Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Vid muren mellan Mexiko och USA

Publicerat fredag 4 november 2016 kl 10.37
På söndagar möts familjerna på varsin sida om stängslet
(11 min)
Gränsen mellan Mexiko och USA.
1 av 10
Gränsen mellan Mexiko och USA. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Varje söndag kan splittrade familjer mötas vid gränsen i Tijuana/San Diego under fyra timmar. Paulina Alonso och hennes man Antonio Calis har rest hit för att träffa sin son och barnbarn.
2 av 10
Varje söndag kan splittrade familjer mötas vid gränsen i Tijuana/San Diego under fyra timmar. Paulina Alonso och hennes man Antonio Calis har rest hit för att träffa sin son och barnbarn. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Manuel Lopez är 81 år och döende i lungcancer. Han har kommit för att träffa sin dotter Guadalupe för första gången sedan hon reste till USA för 14 år sedan.
3 av 10
Manuel Lopez är 81 år och döende i lungcancer. Han har kommit för att träffa sin dotter Guadalupe för första gången sedan hon reste till USA för 14 år sedan. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Maria de la Luz väntar på sin son som flyttade till USA för 20 år sedan. Han är fortfarande papperslös och kan inte resa ut för att hälsa på sin mamma, som flyttat till gränsstaden Tijuana enbart för att komma närmre honom och kunna träffas på söndagar.
4 av 10
Maria de la Luz väntar på sin son som flyttade till USA för 20 år sedan. Han är fortfarande papperslös och kan inte resa ut för att hälsa på sin mamma, som flyttat till gränsstaden Tijuana enbart för att komma närmre honom och kunna träffas på söndagar. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Släktfoto vis gränsen. Gränsvakten övervakar så att de som befinner sig på den amerikanska sidan inte går för nära stängslet.
5 av 10
Släktfoto vis gränsen. Gränsvakten övervakar så att de som befinner sig på den amerikanska sidan inte går för nära stängslet. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Systrarna Rosy och Angelica Cortez har arbetstillstånd men inga uppehållstillstånd i USA, så de kan inte resa fram och tillbaka till Mexico, där mamma Maria och brodern Juan bor kvar. På söndagarna ses de ibland vid gränsen.
6 av 10
Systrarna Rosy och Angelica Cortez har arbetstillstånd men inga uppehållstillstånd i USA, så de kan inte resa fram och tillbaka till Mexico, där mamma Maria och brodern Juan bor kvar. På söndagarna ses de ibland vid gränsen. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Större delen av mötesplatsen vid gränsen täcks av ett finmaskigt metallnät som inte ens fingertoppar tränger igenom. På den amerikanska sidan syns fler stängsel och gränsvakter.
7 av 10
Större delen av mötesplatsen vid gränsen täcks av ett finmaskigt metallnät som inte ens fingertoppar tränger igenom. På den amerikanska sidan syns fler stängsel och gränsvakter. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
85-åriga Maria Garcia ska träffa sina två döttrar vid gränsen. Klänningen hon bär har de skickat från USA.
8 av 10
85-åriga Maria Garcia ska träffa sina två döttrar vid gränsen. Klänningen hon bär har de skickat från USA. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
81-åriga Manuel Lopez med sin dotter Claudia Lopez. På andra sidan, i USA, finns Manuels äldsta dotter Guadalupe, men deras händer kan inte mötas på grund av metallnätet som gränspolisen satt upp mellan betongpelarna.
9 av 10
81-åriga Manuel Lopez med sin dotter Claudia Lopez. På andra sidan, i USA, finns Manuels äldsta dotter Guadalupe, men deras händer kan inte mötas på grund av metallnätet som gränspolisen satt upp mellan betongpelarna. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Gränsen mellan Mexiko och USA.
10 av 10
Gränsen mellan Mexiko och USA. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio

Migrationsfrågan står i fokus inför det amerikanska presidentvalet på tisdag. Hillary Clinton lovar nu att genomföra en immigrationsreform under sina första 100 dagar, medan Donald Trump står fast vid att han ska bygga en mur längs gränsen mot Mexiko. Faktum är att den muren redan finns, och täcker en stor del av den 2000 kilometer långa gränsen. I Mexikanska Tijuana får familjer i USA och Mexiko mötas på varsin sida av ett stängsel under fyra timmar varje söndag.

