Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

På resa i IS fotspår

Publicerat torsdag 8 december 2016 kl 10.20
"Vi hade vårt liv här men nu är allt förstört"
(12 min)
Berget ovanför Bashiqa.
1 av 4
Berget ovanför Bashiqa. Foto: Sveriges Radio
Flicka i flyktingläger.
2 av 4
Flicka i flyktingläger. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio
IS-tunnel i berget.
3 av 4
IS-tunnel i berget. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio
IS-klotter.
4 av 4
IS-klotter. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio

I norra Irak fortsätter offensiven för att befria Mosul från terrorsekten IS.
Vår korrespondent Johan-Mathias Sommarström reser i området och besöker samhällen och städer som nyligen befriats från IS och träffar människor som precis flytt. Även om offensiven sakta går framåt har IS satt sina spår i både människor och samhällen.

Bashiqa var en av de städer som var svårast att inta under offensiven. I tre veckor försökte kurdiska peshmergastyrkor trycka tillbaka IS från staden innan de tillslut lyckades, genom ett anfall från fyra fronter. Många byggnader har förstörts av koalitionens flygattacker mot IS gömställen, många byggnader är fortfarande försåtsminerade och här finns flera tunnelsystem som IS byggt.

En grotta går rakt igenom berget, ingången är så smal att jag tvingas åla mig igenom men väl inne går det att stå raklång. Inne i grottan finns sovsalar med el indragen. Det är varmt och fuktigt. Våningssängar och fläktar. På golvet ligger fyllda flaskor, gamla petflaskor som IS urinerat i när de legat och tryckt och gömt sig för flyganfall.

Det är en smal gång i berget men sovsalarna rymliga. Kläder och papper ligger kringslängda på golvet. I en anteckningsbok har någon skrivit på arabiska och ritat. Teckningar som ser naivt barnsliga ut föreställande dödskallar med korslagda benknotor under.

Anteckningsblocket är en färgglad barnskrivbok, de tecknade småflickorna på omslaget har IS förstört ansiktena på. På flera ställen i tunneln finns också arbetsbänkar uthuggna, där de kunde vårda sina vapen eller laga mat. På marken står fortfarande stora säckar med ris och dadlar kvar. Oöppnade kartonger med pasta. Smutsiga kokkärl, men allt är i en enda röra.

Tunneln är flera hundra meter lång, sprängd eller borrad genom massivt berg. Utgången har utsikt över en dalgång som var en av fronterna de kurdiska styrkorna anföll från när de efter tre veckor intog Bashiqa.
Tunnlar som den här användes för att gömma sig från flygattacker men också för att utföra överraskningsanfall ifrån.

Det är en lugn dag i det nyligen befriade samhället.
I luften hörs stridsplan, då och då hörs smällar. En flygattack någon kilometer bort. Plötsligt en kraftigare smäll, alldeles intill. En av alla tusentals försåtsmineringar som exploderar.

Överallt i staden finns spår efter IS och hela tiden hittas nya saker. En fallskärm som en krypskytt gömt sig under, granater i byggnader och längs vägar, hemmagjorda raketer. Klottrad text på väggar- Islamiska staten här för att stanna, eller Baghdadis elitstyrka, efter IS ledare.

En olivodlare ringer plötsligt till pehsmerga-befälhavaren och berättar att han hittat en död IS-kropp på sina odlingar. Den har legat där omkring tio dagar. Blottad för sol, väder och vind. Förruttnad. På kvarlevorna sitter ett bombbälte, odetonerat. Medan vi är kvar har inget beslut tagits om man ska spränga hela kroppen eller försöka få bort bombbältet- det lutar åt att spränga hela kroppen.

Fortfarande finns faror kvar, särskilt försåtsmineringar, men det kan också finnas krypskyttar. Ändå kommer civila tillbaka för att se om deras hus står kvar. Selma Metti är kristen, Syrian- det är andra gången hon är tillbaka.

– Första gången kände jag lycka när jag äntligen kunde komma tillbaka hem, men snabbt kände jag bara sorg när jag såg allt som var förstört och vårt raserade hus.

Hennes hus förstördes förstördes i en av alliansens flygattacker, IS hade använt det för sina krypskyttar. Hon berättar att hela hennes liv fanns i det huset- hon får tårar i ögonen när hon berättar.


– Det var ett fint hus, en stor villa. Vi hade vårt liv där men nu är allt förstört. IS tog allt, alla kläder, tv-apparater, köksprylar och sedan bombades huset sönder. Jag blir ledsen, det är där jag har alla mina minnen, där jag uppfostrat mina barn, träffat mina vänner.

