Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

EU:s nya gränsstryka på plats i Bulgarien

Publicerat onsdag 16 november 2016 kl 10.31
"Jag är fast här och som flykting finns inget du kan göra"
(9:41 min)
Bulgariskt gränsstängsel och en gränspolis.
1 av 3
Nu hårdbevakas gränsen mellan Turkiet och Bulgarien av bulgarisk och europeisk gränspolis. Samtidigt finns delar av det gamla stängsel som hindrade människor att fly kommunistdiktaturen i Östeuropa. Foto: Johanna Melén/Sveriges Radio.
Shogofa och hennes familj från Afghanistan bor i Bulgariens största flyktingläger Harmanli. Foto: Foto: Johanna Melén/Sveriges Radio.
2 av 3
Shogofa och hennes familj från Afghanistan bor i Bulgariens största flyktingläger Harmanli. Foto: Foto: Johanna Melén/Sveriges Radio.
I den lilla byn Bojanovo står många hus tomma. Här planeras ett nytt flyktingläger, men invånarna protesterar. Foto: Johanna Melén/Sveriges Radio
3 av 3
I den lilla byn Bojanovo står många hus tomma. Här planeras ett nytt flyktingläger, men invånarna protesterar. Foto: Johanna Melén/Sveriges Radio

Sedan en månad är EU:s nya gränsstyrka på plats vid gränsen mellan Turkiet och Bulgarien. Studio Etts Johanna Melén har träffat flyktingar och bulgarer vid gränsen.

Gränsen mellan Turkiet och Bulgarien har de senaste två åren blivit en av de nya smuggelvägarna in i Europa för flyktingar och migranter från främst Afghanistan, Irak och Syrien.

EU:s gränsstyrka ska upptäcka och stoppa illegala gränspasserare och ett många milslångt taggtrådsstängsel ska hindra människor från att komma in i Europa den vägen.

De som trots allt lyckas ta sig in i landet blir nu allt oftare fast i Bulgarien eftersom gränsen norrut, mot Serbien, hårdbevakas. Och i de bulgariska flyktinglägren är det fullt.

Långt därnere i sluttningen, där den bulgariska åkern övergår i turkisk åkermark löper stängslet. Bulgarien var tidigt ute och började med taggtråden redan 2014, då den första större migrantvågen kom den här vägen. Nu löper det 14,6 mil längs den 26 mil långa landgränsen mot Turkiet.

En skogsgrön jeep kommer körande därnerifrån. Granitjna Politsija, Gränspolis.

– Och vad intresserar er då?, undrar inspektör Pavlov som sitter vid ratten.

Han säger att vi inte får vara så nära gränsen. Han skriver lite i sin anteckningsbok med mintgröna pärmar i tunt papp, av gammaldags, sovjetisk modell.

Tre mil längre söderut, vid gränspassagen Kapitan Andrejevo invigdes i början av oktober EU:s nya gräns- och kustbevakningsstyrka, ett direkt svar på den stora ström av flyktingar och migranter som tagit sig till Europa, bland annat via Turkiet, under de senaste två åren.

Efter att det nya flyktingavtalet mellan EU och Turkiet började gälla i mars i år har antalet människor som tar den livsfarliga vägen över Egeiska havet till Grekland minskat kraftigt. Men landvägen, från Turkiet och in i Bulgarien, fortsätter människor att ta. Och nu patrullerar omkring 200 gränspoliser från hela EU den turkisk-bulgariska gränsen.

– De finns överallt nu, alla har sin del av gränsen, säger inspektör Pavlov.

Fast här, på de krokiga vägarna längs åkrar och fält i södra Bulgarien, syns bara bulgarisk gränspolis till.

Och människor fortsätter komma. Till fots från Turkiet tar de sig över, runt eller genom taggtrådsstängslet.

I Harmanli, Bulgariens största flyktingläger, är det fullt. 3 200 människor bor här i övergivna militäranläggningar. Flest kommer från Afghanistan, följt av Irak och Syrien. 500 är barn.

– Det är för många nu. Maten räcker inte till, säger en kvinna som visar oss in på området.

Harmanli är ett öppet läger, den som har registrerat sig här får gå och komma som den vill. Människor promenerar fram och tillbaka längs grusvägen som leder bort till bostadshusen. De bär plastpåsar med mat inifrån samhället en bit bort, eller från den lilla affären alldeles vid ingången till lägret.

Där kommer Sarwinas Abdullah, Fawaz Mahmoud och deras döttrar Ara och Narin, två och sex år gamla, från Qamishli i Syrien. Och där går läraren Shogofa och hennes man Nasim från Mazar-e Sharif i norra Afghanistan. Shogofa bär sonen Shokran, 1,5 år på armen. De vandrade i ett dygn för att nå Bulgarien.

