Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Osäkert jobba som journalist i Sri Lanka

Publicerat tisdag 29 november 2016 kl 11.25
Pressfriheten på Sri Lanka ännu skakig
(9:09 min)
På tidningen Uthayan i Jaffna är väggen i mötesrummet täckt med bilder på dödade kollegor.  Chefredaktören Premananth har själv blivit hotad många gånger.
1 av 3
På tidningen Uthayan i Jaffna är väggen i mötesrummet täckt med bilder på dödade kollegor. Chefredaktören Premananth har själv blivit hotad många gånger. Foto: Margita Boström/Seriges Radio.
Thayabaran leder Jaffnas pressklubb som funnits några år. Den är ett stöd för journalister som hotas. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
2 av 3
Thayabaran leder Jaffnas pressklubb som funnits några år. Den är ett stöd för journalister som hotas. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
Journalisterna på Uthayan vågar inte sätta ut sina namn under artiklarna. Det är ännu för farligt. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.
3 av 3
Journalisterna på Uthayan vågar inte sätta ut sina namn under artiklarna. Det är ännu för farligt. Foto: Margita Boström/Sveriges Radio.

I vår serie om #yttrandeofriheten ska vi till Sri Lanka. Under det 27 år långa inbördeskriget rankades Sri Lanka som ett av de farligaste att arbeta som journalist i. Nu har det gått över 7 år sedan krigslutet men fortfarande är det ett farligt jobb.

– Vi vågar fortfarande inte sätta ut journalisternas namn under artiklarna, säger chefredaktören Premananth för Jaffnas största dagstidning.

I årets pressfrihetsindex från Reportrar utan gränsers klättrada Sri Lanka många placeringar. Det är framförallt bättre för journalister som arbetar i huvudstaden Colombo. Men för de i norra delen av landet är rädslan fortfarande stor och över 40 journalistmord är fortfarande olösta.

Det var den 8 januari 2009 som Sri Lankas mest regeringskritiska journalist sköts ner mitt på dagen på öppen gata i Colombo. Lasantha Wickremetunge var chefredaktör och skapare av tidningen The Sunday Leader en tidning som var skarpt kritisk till president Mahinda Rajapaksas brutala styre. Och mycket kritisk på sättet som den sri lankesiska militären försökte fslut på det 27 år långa inbördeskriget mot de tamilska tigrarna som stred för en självständig stat i norra och nordöstra Sri Lanka.

Dagen efter mordet publicerade tidningen - Lasanthas sista kolumn där han pekade ut sin mördare.

"När ni läser detta är jag död och ni ska veta att det är regeringen som ligger bakom mordet".

I de följande raderna riktade han sina ord direkt mot den dåvarande presidenten Mahinda Rajapaksa:

"I kölvattnen av min död så vet vi alla att du kommer att göra dina skenheliga utspel och kalla på polisen att snabbt utreda mordet. Men det blir precis som med alla andra utredningar du beordrat - ingenting kommer att hända. För sanningen är att vi båda vet vem som ligger bakom min död".

Och så här långt har han fått rätt - inget av alla de över 40 morden på journalister i landet har lösts.

Raisa Wickremetunge är nära släkt med Lasantha. Hon är själv journalist för Groundviews, en medborgarjournalistisk nätsida. Hon menar att det har blivit bättre för det fria ordet i Sri Lanka

– Med den nya regering kan vi kan mer öppet säga vad vi vill. Men att arbeta som journalist i norra delen av landet är fortfarande farligt. Journalisterna övervakas fortfarande.

40 mil norr om huvudstaden Colombo ligger staden Jaffna, som för drygt 20 år sedan kontrollerades de tamilska tigrarna. Vid millennieskiftet så sträckte sig deras välde över nästan 80 procent av landets norra och östra provinser. De var omvittnat brutala, kidnappade barn som tvingades bli soldater och utförde brutala övergrepp på sin egen befolkning.