– Ibland orkar han inte, när han har jobbat mycket och är för trött, men han brukar komma nästan varje söndag, säger Maria de la Luz och kisar genom det finmaskiga metallnätet som den amerikanska gränspolisen satt upp mellan betongpålarna.

På andra sidan, i USA, ligger först 30 meters ingenmansland, och sedan ytterligare ett högt stängsel med en grind. Maria hoppas att hennes son väntar där på andra sidan.

– Min son migrerade till USA för 20 år sen. Han har fortfarande inget uppehållstillstånd så han kan inte resa in och ut. Vi har pratat i telefon under alla år. Men så för fyra månader sen fick jag höra om de här mötena vid stängslet, och bestämde mig för att flytta från centrala Mexiko hit upp till Tijuana bara för att vara nära honom och mina barnbarn, säger Maria.

– Barnbarnen är födda i USA och amerikanska medborgare, så de kan ibland åka över till Mexiko för att hälsa på mig. Jag brukar sticka tröjor och koftor åt dem. Men de är tonåringar nu så de vill inte längre ha kläderna jag stickar. När 16-åringen var över sist så sa jag att jag stickat en klänning till henne, men hon sa bara "mmm vad bra farmor", säger Maria de la Luz.

Sedan 2012 låter den amerikanska gränspolisen familjer i USA och Mexiko mötas varje söndag mellan klockan 10 och 14 för att prata med varandra genom metallnätet. I vanliga fall kan man inte gå ända fram till gränsen på den amerikanska sidan. En eller ibland flera murar och elstängsel har byggts för att hindra människor från att ta sig in i USA utan tillstånd. Under Obamas tid i Vita Huset har gränsbevakningen förstärkts med extra vakter, rörelsesensorer och kameror. Samtidigt har tiotusentals fler mexikaner deporterats vilket lett till att många familjer splittrats. För dem betyder söndagsmötena vid stängslet mycket.

– Frågan hur det blir med nästa president. Jag hoppas att den nya presidenten blir bättre, och låter alla familjer återförenas. Jag ber till gud att muren rivs en dag, säger Maria de la Luz.

– Det vore nog bättre för min son om Hillary Clinton vann. Men ibland önskar jag att Trump vinner och deporterar alla mexikaner så min son kommer hem igen, säger Maria.

Sedan öppnas grindarna på den amerikanska sidan och människorna småspringer fram till metallnätet för att hitta sina familjemedlemmar som väntar på andra sidan. Erika Rosas har kommit för att möta sin bror, som deporterades till Mexiko för fem år sen.

– Våra föräldrar tog med sig oss till USA när vi var små, säger Erika Rosas, som är en Dreamer - så kallas barn till migranter som vuxit upp i USA utan uppehållstillstånd. Erika har arbetstillstånd men är rädd att förlora det ifall Donald Trump vinner presidentvalet.

– Hillary Clinton har ju lovat att genomföra en migrationsreform de första 100 dagarna ifall hon blir president. Så jag hoppas att hon vinner, säger Erika. 

Hon har två barn som är amerikanska medborgare och skakar bara på huvudet när jag frågar vad hon skulle göra i Mexiko ifall hon blev tvungen att återvända. På andra sidan finns, förutom brodern, också Erikas pappa, som deporterades för sju år sen. Sedan dess har hon inte sett honom.

– Jag är rädd att jag aldrig mer får se min pappa. Vi försöker övertala honom att komma hit till stängslet någon söndag så att vi i alla fall får träffa honom några timmar, men det är en lång resa från södra Mexiko där han bor, säger Erika och torkar mascaran som rinner.

