Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Rättegång mot nynazistisk terrorgrupp

Publicerat måndag 31 oktober 2016 kl 11.08
"Vi gör allt för att utreda morden"
(10 min)
Tidig morgon utanför den specialombyggda domstolen i München. Inför vissa rättegångsdagar köar nyfikna och sympatisörer till de nynazistiska terroristerna hela natten.
1 av 4
Tidig morgon utanför den specialombyggda domstolen i München. Inför vissa rättegångsdagar köar nyfikna och sympatisörer till de nynazistiska terroristerna hela natten. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
Skådespelerskan Elisabeth Pless och regissören Michael Ruf från Teatergruppen Scen för Mänskliga Rättigheter repeterar dokumentärföreställningen NSU-monologerna. Här kommer mordoffrens anhöriga själva till tals med sina egna berättelser.
2 av 4
Skådespelerskan Elisabeth Pless och regissören Michael Ruf från Teatergruppen Scen för Mänskliga Rättigheter repeterar dokumentärföreställningen NSU-monologerna. Här kommer mordoffrens anhöriga själva till tals med sina egna berättelser. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
Under mer än 300 rättegångsdagar har omgivningen tvingats vänja sig vid många dagliga ritualer. När fångtransporten med den huvudåtalade Beate Zschäpe rusar förbi stängs all trafik av runt den specialombyggda domstolen i München.
3 av 4
Under mer än 300 rättegångsdagar har omgivningen tvingats vänja sig vid många dagliga ritualer. När fångtransporten med den huvudåtalade Beate Zschäpe rusar förbi stängs all trafik av runt den specialombyggda domstolen i München. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
Tidningen Süddeutsche Zeitungs rättsreporter Anette Ramelsberger har följt NSU-rättegången sedan dag ett i maj 2013. Hon jämför den med de största processerna som hållits i Tyskland efter kriget. Men nu är det angeläget att komma till ett avslut, anser hon.
4 av 4
Tidningen Süddeutsche Zeitungs rättsreporter Anette Ramelsberger har följt NSU-rättegången sedan dag ett i maj 2013. Hon jämför den med de största processerna som hållits i Tyskland efter kriget. Men nu är det angeläget att komma till ett avslut, anser hon. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.

I veckan är det fem år sedan den tyska nynazistiska terrorgruppen NSU, nationalsocialistisk undergrund, avslöjades. När det rasistiska sambandet stod klart mellan flera ouppklarade mord, rån  och sprängattentat som skett under loppet av 13 år skakade det om Tyskland där man inte ville tro att nynazister kunde härja fritt. Reportage av Daniela Marquardt.

Vår Tysklandskorrespondent rapporterar från München där rättegången fortfarande pågår mot den enda överlevande i NSU-gruppens kärntrio. Men efter mer än 300 rättegångsdagar väntar de anhöriga ännu förgäves på förklaringar, varför just deras make, bror eller son mördades. 

– Var det en tillfällighet? Hade nån spionerat på honom? Hur visste de annars att han skulle stå just där med sitt blomsterstånd, på en parkeringsplats vid en liten landsväg utanför Nürnberg?

Varför just hennes man, Enver Simsek? Frågorna lämnar hans änka Adile ingen ro, berättar hennes juridiska biträde Seda Basay.

Inte heller idag, förhandlingsdag nummer 317 i NSU-rättegången kommer något fram som besvarar någon av de många frågor som ännu plågar de anhöriga till tio människor som mördades, enligt åtalet på ett sätt som syftade till att uppfattas som avrättningar. Mördarna var omaskerade. De dök upp mitt på dagen och sköt sina offer mitt i deras vardag, bland blomsterhinkarna, på internetkaféet, i kebabkiosken.

– Det var en varm solig dag, berättar Adile Simsek, gestaltad av skådespelerskan Elisabeth Pless, som repeterar den dokumentära teaterföreställningen NSU-monologerna i Berlin.

Jag kom hem.

8-9 poliser kom in. Beväpnade.

Var har du varit?

Du har dödat din man.

Hüssein och du har skjutit ihjäl honom.

Jag frågade: vad är det som har hänt?

Skjuten!

De förhörde mig.

Varför har du dödat din man?

Sen svimmade jag.

Den 38-årige blomsterhandlaren Enver Simsek, invandrad från Turkiet, var det första mordoffret i september 2000. Under de följande sju åren dödades ytterligare nio människor. Åtta var män med turkisk och grekisk härkomst. Det sista offret var en 22-årig tysk poliskvinna. Man misstänker att mördarna vill åt hennes vapen.

Familjerna hann knappt fatta vad som hade hänt, innan de själv blev misstänkta. Hedersvåld, knarkhandel, interna uppgörelser inom den turkiska maffian, var de motiv som polisen utgick ifrån.

Snabbt satte både medier och myndigheter rubriken Dönermorden över de till synes olösliga morden.

Det är bara en del av de avgrundsdjupa skandaler som har genomsyrat hela den här historien, enligt säger reportern Anette Ramelsberger vid Süddeutsche Zeitung.

Hon har följt rättegången sedan dag ett för tre och ett halvt år sedan och placerar NSU-processen bland de största fallen i Efterkrigstysklands rättshistoria.

Hon räknar upp Nürnbergrättegångarna efter kriget, Auschwitzrättegångarna på 60-talet, RAF på 70-talet och efter den tyska återföreningen, rättegångarna mot DDR-ledarna för bland annat order att skjuta människor som försökte fly från landet.

– Men den här rättegången avslöjar så mycket mer än bara brister i rättsväsendet, säger Anette Ramelsberger. 

