Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.
#Fallet Oscar

Skolpersonal håller ner Oscar gång på gång

Publicerat onsdag 28 september 2016 kl 10.46
"Det är en del av skolans uppdrag att se till att han har en bra dag"
(27 min)
Fallet Oscar. Pojke sitter i ljuset mellan rader av plåtskåp.
Oscar hölls fast av personalen på skolan, gång på gång. Foto: Liv Widell/Sveriges Radio. [Bild iscensatt med statist]

När nioåriga Oscar fick utbrott i skolan kunde personalen lägga ner honom, hålla fast hans händer och fötter, ibland gränslades hans rygg. Ekots Johanna Sjövall granskar farliga grepp mot utåtagerande barn.

Hör Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och Gustav Fridolin, Utbildningsminister

Hör Anne Lönnermark, ordförande i Autism- och Aspergerförbundet och Kirsi Piispanen, jurist på Lärarförbundet

- Då kan du ju bara visa mig lite….

- Dom släpade in mig till ett rum ungefär där, det var ett rum bakom väggen här….

Det är första gången Oscar är tillbaka på skolan. Här gick Oscar i årskurs två och tre. Men Oscar berättar att efter händelserna som utspelade sig under höstterminen i trean har han inte velat gå nära skolan. Han har inte ens velat åka bil förbi skolan.

Och nu när vi går runt skolbyggnaden tycker Oscar att det känns obehagligt.

- Minnena kommer tillbaka så det är väldigt jobbigt.

Oscar trivdes först bra i skolan. Kunskapsmässigt hade han lätt för sig och han var en uppskattad kompis. Men Oscar hade det också tufft i skolan.

Han har asperger och ADHD och det innebär bland annat att han har svårare än andra att hantera starka känslor.

Särskilt känslor av misslyckande. Oscar beskriver det själv som att han har "vinnarskalle". Han älskar idrott men har svårt att "åka ut" ur en tävlingslek eller förlora en match. Och när han gick i trean fick han ofta utbrott i samband med idrott på skolan.

- Ska vi titta in här?

- Här ser det ut att vara ett omklädningsrum?

- Ja, gympasalen är där uppe så tog de ner mig för trappan och....

- Ner till källaren här?

- Ja, precis.

Innanför fönstret skymtar vi gamla träbänkar och över dem stora enkla krokar att hänga upp kläder på.

Här på golvet blev Oscar vid minst två tillfällen nedlagd och fasthållen av skolpersonalen.

Oscar beskriver att det ofta började med att han "åkte ut" och blev förbannad. Han säger att han brukar försöka dra sig undan och när skolpersonalen kommer fram för att lugna honom blev det bara värre.

- Jag fick väldigt mycket ångest, började röra mig och skrika.

- Vad hände sedan, när de kom fram till dig? Vad gjorde du då?

- Blev sur, började slå i luften. Och när de försökte prata med mig blev det bara värre. Jag blev mer sur och arg.

- De säger att du sparkade till exempel mot dem och slog mot dem. Stämmer det?

- Mest när de satt på mig.

Vi lämnar skolan för att fortsätta samtalet hemma hos Oscars familj.

Ekot har sökt de personer på skolan som regelbundet höll fast Oscar men de vill inte ställa upp på intervjuer. Men fyra av fasthållningarna som Oscar utsattes för har polisanmälts av Oscars föräldrar och i polisförhören bekräftar personalen att Oscar blivit fasthållen regelbundet.

Oscar är enligt skolpersonalen i total affekt när de håller fast honom. Han är knappt kontaktbar och hyperventilerar. Personalen beskriver att de ibland måste vara tre personer som turas om och avlöser varandra för att orka hålla fast Oscar.

- Jag kämpade emot med kroppen och försökte ta mig ur och så vidare. Man kunde knappt röra sig.

Enligt skolans egna anteckningar pågår utbrotten ibland i uppåt 50 minuter. I polisförhör säger personalen att utbrotten går i vågor. De håller fast Oscar tills han lugnar sig. Sedan brukar det gå igång igen och då håller de igen.

De säger att han hållits fast i tio till tjugo minuter i sträck, men enligt Oscar och hans föräldrar har fasthållningarna pågått betydligt längre. Ofta ligger Oscar på mage.