Centralmakten har också stämplats av FN för krigsbrott mot civilbefolkningen. Men då under kriget ville man inte att majoritetsbefolkningen singaleser i söder skulle få veta vad som hände i norr. Där försvann eller mördades 41 journalister under krigsåren och de följande 5 åren under Mahinda Rajapaksa styre. Många fler utsattes för mordförsök och andra hot.

Premananth är chefredaktör på Jaffnas största tidning Uthayan. Vi träffas på redaktionen där möteslokalens väggar är täckta med bilder på dödade och skadade medarbetare.

– Det har blivit bättre men vi är ännu inte fria att säga vad vi vill. Och inget av alla attentat som skett mot vår tidning har utretts, säger han.

2011 , två år efter kriget tog slut, attackerades dåvarande chefredaktören på väg hem från jobbet av män med järnrör. Det ledde till att mediaorganisationer i norr gick ut och krävde ett slut på attacker och att skyldiga skulle gripas.

Ingen greps och chefredaktören flydde utomlands för att rädda sitt liv.

Så sent som hösten 2013 sattes tidingens tryckpress i brand och en tidningsdistributör utsattes för en brutal attack när han var på väg ut med dagens tidningar.

– All militär och polis som fanns här när dessa attentat utfördes är kvar på sina poster. Hur ska vi då känna oss säkra då, säger Premananth.

Ett sätt att skydda enskilda journalister är att nästan alla artiklar är osignerade.

2013 bildades Jaffnas pressklubb som leds av journalisten Thayabaran som själv utsatts för flera mordförsök. Han säger att mord och gripanden upphört sedan Maitripala Sirisena blev president.

– Men hoten och rädslan att förföljas den finns där fortfarande, och vi är alla rädda för vad som skulle hända ifall den förra regeringen med Mahinda Rajapaksa åter finns vid makten om några år.

– Då kommer vi att straffas för det vi berättar idag. Så många av oss förbereder oss på att åter behöva fly utomlands, läger han till.

Alexsandar Kami-las, även han tamilsk journalist i Jaffna, jobbar för den statliga TV:n.

– De pressar oss att göra positiva inslag om utveckling här uppe, men hur ska jag kunna göra det när det inte är en positiv utveckling, säger han.

Men det är inte enbart i journalistiska sammanhang som de känner rädsla.

– Häromkvällen stoppades jag ute på stan kvart i tio på kvällen av en polis som frågade vad han gjorde ute så sent. Om vi inte ens får vara ute och gå på kvällen hur fria är vi då, säger han.

De flesta tamiler är hinduer men i Jaffna finns även många katoliker och dess biskop Justin Gnanapragasam har av många setts som en viktig social faktor för en försoning mellan de olika grupperna i norr. Han säger att det blivit bättre för journalister och det fria ordet.

– I dag kan vi till och med se artiklar där tamiler granskar och kristerar andra tamiler och människor vågar prata lite mer öppet, men långtifrån allt är bra, lägger han till och får medhåll av Wignes-waran som är minister med ansvar för landets norra del. Vad gäller journalistmorden så har han länge försökt sätta press på sina regeringskollegor att se till att något händer.

– Nu äntligen utreds två av morden, men tyvärr bara på de singalesiska reportrarna. Men ingenting om de 41 morden på tamilska journalister, säger han.

För en tid sedan beslöt man att gräva upp och examinera Lasantha Wickremetunge kropp för att faställa vad han dog av. Men än har inget nytt utlåtande kommit. Och det pågår även en utredning kring den regeringskritiska karikatyrtecknaren Prageth som försvann bara några månader innan presidentvalet 2010.

Trots att inget mer hänt så hyllas Sri Lankas process under det nya styret. Det är farligt menar Raisa Wickremetunge.

– I år tog kommittén för journalistskydd bort oss från sitt straffrihetsindex med motiveringen att det inte skett några mord på journalister sedan 2010. Men har det verkligen blivit bättre och säkrare när ingen gripits för alla dessa mord och attentat, frågar sig Raisa Wickrematunge.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".