NSU-processen riktar ljuset på allt som gick snett efter återföreningen för 26 år sedan. Hur dåligt man arbetade med att bygga upp polis- och säkerhetsmyndigheter efter DDR-regimens fall, hur illa samarbetet fungerade mellan de gamla och nya tyska delstaterna och hur man underskattade och bagatelliserade utbredningen av högerextremism i den tidigare socialistiska diktaturen. 

– Det har straffat sig, hävdar Anette Ramelsberger, när vi talas vid under en paus i dagens förhandlingar.

Inne i den särskilt ombyggda säkerhetssalen A101 i en domstol i München sitter den nu 41-åriga Beate Zschäpe, den enda överlevande i NSU-gruppens kärntrio, åtalad för medhjälp till de tio morden, 15 rån och två sprängattentat, där flera människor skadades.

Till synes oberörd tiger hon sig igenom ännu en rättegångsdag. Hon bemöter inte med en min de frågor som domaren ställer direkt till henne. Men tystnaden säger desto mer om hennes makt och inflytande. 

– Hon är dominant och självsäker säger rättsreportern Ramelsberger som iakttagit hur Zschäpe styr och ställer med sina försvarare hur hon iskallt ignorerar vädjanden om svar från de mördades anhöriga.

Zschäpe och hennes två kumpaner Uwe Mundlos och Uwe Bönhardt växte upp i östtyska Jena, där de sedan ungdomen var aktiva i högerextrema kretsar. När polisen upptäckte deras bombverkstad i ett garage gick de under jorden och kunde hålla sig undan i 13 år trots att säkerhetspolisen avlönade informatörer i deras nära omkrets. Till vilken nytta var deras information, är en av många ouppklarade frågor.

Efter ett bankrån kom polisen de båda Uwe på spåren, som då ska ha skjutit sig själva. Beate Zschäpe tände eld på huset de bodde i och irrade runt i landet några dagar innan hon gav upp. Men först hade hon skickat ut flera exemplar av en bekännelsevideo där gruppen skröt om sina brutala brott.

Först då, i november 2011, började de rasistiska sambanden klarna för dem som under flera år deltagit i en av de största brottsutredningarna i Tyskland. Det var samband som de anhöriga förgäves påpekade år efter år. Men de avfärdades och förlöjligades och blev istället själva misstänkliggjorda och utsatta för förnedrande förhör och anklagelser. 

Vid en minnesceremoni för de mördade bad förbundskansler Angela Merkel de efterlevande om förlåtelse för det lidande de tvingats utstå. Men det var framför allt hennes löfte som gav Adile Simsek och många andra nytt hopp.

– Som Tysklands förbundskansler lovar jag att vi gör allt för att utreda morden, avslöja alla delaktiga och bestraffa alla medskyldiga, sa Merkel.

Men också här har de anhöriga svikits. 

– För min klient är förbundskanslern en institution, säger Seda Basay. Om Merkel lovar något tas det på största allvar.

Men också efter att de båda Uwe hittades döda, har utredningen kännetecknats av slarv, misstag och avsiktliga manipulationer. Bevismaterial har rörts ihop och blivit obrukbart, tappats bort eller inte undersökts. Viktiga dokument förstördes strax efter avslöjandet och fortfarande hålls stora mängder dokument hemliga.

Hos de anhöriga stärker det misstankarna att myndigheterna inte vill göra allt för att klarlägga hur nynazister under så lång tid kunde begå så många brott runt om i landet utan att upptäckas.

Och vad händer med alla som måste ha vetat om, som måste ha hjälpt och gömt dem under tiden? De kan inte bara ha varit de fyra som nu är medåtalade för att ha skaffat vapen och försett de tre misstänkta terroristerna med falska id-handlingar och gömställen. 

Trots att många frågor förblir obesvarade tycker rättsreportern Anette Ramelsberger att det är viktigt att komma till ett avslut. 

– Det har kommit fram mycket information och nu behövs en dom som slår fast vad vi vet om det som faktiskt har hänt. Annars lämnas fältet fritt för fantasier och konspirationsteorier.

Dagens förhandling är till ända. Gatorna runt domstolen stängs av och i vad som blivit en daglig ritual, rusar fångtransporten med Beate Zschäpe förbi i hög fart med tjutande sirener. 

Den här veckan kommer femårsdagen av NSU-trions avslöjande för en stund åter att öka uppmärksamheten på Zschäpe, Mundlos och Bönhardt. Samtidigt pågår de sista förberedelserna hos teatergruppen Scen för mänskliga rättigheter i Berlin. Om några dagar är det premiären för NSU-monologerna, en dokumentär teaterföreställning som bygger på de anhörigas egna berättelser om vad de varit med om, de vars namn knappt är kända och vars upplevelser få brytt sig om. 

– De reduceras ofta till objekt, säger regissören Michael Ruf.

Med föreställningen som ska sättas upp runt om i Tyskland vill han bidra till en fortsatt diskussion också efter att domen har fallit. Att det här överhuvudtaget kunde hända är en tydlig varningssignal, inte minst nu när sympatier för högerextremism ökar i Tyskland. Om man inte satsar på gedigen utbildning och upplysning visar NSU-morden vart högerextremt tankegods kan leda, enligt Ruf.

– De verkade i en miljö där de kände sig uppmuntrade att i praktiken omsätta vad de påstod var folkets vilja,vilket naturligtvis inte stämmer, säger Michale Ruf  men just därför måsta man vara vaksam på de politiska tendenserna.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".