Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

"Skolan jobbar aktivt med integration"

Uppdaterat onsdag 15 mars kl 09.55
Publicerat onsdag 15 mars kl 10.00
"Tack vare föräldrarummet har många lärt känna varandra"
(8:46 min)
På Wilhelmsskolan i Untertürkheim har föräldrarna egna lokaler som står öppna alla förmiddagar i veckan. Där har många fått bättre kontakt med skolan och stöd av föräldramentorer.
1 av 8
På Wilhelmsskolan i Untertürkheim har föräldrarna egna lokaler som står öppna alla förmiddagar i veckan. Där har många fått bättre kontakt med skolan och stöd av föräldramentorer. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
Elever i förberedelseklassen visar upp målningar som de gjort i aktivitetsgruppen, där nyanlända barn och elever från Untertürkheim lär känna varandra.
2 av 8
Elever i förberedelseklassen visar upp målningar som de gjort i aktivitetsgruppen, där nyanlända barn och elever från Untertürkheim lär känna varandra. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
När Nataga Wassie-Kaoestani kom från Afghanistan för mer än 20 år sedan fanns inte mycket stöd för migranter. Nu hjälper hon nyanlända flyktingar att lära sig tyska och hur samhället fungerar så att de får en bättre start i Tyskland.
3 av 8
När Nataga Wassie-Kaoestani kom från Afghanistan för mer än 20 år sedan fanns inte mycket stöd för migranter. Nu hjälper hon nyanlända flyktingar att lära sig tyska och hur samhället fungerar så att de får en bättre start i Tyskland. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
Under sina 13 år som rektor har Sibylle Ermel satt igång många integrationsprojekt på Wilhelmsskolan i Untertürkheim, där 80 procent av invånarna har migrationsbakgrund.
4 av 8
Under sina 13 år som rektor har Sibylle Ermel satt igång många integrationsprojekt på Wilhelmsskolan i Untertürkheim, där 80 procent av invånarna har migrationsbakgrund. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
För sitt långvariga engagemang för integration i Untertürkheim blev Sayima Ergün-Pick nyligen belönad med staden Stuttgarts hedersmedalj.
5 av 8
För sitt långvariga engagemang för integration i Untertürkheim blev Sayima Ergün-Pick nyligen belönad med staden Stuttgarts hedersmedalj. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
Sayima Ergün-Pick byggde broar mellan människor långt innan den formella organisationen Brobyggarna grundades. Brobyggare hjälpa gamla och nya invånare i Untertürkheim att finna sig tillrätta i samhället.
6 av 8
Sayima Ergün-Pick byggde broar mellan människor långt innan den formella organisationen Brobyggarna grundades. Brobyggare hjälpa gamla och nya invånare i Untertürkheim att finna sig tillrätta i samhället. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
trumgrupp tyskland
7 av 8
Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.
Daniela Marquardt. Sveriges Radios korrespondent i Berlin. Ekot Sveriges Radio.
8 av 8
Daniela Marquardt. Sveriges Radios korrespondent i Berlin. Ekot Sveriges Radio. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Integrationen av nyanlända i Tyskland är en fråga som är lika aktuell där som här i Sverige. Landet vill inte göra om misstagen från den stora arbetskraftsinvandringen, då många migranter levde isolerat och inte lärde sig språket. Reportage av vår korrespondent Daniela Marquardt.

I en av Stuttgarts stadsdelar pågår flera uppmärksammade projekt som initierats av invandrare, som nu vill erbjuda nyanlända den hjälp de själva saknade när de kom som främlingar till Tyskland.

Det är ett år sedan EU och Turkiet slöt ett omfattande avtal för att hindra flyktingar från att ta sig till Europa. Flyktingströmmen har minskat betydligt och nu är integrationen den främsta uppgiften.

Untertürkheim, några pendeltågsstationer utanför Stuttgart. Här ligger stadens stolthet, bilkoncernen Daimler. Här har Mercedes-bilar tillverkats i över hundra år. Fabrikerna breder ut sig på ena sidan (tåg)spåret. På den andra klättrar vinodlingarna upp för kullarna. Däremellan ligger det lilla samhället med knappt 17.000 invånare. Många är barn och barnbarn till arbetarna som lockades hit från Italien, Grekland, Turkiet och Jugoslavien på 50-talet och framåt.

På Wilhelmskolan har många av dem tillbringat några skolår innan de följde i föräldrarnas spår till bilfabrikerna. Men då stod inte entrédörren på vid gavel och det fanns ingen skylt som hälsade välkommen till ett föräldrarum.

– Det är inte alla skolor som är öppna för föräldrar och dessutom har ett eget rum, där föräldrar kan träffas varje dag mellan halvnio och halvtolv, berättar föräldern och en av de aktiva här Sayima Ergün-Pick.

Det är mammor som samlas här, med olika bakgrund. I dag från Turkiet och Afghanistan. Det började för flera år sedan med språkkurser.

Rektorn Sibylle Ermel märkte att det var svårt att få föräldrar att engagera sig i sina barns skolgång. De kom aldrig på föräldramöten. Många kvinnor levde isolerade i hemmet, talade ingen tyska, trots att de bott många år i landet.

– När språkundervisning erbjöds i skolans lokaler kom de. Det blev ett sätt att bryta språkbarriären och samtidigt ge en inblick i skolans verksamhet.
Tack vare föräldrarummet har många lärt känna varandra. I samtalen med andra mammor i liknande situation kom mängder med frågor och funderingar kring barnen och familjen upp.