Personalen har ibland suttit gränsle över hans rygg och enligt ett vittnesmål från skolpersonal har en person vid ett tillfälle lagt ett knä över hans rygg.

Men de säger att de undvikit att lägga tryck över hans rygg.

Oscar har en annan bild.

- Jag andades väldigt tunga andetag och det var väldigt jobbigt. Jag kunde knappt andas ibland.

Skolpersonalen vittnar om att Oscar ofta fick utbrott under höstterminen och att de höll fast honom regelbundet.

Oscar berättar att han mådde sämre och sämre.

Han säger att han blev fasthållen ofta och att han var rädd för att gå till skolan eftersom han var rädd för att bli fasthållen. Han berättade inte om fasthållningarna hemma eftersom han trodde att allt var hans fel.

- På helgerna ville jag knappt gå till skolan. Jag bara skrek. På söndag kvällarna ville jag inte gå till skolan. Det var bara jättejobbigt att gå dit.

Försökte du någon gång att prata med dem om varför de gjorde som de gjorde med dig?

- Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Jag ångrar det.

- Det gick knappt för jag var lite för rädd.

Skolpersonal ska enligt Skollagen upprätthålla trygghet och arbetsro och får använda visst fysiskt tvång i en akut situation där eleven riskerar att skada sig själv eller andra.

Personalen som höll fast Oscar gjorde det för att de bedömde att det var nödvändigt men var det det?

Måste man hålla fast barn som Oscar eller finns det andra sätt?

Vi ska återkomma till den frågan men först dröjer vi oss kvar hos Oscars familj.

Vi sitter i familjens vardagsrum. Oscars hund har lagt sitt stora huvud i hans knä och Oscar håller sin pappa i handen. Det har gått över två år sedan allt uppdagades men det är fortfarande väldigt laddat och när Oscar berättar om det som hände rinner det ibland tårar ner för Oscars pappas kind.

- Som pappa så får man väldigt primitiva känslor. Man blir arg och frustrerad. Man gråter, familjen gråter och äh….ja.

Oscars pappa säger att han är ledsen för att han först inte förstod vad Oskar var utsatt för på skolan.

- Först så trodde vi att Oscar hade en väldigt jobbig period och att han blev sämre i sin neuropsykiatriska diagnos men sedan blev det ju som ett slag i huvudet när man fick reda på vad som hade hänt och inte ens då ville man tro på det utan det dröjde ju ytterligare en tid innan allt uppdagades och man fick reda på att det verkligen var så här.

Oscar hade utbrott hemma också under den här perioden. Han kunde skrika och dra sig undan och ibland bli våldsam och det var något Oscars föräldrar fått jobba med att hantera.

- Ja, vi försöker använda det som kallas lågaffektivt bemötande. Att inte bli arg, att inte hålla fast, att ge honom svängrum men ändå försöka begränsa inom rimlighetens gräns. Sedan är vi väl människor och det hände väl att det exploderade hemma också och man höll fast i honom men då var det tre sekunders fasthållningar det handlade om och att man bara bröt det hela. Inte att vi satt på honom eller så.

Föräldrarna säger alltså att de inte behövde lägga ner och hålla fast Oscar på det sätt som skolan gjorde - ändå hävdar skolan att det varit nödvändigt.

Bo Hejlskov Elvén är psykolog och inriktad på bemötande av personer med neuropsykitariska diagnoser.

Han hävdar att det inte bara är olämpligt utan också farligt att hålla fast barn på det här viset.

- Det är fullkomligt livsfarligt. De lägger ner honom på magen. Vi har människor i omsorgen som dött av att fasthållas på magen. Vi har barn i Sverige som skadats allvarligt på det här sättet också. Som utgångspunkt är det farligt. Vi håller inte fast barn. Vi måst ha bättre metoder och det finns bättre metoder. Det finns alternativ till den här typen av metod.

Inför intervjun har Bo Hejlskov fått ta del av polisens förundersökning och han menar att det är tydligt att Oscar försöker dra sig undan när han blir arg. Han skriker och kastar saker omkring sig men han ger sig inte på varken klasskamrater eller personal förrän personalen kommer fram till honom.

Personalen är med och skapar den våldsamma situationen, menar Bo Hejlskov.