Sedan blir vi plötsligt avbrutna av en amerikansk gränsvakt som frågar Erika vem jag är, och ifall jag gör en intervju med henne.

– Det är inte tillåtet. Det är olagligt att göra intervjuer här utan tillstånd, säger gränsvakten, och hotar Erika att om vi fortsätter kommer han tvinga henne att lämna platsen.

Jag vill invända det uppenbara: att en gränsvakt i USA faktiskt inte kan reglera vad jag gör här, på andra sidan stängslet, i Mexiko, men jag ser Erikas livrädda blick och låter bli.

För familjerna som kommer ofta har mötena på var sin sida om stängslet blivit något normalt. De har med sig matsäck, fällstolar och parasoll. Barnen pillar in sina lillfingrar i metallnätets små hål.

Två systrar på den amerikanska sidan jublar när en gränsvakt säger ja till att de kan få gå 10 meter bort, där det inte sitter något metallnät mellan de höga betongpelarna, så att de kan få se sin mamma i helfigur, på avstånd.

– Ser ni att jag har på mig klänningen ni skickade, ropar 85-åriga Maria och drar i det blå tyget.

Jag frågar systrarna på andra sidan varför de reste till USA för 20 år sen.

– Vi jagade den amerikanska drömmen, säger Rosy Cortez. Jag såg knappt mina döttrar när de växte upp för jag jobbade dag och natt. Men de är amerikanska medborgare och kan gå på universitetet, det gör mig lycklig. Nu drömmer jag om att få ett permanent uppehållstillstånd så jag kan åka lagligt fram och tillbaka, resa in i USA genom huvudingången, säger Rosy.

På väg tillbaka till parkeringen får jag syn på en bil med dörrarna öppna. I passagerarsätet där fram sitter en gammal man som andas tungt. På marken bredvid honom står en syrgastub.

– Jag är här för att återse min förstfödda. Jag har elva barn, men hon var alltid min favorit. Hon är blek och har stora bruna ögon, säger Manuel Lopez.

Det är många år sen hans nu 55-åriga dotter Guadalupe reste till USA.

– Jag har kommit till hit till Tijuana för jag är sjuk i lungcancer å jag måste få se henne innan jag dör. Vem vet - imorgon kanske jag försvinner iväg till kvarteren med korsen, säger Manuel.

Hans dotter Claudia Lopez i förarsätet bredvid skrattar samtidigt som hon torkar tårarna. Det är bara en halvtimme kvar till grinden stängs på andra sidan, och Guadalupe har fortfarande inte hörts av. Manuel tittar upp på betongpelarna, som någon dekorerat med pastellfärgade blommor.

– De är alldeles för höga. Jag kan ju inte hoppa över, säger Manuel, samtidigt som ett av barnbarnen börjar skrika "nu kommer hon, jag ser henne!"

Claudia rullar den lilla vagnen med syrgastuben, och Manuel stödjer sig på käppen för att komma fram till det avgränsade området där familjerna får mötas på var sin sida om metallnätet.

– Mina tjocka fingrar kommer inte igenom de här små hålen, säger Manuel, och försöker pressa in huvudet mellan betongpelarna samtidigt som han stödjer sig på Claudia. På andra sidan metallnätet gråter den äldsta dottern Guadalupe och hennes barnbarn så att de knappt kan prata.

 – Jag är så nervös, jag vet inte vad jag ska säga, säger Manuel.

Manuel hinner inte säga så mycket. Efter några minuter kommer gränsvakterna och meddelar att klockan slagit 14.00 och att mötesplatsen ska stängas igen. Familjen börjar långsamt gå tillbaka till bilen.

– Hon var lika blek som förr, men äldre, och lite tjockare. Men det kändes skönt att se henne. Nu vet jag att hon mår bra, säger Manuel Lopez.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".