Tårarna rinner ner för hennes runda kinder. Hon ser på mig med stora ögon.
En ung man kommer gående, Safa Sabah Ablehed. Också hans hus är förstört. Också han är ledsen.

– Jag vet inte vad jag ska känna, jag känner mig ledsen, nedslagen.

Han berättar hur han som kristen tvingades fly för sitt liv när IS kom till staden, hade han stannat hade han dödats. Ingenting fungerar i staden längre- vägarna är förstörda, det finns inget vatten, ingen el. Men han är säker på att han en dag kommer att återvända.

– Det är min stad, Bashiqa, det är staden som jag växte upp i, hit kommer jag alltid återvända.

Inte lång från Bashiqa ligger de så kallade nybefriade samhällena på rad. De är som spökstäder nu. Inga människor, bara tomma byggnader och ruiner. Krossat glas och tomhylsor överallt, sönderbrända hus. I byggnader som IS använde ligger bråte överallt. Material för att tillverka sprängladdningar, handböcker i hur man strider, handböcker i hur man uppför sig, sprutor och kanyler, mediciner, stereoider, tabletter. Kvarlämnade kläder och bombbälten. Löshår och vitlöksolja för skägg.

I ett flyktingläger nära Mosul bor 12.000 människor som nyligen flytt från IS. Adam Assel är en av dem. Trots att han bara är ett barn har han sett hur IS dödat människor, och stympat dem.

– På gatorna, jag såg det på gatorna. Och de tog människor till Baptop i Mosul där IS högg av händerna på de som de tog dit.

Adam var rädd för IS berättar han, men känner sig trygg nu. Hans pappa Hassan säger att han först trodde på IS. De gjorde maten billigare och framställde sig som hjältar, men snabbt visade det sig att de bara brydde sig om sig själva. Själv blev han straffad när han sålde cigaretter i smyg.

– De kom på mig när jag sålde cigaretter. Jag fick sitta tre dagar i arresten, fick böta och fick 40 piskrapp. Jag har fortfarande ont i ryggen säger han.

I fängelset behandlades de som djur, förnedrades, torterades, fick veta att de ingenting var värda.

– Att leva under IS är att vara rädd hela tiden, du vet aldrig om du bryter mot deras lagar. Jag har sett mängder med människor dödas utan egentlig anledning. Många, många, många. Jag har sett så många människor dödas av IS, säger Hassan. Det värsta var när kvinnor stenades säger. För att de anklagades för äktenskapsbrott, jag såg det själv.

– Jag såg det med mina egna ögon hur de dödades. Andra straffades för att de inte läste koranen rätt och anklagades för att vara otroende, de kunde straffas med piskrapp eller döden.

En tonårskille har flytt västra Mosul, över Tigris och till tryggheten bakom fronten. Men hans lillebror blev kvar- han lyckades inte fly.

– Han kunde inte nå oss när vi flydde. Han försökte men det gick inte. Nu har han flytt från vårat hus eftersom IS vet att vi andra flytt. De har sagt att om han kommer tillbaka kommer de att döda honom med en kniv.

Tonårskillen vågar inte säga sitt namn, han rädd att det kan drabba hans bror som är kvar. Han har sett helvetet på riktigt säger han. Berättar om vidriga avrättningar. Människor som bränts ihjäl, andra som placerats i burar och sänkts ner i vatten tills de drunknat. Hur IS ibland dödat bara för att sätta skräck i kvarteret. I hans hemkvarter finns nästan ingen kvar. Många poliser bodde där- och både dem och deras familjer dödades.

– Alla är döda. Varje dag gick vi till en ny grav för att ytterligare någon dött i mitt bostadsområde. När jag flydde fanns det nästan inga kvar.

Han var rädd.

– Väldigt rädd. De dödade oss som får, det var så lätt för dem att döda. De hade så lätt för att döda oss. Det var som om vi var får.

Nästan alla jag träffar längtar hem, men tonårskillen är ett undantag. Det finns ingenting att återvända till säger han.

– Jag kommer inte att återvända, jag vill inte tillbaka. Mosul är förstört och det finns inget att återvända till, ingen att återvända till. Alla har dödats eller flytt. Det finns ingen…

Hans svar visar bara en del av de utmaningar som kommer att finnas när kriget tar slut. När de som välkomnade IS men inte aktivt deltog- ska samsas med de som fördrevs och fick familj mördad.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".