Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.
#yttrandeofriheten

Finländska journalister till försvar för yttrandefriheten

Uppdaterat torsdag 15 december 2016 kl 10.49
Publicerat torsdag 15 december 2016 kl 13.30
YLE-journalist: Vi fick 10 dagar på oss att lämna ifrån oss uppgifterna
(10 min)
Minna Knus Galán, grävande reporter på YLE, fick brev hem från skattemyndigheten om att lämna ut sitt journalistiska material.
1 av 2
Minna Knus Galán, grävande reporter på YLE, fick brev hem från skattemyndigheten om att lämna ut sitt journalistiska material Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio
"Vi har en högkvalitativ press i Finland, men public service har mycket makt men det är i relationen mellan politiker och medier som det finns frågetecken", säger medieforskaren Anu Koivunen.
2 av 2
"Vi har en högkvalitativ press i Finland, men det är i relationen mellan politiker och medier som det finns frågetecken", säger medieforskaren Anu Koivunen. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio

Finland är känt som ett pressfrihetens förlovade land, etta på pressfrihetsindex för sjunde året i rad. Men på senare tid har en annan bild framträtt, av klåfingriga politiker som vill påverka rapporteringen, eller komma över journalisters källmaterial.

– Jag hörde av våra jurister här på YLE att det faktiskt är möjligt att skattemyndigheten tillsammans med polisen skulle kunna göra en husrannsakan, dels här på redaktionen men också hem till oss. Så jag har fått varna mina barn för detta.

Minna Knus-Galán är grävande reporter på YLE, Finlands public service-tv och radio. Hon visar upp brevet hon fick från det finska skatteverket i våras, där myndigheten kräver att hon och hennes kollegor lämnar över allt sitt material rörande Panama-programmen som YLE publicerat.

Minna var en av de journalister runtom i världen som i våras gjorde stora avslöjanden om storbankers och kända företagare och politikers skatteaffärer, som fanns i de så kallade Panamadokumenten som en anonym källa läckt till den tyska tidningen Süd-Deutsche Zeitung, och som sedan delegerats till journalister i olika länder via den internationella granskande gruppen ICIJ, International Consortium of Investigative Journalists. 

Det uppseendeväckande innehållet i Panamadokumenten, läckta dokument från advokatbyrån Mossack Fonseca i centrum, dominerade världsnyheterna under dagar och veckor. Också i Finland blev det stor debatt om banketik, skalbolagsupplägg och skatteparadis.

Men här tog nyheten också en annan, oväntad vändning. De finska skattemyndigheterna ansåg nämligen att Panama-materialet, som också innehöll en rad finska namn på personer och företag, var något de borde få tillgång till i sin bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Det var det nog skattemyndigheter i flera länder som tyckte. Skillnaden var bara att i Finland, så gav faktiskt lagen dem möjlighet att kräva ut det av journalisterna. Jag ringer till det finska skatteverkets chefsjurist Matti Merisalo för att fråga hur det är möjligt.

– Vår myndighet har en väldigt vidsträckt rätt att få ut information via den finska lagen om beskattningsförfaranden. Vi vill inte bryta mot något källskydd, vi bryr oss inte om varifrån uppgifterna kommer, men självklart var vi intresserade av alla finländska privatpersoner och företag i det här materialet, säger Matti Merisalo.

Nu, sex månader senare, har tvisten mellan det finska skatteverket och YLE gått upp i domstol och väntar på ett första avgörande. I förlängningen kan det bli en fråga för Europadomstolen för mänskliga rättigheter. YLE vägrar alltjämt lämna över sitt redaktionella material till Skatteverket i Finland. Det är en självklarhet för journalisterna där, eftersom det skulle kunna innebära en risk att både Panamaläckans källa röjdes, och källor till andra jobb som redaktionen gjort, som också kan spåras via deras filer och hårddiskar.

Finland har länge setts som pressfrihetens förlovade land med en av de äldsta tryckfrihetslagstiftningarna i världen. Den har Finland har gemensamt med Sverige tack vare den finländske prästen, politikern och samhällsdebattören Anders Chydenius. Redan i slutet av 1700-talet kämpade han för yttrandefrihet och en press fri från censur och politisk kontroll och med undantag för krigsåren kan man konstatera att hans arv har bestått till vår tid. Journalister i Finland har verkat fritt. När Reportrar utan gränser gjort sitt årliga pressfrihetsindex, har Finland år efter år varit på topp.

Men frågan är hur det kommer att se ut nästa år. För 2016 har varit året då Finland snarare varit i fokus för debatter om hotad pressfrihet, även efter tvisten om Panamadokumenten. Få har nog undgått att höra om den senaste skandalen, ett tjugotal upprörda mejl från Finlands statsminister Juha Sipilä som verkar ha fått ansvariga utgivare på YLE att lägga locket på fortsatt rapportering om en möjlig jävs-situation som statsministern utreddes för. Detta sedan han beviljat miljonstöd till ett krisande statligt gruvbolag som hans släktningar är underleverantörer åt. 

Nu frågar sig allt fler hur det egentligen står till med pressfriheten och yttrandefriheten i Finland.

Kaffet håller på att koka upp i bryggaren i professor Anu Koivunens rum på Helsingfors Universitet. Hon är professor i filmvetenskap, medieforskare och en känd röst i samhällsdebatten. Just nu är hon aktiv i ett stort forskningsprojekt kallat Demokratins drivkrafter, och medan vi träffas får hon samtal från journalister som likt mig vill att hon ska uttala sig om det som nu fått namn som Sipilä-gate och YLE-gate.

– Finland har ju väldigt högkvalitativ press och en självreglering inom branschen, motsvarande pressens opinionsnämnd. Det är ytterst få medier i Finland som inte deltar i den organisationen och följer de pressetiska reglerna. Så den grunden är solid och jag ser ingen allmän kris, att det skulle finnas politiska makter som stänger den offentliga debatten. Men public service har stor makt och det som är allvarligt med fallet Sipilä och YLE i Finland är att det verkar som om statsministern inte inser att han skadar känslan av att politikerna respekterar mediernas oberoende. Han inser inte att granskningen inte är i hans intresse utan i allmänhetens, säger Anu Koivunen.

– Och likadant är det när cheferna på YLE nu säger att det som hänt inte är en stor sak, att det förekommer politiska påtryckningar hela tiden och att det inte är något som de påverkas av. Det tycker jag låter skrämmande, fortsätter hon.

Även när det gällde Panama-dokumenten i Finland så var det politiska trycket på journalisterna tydligt. Det var den dåvarande finansministern Alexander Stubb som först offentligt uppmanade journalisterna på YLE att lämna över sitt material till myndigheterna. Och en partikamrat till honom i riksdagen, gick ännu längre och sa att journalisterna skyddade skattebrottslingar om de inte lämnade över sina filer och papper.

Minna Knus-Galán har ännu inte fått besök av polisen i sitt hem, och det har inte gjorts någon husrannsakan på YLE. Men hon säger att hennes uppfattning om skyddet för yttrandefriheten i Finland har fått en törn.

– Jag blev faktiskt jättechockad av det här. Jag märkte att yttrandefriheten vilar på en skör tråd. Vi får vara stolta över att Finland och Sverige har den äldsta tryckfrihetslagarna i världen och en offentlighetslagstiftning som brukar fungera. Men det är något vi måste kämpa för hela tiden, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".