvändighet i Mellanöstern.

- Visar man inte styrka så äter de upp en till frukost, säger han när vi sitter där på cafét på Jaffa Street.

Fransmännens försök till förhandlingar är irrelevanta för Lurias organisation som varken tror på eller vill ha en tvåstatslösning.

Bakom oss åker spårvagnar förbi, och tvingar ibland Luria att vila lite mellan meningarna för att inte ljudet ska bli för högt i min mikrofon. Det visar sig att det är nästan det enda som kan stoppa honom när han lägger fram både politiska, religiösa och - enligt sig själv - moraliska argument till varför Jerusalem och de ockuperade delarna av Västbanken ska tillhöra Israel.

Men är bosättningarna ett sätt att försöka förhindra en tvåstatslösning? lyckas jag till slut avbryta med.

– Nej, svarar Daniel Luria, men det är en trevlig detalj som kommer på köpet .

Innan vi skiljs ger Daniel Luria en egen idé för hur konflikten ska lösas.

– Jordanien har ju redan så många palestinier, så kanske ska de vara där, säger han och syftar på de många palestinska flyktingar som finns i grannlandet Jordanien. Men rör definitivt inte det redan lilla judiska hemlandet!

Fredagar är inte en arbetsdag i Israel och för att träffa den pensionerade generalen Shlomo Brom får jag åka ut till hans bostad mellan Jerusalem och Tel Aviv.

Idag jobbar Shlomo Brom på en israelisk tankesmedja.

– Det inrikespolitiska läget med en högerregering och splittringen mellan Fatah och Hamas är uppenbara hinder för fransmännens försök att komma fram till något värdefullt, säger han först pessimistiskt.

Men så lyfter han fingret och tillägger:

– Det franska initiativet är ändå väldigt viktigt, för nu handlar det om att tvåstatslösningen ska överleva som idé.

När jag är här i Israel tar koalitionsregeringen ännu ett steg högerut när den kontroversiella partiledaren och bosättaren Avigdor Liberman utses till ny försvarsminister.

Netanyhau blir samtidigt ännu tydligare i sitt nej till Frankrikes förslag. Dörr efter dörr för att få igång förhandlingarna verkar stängas.

– Det kanske är svårt, men tvåstatslösningen är den enda vägen framåt, säger den före detta generalen när han sitter i sin soffa i grön pikétröja.

Precis som flera andra högt rankade före detta militärer och pensionerade chefer inom säkerhetstjänsten i Israel, är han numera övertygad om att en tvåstatslösning är den enda hållbara lösning på konflikten palestinierna och Israel. Innan jag ska gå tar jag upp denna paradox med honom.

Shlomo Brom nickar instämmande.

– I början på karriären är man pragmatisk och vill förhindra de omedelbara hoten, sen börjar man tänka mer långsiktigt, säger han kort.

När jag lämnar huset åker det förbi ett par bilar med israeliska flaggor fastsatta i fönstret, vajandes i vinden. En påminnelse om hur diametralt olika perspektiven är här.  Flaggorna är nämligen kvar sedan firandet av Israels nationaldag.

Medan man i Ramallah och på Västbanken uppmärksammar Naqba, så firar många Israeler grundandet av den egna staten.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".