Nu har de varit här i tre månader. De funderar på att kontakta smugglarna igen, för att komma härifrån. Helst vill familjen till Tyskland. Men det är en riskfylld resa.

– Men vad kan vi göra? säger Shogofa.

Omed, 19 år, från Laghmanprovinsen i nordöstra Afghanistan kommer från lägeringången i en tajt klarblå sporttröja. Han beskriver flyktvägen från Afghanistan via Iran, Turkiet och hit till Bulgarien som en enda lång skräckfilm. Ingen gör det här frivilligt, säger han.

– Antingen klarar du det, eller så dör du.

I Afghanistan studerade han och arbetade på en frivilligorganisation för kvinnors rättigheter. För det, säger Omed, hotades han till livet.

Nu är han fast i Bulgarien. Den som försöker ta sig vidare riskerar att stoppas vid gränsen av serbisk gränspolis och skickas tillbaka igen. Eller så blir man fast i Serbien, eftersom Ungern släpper igenom väldigt få.

– Jag är fast här och som flykting, om du kommit illegalt, finns ingenting du kan göra, säger Omed.

Han har sökt asyl i Bulgarien, men inte hört något från myndigheterna än. Harmanlilägrets chef, Dimitar Zachariev, säger att det främst är syrierna som får uppehållstillstånd. I slutet av sommaren skärpte Serbien sin gränsbevakning och de som förr bara såg Bulgarien som ett transitland på väg norrut i Europa blir nu fast här. Först i inrikesministeriets låsta läger, sedan överflyttas de hit, till något av de öppna lägren.

I slutet av oktober demonstrerade lägerinvånare i Harmanli mot dåliga förhållanden, brist på mat och krävde fri lejd vidare till Serbien.

Under höstmånaderna i år har bulgarisk polis varje vecka stoppat mellan 300 och 700 illegala migranter. De allra flesta upptäcks inne i landet eller vid gränsen mot Serbien. Färre vid gränsen till Turkiet. I Harmanli står nya containerliknande bostäder klara för att ge plats åt fler och i byn Bojanovo, 9 mil nordost om Harmanli, hölls nyligen en demonstration mot ett planerat flyktingläger där.

Över en liten å längs huvudgatan i Bojanovo står en hel länga bostadshus som öde skelett med inga eller trasiga fönsterglas. De flesta som bor här är äldre, barnen har flyttat härifrån.

Ganka Dobreva är på väg hem från jobbet som ekonom på byns enda företag. Hon var med och demonstrerade, hennes vuxna barn också, de kom hit hem till Bojanovo bara för det, säger hon.

– Vi vet inte vilka migranterna är, de kommer från andra länder, de är inte kristna, säger Ganka Dobreva.

– Bulgarien är ett fattigt land, våra pensionärer lever för bara några hundra kronor i månaden. Vi har inte råd att föda främlingar som kommer hit.

– Dessutom skickar ju vi soldater för att skapa säkerhet i deras land i Afghanistan. Varför stannar de inte där själva och försvarar sitt land? säger Ganka Dobreva.

En skock får går över vägen. Här och var hänger små plakat kvar från demonstrationen mot flyktinglägret. Längst ner citeras en känd revolutionssång från tiden då bulgarerna kämpade för sin frihet undan det Ottomanska väldet på 1800-talet.

"Medan ormen ännu är liten, låt oss komma samman och med våra fötter bryta av dess huvud så att vi kan kalla oss själva fria", lyder texten.

Människorättsaktivister i Bulgarien anklagar ledande bulgariska politiker för att utnyttja den främlingsfientlighet som finns i det bulgariska samhället och vinna politiska poäng genom att måla upp flyktingarna och migranterna som ett hot.

I våras spreds bilder över hela världen på hur självutnämnda gränsjägare stoppade och brottade ner människor vid gränsen. Medborgargardena är inte särskilt aktiva längre, säger Iliana Savova vid Bulgariens Helsingforskommitté. Men hennes organisation får regelbundet in rapporter om hur gränspolisen misshandlar människor, tar deras pengar eller bara skickar dem tillbaka in i Turkiet.

Bara några hundra meter från det nyuppförda taggtrådsstängslet vid gränsen mellan Bulgarien och Turkiet finns rester av det gamla kvar. Det som skulle hindra människor från Östeuropa att fly undan kommunistdiktaturen. Bland annat försökte många östtyskar nå friheten den vägen.

Där i gränstrakterna står Todor i väst och rutig skjorta med en sekatör i handen.

– Förr i tiden flydde de från den här sidan, nu flyr de från den andra sidan. Det är inte från bra saker som människor flyr, säger han.

– På den tiden tvingades människor här i byn arbeta för staten. De flydde via Turkiet till Tyskland och USA. Nu kommer människor hit från kriget. Det är inget konstigt med det. De kommer fortsätta att komma så länge som kriget pågår, säger Todor.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".