- I mitt arbetet där säger vi att om någon går undan och kastar med saker så låter vi honom gå undan och kasta med saker. Aggressivitet är oftast inte riktad mot folk i de flesta fallen när det gäller barn med särskilda behov. Det är oftast adrenalin som måste förbrännas. Och det förbränner man genom att röra sig och använda sina muskler och därför kastar man med saker för att förbränna det här adrenalinet och när vi då går in och håller fast honom då ökar vi adrenalinet i stället och ökar och ökar ju längre vi håller fast honom och han kan inte förbränna det genom att röra sig. Så vi sätter honom i en situation där han inte har möjlighet att lugna sig därför att vi håller fast honom. Och det är jätte problematiskt. Det hade varit enklare om han hade fått kasta klart.

Så utgångspunkten är att när folk kastar med saker så låter vi dem kasta klart. Det funkar bäst.

- Det finns ju också en annan händelse när han river, kastar ut saker ur bokhyllorna i ett rum, enligt viss vittnesuppgifter så välter han även en soffa där inne och då går man in och sedan blir det en våldsam konfrontation. Vad skulle du gjort i det läget istället? För det är klart att man kan vara oroliga för den här pojken. Han skulle kunna få en möbel över sig, det skulle kunna hända saker förutom den materiella skadan.

- Ja, vad ska jag säga. Det är mycket, mycket större risk att lägga ner honom än att få möbler över sig. Det är jättefarligt att hålla på med fasthållningar. Vi har dödsfall i Sverige i stort fall varje år på grund av fasthållningar. Ibland är det polis, ibland är det personal. Så jag skulle absolut låta honom kasta klart.

Bo Hejlskov förespråkar en metod som kallas lågaffektivt bemötande och som i korthet går ut på att man backar undan och lugnar ner situationen snarare än att gå in i fysisk konfrontation.

Men det handlar också om att förhindra utbrott genom att arbeta förebyggande och inte utsätta barn för alltför stressande eller svåra situationer.

Tre av de fyra fasthållningar som anmälts till polisen sker när Oscar misslyckas i idrotts sammanhang.

Enligt Bo Hejlskov Elvén visar det att skolan utsätter Oscar för moment som är för svåra för honom.

- Alltså det är ju den här förmågan vi kallar flexibilitet som inte är hög hos de barn som har en autismdiagnos. Och det innebär att det händer något han blir överraskad över, han åker ut, och han är inte bra på att bli överraskad och därför agerar han. Han får ångest i situationen och agerar utifrån det och det borde vi kunna veta.

– Att överhuvudtaget ha ett spel som innebär att man har ett spel där man åker ut när man har barn med autism det är inte smart. Vi har gympa med barn med autism på ett annat vis. Det är därför vi kallar det specialpedagogik. Det är inte samma sak som vanlig pedagogik. Det måste vi fastslå.

– Nästa sak är att när vi ser att han har problem med att åka ut så borde vi inte sätta honom i samma situation igen. Vi ska skapa sammanhang som innebär att han kan fungera och kan han inte fungera då ska vi skapa andra sammanhang som gör att han kan fungera.

Flera av de personer som arbetar nära Oscar säger i polisförhör att de saknar utbildning i hur de ska hantera de våldsamma situationer som uppstår.

Och på skolan finns heller inga skriftliga riktlinjer kring hur personalen bör bete sig i den här typen av situationer. Personalen som håller fast Oscar säger i polisförhör att de försöker hjälpa Oscar som mår fruktansvärt dåligt.

Det sätt de tror är bäst är att hålla fast honom tills han blir lugn.

Rektorn vet att Oscar får kraftiga utbrott som personalen tycker är svåra att hantera men är enligt flera personer i personalgruppen inte involverad i de diskussioner som förs i om hur man ska hantera Oscars utbrott.

Bo Hejlskov är kritisk.

- Här lämnas metodvalet ju helt till personer som inte har utbildningen som behövs för att göra det.

Rektorn vill inte svara på kritiken och vill heller inte kommentera Oscars ärende i detalj men säger till Ekot att grundprincipen på skolan är att barn inte ska hållas fast barn.

Vid de specifika händelser som Oscar blev fasthållen menar rektorn att skolpersonalens agerande var rimligt och hänvisar till skollagen som säger att skolpersonal får ingripa fysiskt om elever riskerar att skada sig själva eller andra.

