Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Snöröjning i landsbygd eftersatt – bybor varnar för utarmning

Publicerat fredag 23 december 2016 kl 11.51
Snöröjning i glesbygd
(6:38 min)
Per-Erik Nilsson och Tord Eriksson står på en snöklädd gård.
1 av 2
Per-Erik Nilsson och Tord Eriksson vid byn Långbäcken. Foto: Freja Lanto Heldebro/Sveriges Radio
Per-Erik Nilsson och Tord Eriksson står på en snöklädd gård.
2 av 2
Per-Erik Nilsson och Tord Eriksson vid byn Långbäcken. Foto: Freja Lanto Heldebro/Sveriges Radio

Flera byar i norra Sverige har blivit av med snöröjningen den här vintern på grund av tidsbrist och för få åkare. Det innebär stora problem för dem som bor på landsbygden. I byn Långbäcken i Västerbotten har man hittills använts sig av temporära lösningar och oroar sig för de kommande vintermånaderna.

– Vi måste börja reagera. Vi måste säga att nu håller det på att gå för långt. Jag tror att många vill bo så här, men om förutsättningar förändras då vill ingen det och då får vi en död landsbygd.

Per-Erik Nilsson och Tord Eriksson står ute på Per-Eriks gård i byn Långbäcken. Den är vackert belägen på en höjd mellan Fredrika och Lycksele i Västerbotten.

Det är minus 15, soligt och mycket snö. Utsikten är storslagen med sjöar och en skog som omfamnar berget och byn. Per-Erik bor med sina föräldrar, 87 och 91 år gamla, förutom de så är det 10 hushåll till i byn.

När den första snön föll i november fick byborna ett chockartat besked – det skulle inte att komma någon plogbil för att röja bort all snö, inte på hela vintern och samma sak gäller för många byar i norra Sverige. Det ställer till problem.

– Mina föräldrar skulle till vårdcentralen i Åsele, det är fem mil. När vi inte hade plogning så fick jag ta min gårdstraktor och ploga upp vägen. Det andra är att Åsele kommuns sopbil körde fast och vi fick ingen sophämtning på en månad. Kan inte en lastbil ta sig upp, ja då klarar inte en ambulans det. Så är det, säger Per-Erik Nilsson.

Vägen genom Långbäcken är en enskild väg, som så många andra mindre vägar i Sverige. I de flesta fall är det väghållarna själva, alltså de som äger mark vid vägen, som får stå för underhållet av den. I många byar har man bildat vägföreningar som får ett statligt bidrag för att kunna hålla efter vägen.

När det gäller snöplogning brukar föreningarna sluta avtal med samma entreprenörer som Trafikverket har i området. Då kan åkarna ploga byvägarna i samband med plogning av de större vägarna som Trafikverket har hand om där.

Men från och med den här hösten har många entreprenörer valt att inte sluta avtal med vägföreningar i hela Sverige.

Mikael Gerklev är regionchef på statliga bolaget Svevia och ser efter ett område som sträcker sig från Bollnäs till Kiruna. Svevia är en av Trafikverkets alla entreprenörer och Svevia sköter vägarna i Åsele kommun.

– Vi har tittat över plogplanerna och försökt trolla med resurserna vi har och vi har kommit fram till att vi inte har något val. Vi kan inte sätta oss i situationer, vid varje snöfall eller halktillfälle, när det blir förseningar. Det blir färre och färre plogåkare som är tillgängliga och det gör att vi har mindre resurser att ta in. Vi ser över regionen att det minskar antalet entreprenörer och det är ett problem i glesbygd, säger Mikael Gerklev.

Svevia säger alltså att det är ont om åkare som vill ploga snö i glesbygd. Men det är inte hela förklaringen. Trafikverket har skärpt kontrollen för de tidsplaner som gäller för entreprenörerna, det vill säga hur mycket dom ska hinna ploga på en viss tid.

Mikael Lindholm på Trafikverket säger att man har samma tidsplaner nu som förr men att man har blivit bättre på att kontrollera att tiderna hålls och det gör att entreprenörerna har blivit noggrannare med att hålla tiderna. Men eftersom Trafikverket inte har något med enskilda vägar att göra utan bara styr över allmänna vägar så är det inte Trafikverkets bekymmer.

Men Mikael Lindholm, enhetschef för vägunderhåll distrikt nord på Trafikverket kan ändå förstå bybornas dilemma.

– Jag förstår deras problem. Det är som är svårt är juridiskt. Att hitta en bra väg. För vi som myndighet ska jobba med de uppdrag vi har fått, det vill säga sköta de allmänna vägarna, säger han.

Det är en komplicerad fråga, men för Tord Eriksson och Per-Erik Nilsson och många andra i Norrlands inland kvarstår problemet. Tidigare har det varit både strömavbrott och telefoniproblem och på det ska nu läggas att bli utan snöröjning.

– Vi funderar hur vi ska kunna klara basbehoven. När inte snöröjningen fungerar, när inte elnätet fungerar, när inte telefonin fungerar. Det är frågor som vi vill ha svar på. Det är helt och hållet en smygavveckling av landsbygden. Vi ska bort. Det ser vi tydligt på satsningarna som görs på storstäder. Vi har det bra på landsbygden. Vi har vänskap och människor som ser till varandra. Det är trygghet när allt det här händer.

– Egentligen skulle alla enskilda vägar gå ihop i en stor opinion, för de håller på att avveckla allt här. Jag trivs och mår mycket bättre här men om de ska avveckla allt så går det inte att överleva här, säger Tord Eriksson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".