– Många kände sig vilsna i samhället, visste inte hur de kunde få hjälp och förstod inte vad som förväntades av dem. Här kan man få hjälp att komma vidare och slipper känna sig ensam, säger Seval Genc, förälder och en av initiativtagarna.

Ur språkkurserna växte nästa projekt, föräldramentorer, personer som själva har migrationsbakgrund, som förstår osäkerheten och kulturkrockarna man kan uppleva men som är väl bevandrade i samhället.
Föräldramentor erbjuder sitt stöd i flera olika sammanhang. Men framför allt är det skolan som väcker mycket oro och frågor.

– Betyg, uppförande, hur kan jag hjälpa barnen med läxorna? Hur tar jag kontakt med läraren? Vad händer när barnen måste välja ny skolform efter fjärde klass? Det är vanliga samtalsämnen, berättar Seval Genc, som också utbildar föräldramentorer.

En mentor kan till exempel sitta med vid utvecklingssamtal med lärare och översätta vad som sägs men också tolka hela situationen. En del är vana från hemlandet att ett möte med en lärare innebär något negativt, att man ska bli utskälld för att barnet inte uppför sig eller inte lär sig.

En dag i veckan är temat mat. Då lagar Zehra Ayabak och andra mammor en näringsriktig frukost till barnen i skolan. Hon flyttade hit från Turkiet för 16 år sedan. Ett av hennes barn går skolan och det var rektorn som uppmuntrade henne att börja besöka föräldrarummet.

– Det är bra för att öva min tyska. Jag hör tyska, läser och pratar med andra, berättar Zehra Ayabak.

Också för skolan fungerar föräldrarummet som ett stöd.

– En trappa upp finns de två introduktionsklasserna för barn som nyligen anlänt till Tyskland. När det uppstår språkförbistring kan jag springa ner och be någon förälder om hjälp, berättar läraren Christina Hagemann.

Nyanlända föräldrar har varit svårare att locka till skolan. Det finns för mycket oro. De är upptagna med asylprocessen och särskilt bland afghanerna är rädslan för avslag och avvisning utbredd.

– De har inget annat i huvudet, berättar Nataga Wassie-Kohestani.

Sedan några månader går regelbundna flyg med avvisade afghaner till Kabul. Oron märks också på barnen.

Natag Wassie-Kohestani arbetar med flyktingbarnens eftermiddagsverksamhet, läxhjälp och stödundervisning men också med språkundervisning och tolkhjälp för hennes landsmän. När hon kom med sin familj till Tyskland för över 20 år sedan fanns inte lika många möjligheter.

– Jag engagerar mig gärna för att de, inte som vi ska lämnas åt sig själva, utan få chansen att bygga ett bättre liv och en framtid här, berättar hon.

Det är mer än 60 år sedan Tyskland aktivt började rekrytera arbetskraft från utlandet. De sågs som gästarbetare, som skulle återvända till sina hemländer och därför inte behövde lära sig tyska eller bli del av samhället. Idag lever drygt tre miljoner människor med turkiska rötter i Tyskland. En del fortfarande väldigt isolerat. Och först nu pågår en debatt om Tyskland är ett invandrarland eller inte.

Idag, särskilt efter de många flyktingar som kom under 2015 är integration en prioriterad fråga men fungerar i praktiken väldigt olika i olika kommuner och delstater.

Här i den lilla småstaden i utkanten av Stuttgart är det framför allt människor med egna erfarenheter av att komma som främling till Tyskland, som har startat flera integrationsprojekt.

Den ensamstående turkisk-tyska fyrabarnsmamman Sayima Ergün-Pick är en av eldsjälarna. Stödaktiviteterna i skolan ser hon behov av i hela samhället Untertürkheim, där nära 80 procent av invånarna har migrationsbakgrund.

För många står språksvårigheter och osäkerhet fortfarande i vägen. Man vet inte vart man ska vända sig eller vågar inte ta kontakt. Istället frågar de Sayima. Hon har koll och förstår deras situation. För många har hon länge fungerat som en informell brygga till det tyska samhället och sedan ett par år finns nu också den formella organisationen Brobyggare.

– Vi vill hjälpa människor att hjälpa sig själva.

Brobyggarna är en som erbjuder stöd, förklarar och praktiskt hjälper till vid kontakter med myndigheter, vården eller andra samhällsinstitutioner.
Kommunen stödjer projektet och betalar en timersättning på 10 Euro, knappt 100 kronor för den tid man lägger ned.

– Det är viktigt att inte utnyttja eller göra sig beroende av frivilligt engagemang, säger kommunens samordnare.

För kommunen innebär brobyggarna också en värdefull avlastning - som när blanketter är korrekt ifyllda eller viktig information når fram.
Brobyggarna finns till hands på den nyöppnade flyktingförläggningen i Untertürkheim.

– Det är viktigt att vi är tillgängliga för alla - nya som gamla invånare, betonar Sayima Ergün-Pick, som nyligen fick en alldeles speciell belöning för sitt engagemang.

Att hon som första kvinna med utländsk bakgrund fick staden Stuttgarts hedersmedalj var ett stort erkännande för både henne och hennes barn, berättar hon.

I dag finns 19 brobyggare men de behöver bli fler. Mustafa Zreik kom från Syrien för snart 30 år sedan. Än så länge är han den ende mannen. Om jag inte bryr mig om mina grannars problem kommer de snart att bli mina problem, förklarar han sitt engagemang.

– De handlar om livsnödvändiga möten mellan människor. Jag hoppas att också politikerna förstår det, säger Mustafa Zreik, med förhoppningen att projektet brobyggarna får leva vidare i Untertürkheim.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".