Oscar visar en mycket avancerad lego lastbil som han byggt. Lastbilen har en kranarm som går att styra med en fjärrkontroll.

- Jag har inte lekt med den på ett tag så jag är lite ovan vid kontrollerna.

Polisens förundersökning lades ner, efter omfattande polisförhör, eftersom åklagaren menade att det inte gick att bevisa att skolpersonalen haft uppsåt att skada Oscar.

Händelserna anmäldes också till Skolinspektionen som kom fram till att det Oscar varit utsatt för inte varit kränkande utan rimlig.


Henrik Mattisson är stabschef inom utbildning i Täby kommun där Oscar gick i skola när han blev fasthållen.

Han försvarar skolpersonalens agerande, men säger samtidigt att Täby kommun förespråkar ett lågaffektivt bemötande.

Att hålla fast någon som hamnar i affekt förvärrar ofta situationen. Ändå är det ju det som skett i det här fallet. Och då undrar jag ändå vad som är din förklaring till att det blev så här att den här metoden användes?

- Att det var en extra ordinär händelse.

Men då finns det ju andra sätt att agera, så varför blev det den här metoden?

- Ja, det kan inte jag svara på. Men det var ju en bedömning som gjordes i den situationen.

Men så här i efterhand, hur tolkar du och analyserar den situationen som var att det blev så här man gjorde?

- Återigen att vi har lärt oss något av det och att det kan innebära risker med den typen av ingripande som därför ska undvikas.

Det finns ju ett antal dokumenterade fall där personer dör i samband med den här typen av fasthållningar. Så kallad plötsligdöd som beror på andnöd. Hur ser du på den risken när man håller ett barn så här?

- Ja den risken finns ju och därför är ju detta något som man i yttersta, yttersta, enstaka fall ska använda vid ett ingripande om barnet eller någon annan i barnets omgivning riskerar att skadas. Men återigen, jag vill verkligen poängtera att det är ingen metod vi rekommenderar på något sätt.

Enligt Henrik Mattisson har man efter händelsen talat om frågan i rektorsgruppen och personalen har fått undervisning i lågaffektivt bemötande.

Han vill inte kommentera detaljer i det enskilda ärendet men säger att han är självkritisk till att det helt saknades skriftliga riktlinjer och till att personalen inte hade fått mer utbildning kring hur de skulle agera i den här pen av situationer.

- Jag tycker att det finns anledning att vara självkritisk där och att fortlöpande ha den typen av utbildningsinsatser lokalt på skolorna i arbetslagen.

Jag berättar att Oscar sagt till mig att han var rädd för personalen och inte ens klarat av att vistas i närheten av skolan sedan han slutade.

- I mina öron låter det ju allvarligt att en elev är rädd för personalen på skolan som ska finnas för eleven.

Hur tror du att man som nioåring upplever att bli fasthållen av vuxen personal, kanske två tre stycken som löser av varandra?

- Ja, hur jag tänker kring det…jag ska leva mig in i hur det är att vara nio år. Nä men det är klart att om man känner rädsla för personalen som man ska vara med så är det inte bra.


Vi är ute och spelar Pokémon Go. Oscar fångar Pokémons med sin mobiltelefon.

Det tog nästan en hel termin innan det uppdagades för Oscars familj hur han hölls fast på skolan. När Oscars föräldrar anmälde händelserna till Skolinspektionen visade det sig att även andra föräldrar hade sett våldsamma situationer på skolan.

Och ytterligare två barn anmälde att de känt sig verbalt och fysiskt kränkta.

Barnen berättar att personalen tar hårt i dem.

En av pojkarna har också vid ett tillfälle då han hört Oscar vråla och skrika inifrån det rum där han ofta fick enskild undervisning och då öppnat dörren och sett Oscar bli fasthållen av två personer.

Enligt anmälan blev han väldigt skrämd av det han såg. Oscar bytte skola och efter det började en ny resa som ändrade väldigt mycket för Oscar.

På den nya skolan fick man börja med att reparera Oscars skadade förtroende för skolpersonalen och i början kunde han inte vara ensam med manlig skolpersonal.

Samtidigt gick han i terapi på BUP för att hantera det han gått igenom.

Nu har det gått över två år sedan Oscar bytte skola och både Oscar och hans föräldrar och personalen på den nya skolan säger att de aldrig har behövt hålla fast honom.

Anna var verksamhetschef på den skolan.

Hon berättar att hon har tagit emot många barn som blivit fasthållna på sin förra skola eller hemma och hon tror inte alls på metoden.

- Om man får in en metod där man håller barnet upprepade gånger så skulle jag säga att svårigheten blir att när barnet blir större så kommer faran och risken finnas att utbrotten blir större och större och det finns en risk att skada både personal och barn. Jag tycker inte heller att det ger barnet ett verktyg för framtiden och det är där jag tycker att om man backar istället och hjälper barnet att titta på vad som blir fel så ger det barnet mer verktyg för framtiden. Och sedan är det farligt att hålla barn och vuxna.

Anna och hennes kollegor bestämde sig för att aldrig hålla fast Oscar.

- Oscar blev arg även i vår verksamhet så det gick inte över bara för att han kom till vår verksamhet. Han blev ju orolig även hos oss men genom att backa och vänta ut så gick det.

Vad menar du med att backa och vänta ut?

- När han är upprörd eller arg, slänger saker eller springer fram och tillbaka i korridoren att man försöker trygga genom att säga att jag finns här men jag går undan lite men jag kommer tillbaka. Och så står man en bit ifrån så att han inte känner sig hotad eller arg eller träffar någon med saker utan att han hela tiden kände att vi fanns nära honom men vi trängde honom inte.

Fanns det något tillfälle som er personal blev slagen på eller sparkad på eller skallad av Oscar?

- Ja, det blev det. Och det var just när man inte hann med att backa utan att Oscar blev arg och man inte riktigt hann.

Vad tänker du om det? För du har ju också ett personalansvar, där personalen då blir skadad utav av en av eleverna.

- Ja, men det är ju en av de svåraste situationerna i verksamheten när man jobbar med barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder är att det kan finnas barn som agerar ut. Det händer. Men det händer mest när barn är nya i vår verksamhet innan vi som pedagoger hunnit ta reda på vad det är som oroar eller gör barnet upprört.

Oskar fick i början en till en undervisning med en pedagog i ett eget rum.

I flera veckor kartlade man när Oscar fick ångest för att kunna arbeta förebyggande och hjälpa honom att hantera svåra situationer.

Man samarbetade med föräldrarna BUP och behandlande läkare och anpassade skolsituationen efter Oscars behov. Enligt Anna förändrades Oscars humör när han fick chansen att börja lyckas i skolan.

Oscar blev mer och mer harmonisk och utbrotten kom mindre ofta. Nu har Oscar börjat i sexan och Anna sammanfattar hans skolgång som en framgång.

- Det är ju en glad kille som utvecklas väl både kunskapsmässigt och socialt. Så jag tycker att det blev en lyckad skolgång.

Oscars föräldrar säger att Oscar mår bättre men att det har tagit lång tid för honom att återhämta sig. Och det har påverkat hela familjen.

Det är smärtsamt för Oscars pappa att summera hur det varit.

- Han har påverkats väldigt mycket. I början, första två åren så kunde man inte ta i Oscar utan att han blev våldsam. En enkel kram kunde resultera i att han försökte slå sig fri och slå efter oss. Och det har tagit lång tid att lappa ihop det här. Och att skolan skulle kunna göra något sånt här, en kommunal skola, det...man kan inte förstå det och jag har fortfarande svårt att förstå att det kunde få ske.

Pokémon Go-promenaden.

- Där dog min pokémon.

Oscar fortsätter att fånga pokémons på vår promenad.

Även om Oscars vardag är full med utmaningar som andra barn slipper trivs han idag med sin vardag.

Hur tyckte du det var att börja skolan nu då?

- Väldigt skönt.

Varför det?

- Det är roligt, och bra att lära sig. Att lära sig kunskap om SO, idrott och matte.

Vilka är dina favoritämnen?

- Matte, idrott och SO.

Men vad härligt att du gillar att gå till skolan nu för så har det ju inte alltid varit....?

- Nä, innan skrek jag på söndagarna att jag inte ville gå dit.

Men nu är det något du tycker om?

- Ja, precis.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".