Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

São Paulos nye borgmästare har beslutat att tvätta bort all graffiti

Publicerat tisdag 21 mars kl 10.47
"Nu känns staden ledsen"
(8:29 min)
Barbara Goy målar graffiti på en husvägg
1 av 2
Barbara är idag en etablerad konstnär och ställer ut utomlands. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
Mauro Neri, som fick sina målningar övermålade längs motorleden nedanför.
2 av 2
Mauro Neri, som fick sina målningar övermålade längs motorleden nedanför.

São Paulo, som är en av världens största metropoler, har de senaste åren blivit ett globalt centrum för gatukonst och borgmästarens beslut har fått mycket kritik. Vår Latinamerikakorrespondent reste till São Paulo.

– Jag var 17 när jag började måla på murar, husväggar och offentliga platser. I början frågade jag inte ens, jag kunde inte föreställa mig att folk inte skulle tycka om min graffiti, säger Barbara Goy. Vem föredrar inte en färgglad mur framför en grå mur, liksom?

Klockan är tolv, och det är tryckande hett, åskmolnen är inte långt borta. Barbara står och målar ett hus i stadsdelen Mooca i östra São Paulo. Hon bor precis intill, det syns, eftersom nästan alla husväggar och murar i kvarteret är täckta med hennes graffiti. Nuförtiden frågar Barbara alltid om lov.

– Numera är det aldrig någon som säger nej när jag frågar om jag får måla, det är tvärtom, grannarna kommer och ber mig. Här på min gata målar jag gärna gratis, men annars tar jag ju betalt, säger Barbara Goy.

Idag är hon en etablerad konstnär och ställer ut utomlands.

Idag är hon en etablerad konstnär och ställer ut utomlands.

– Det är ironiskt, brasiliansk graffiti är efterfrågad och beundrad i hela världen, men här i São Paulo förstör politikerna det vi gör, säger Barbara.

Barbara Goy syftar på São Paulos nye borgmästare João Doria, som inlett sin mandatperiod med ett korståg mot graffiti. "Den vackra staden" kallar Doria sitt politiska program, som i praktiken innebär att all graffiti ska målas över med grå färg. Bland det första som målades över var en sex kilometer lång väggmålning längs en av São Paulos hårdast trafikerade motorleder.

– Han säger att det var klotter, men det var inte klotter, det var muralmålningar som folk vallfärdade för att se, säger Barbara Goy.

Barbara sprayar blommor, snirklar och geometriska symboler i lila, turkos och rosa. Snart är hela den vita husväggen täckt av pastellfärger. Folk som går förbi tittar nyfiket.

– Förr brukade människor alltid stanna till och berömma mig. Men sen den nya borgmästaren tillträtt har det hänt flera gånger att jag blivit utskälld när jag målar på gatan, säger Barbara.

Jag frågar om hon ändå har förståelse för människor som lockas av borgmästarens löfte om hårdare tag mot klotter, var och varannan byggnad i Sao Paulo har ju blivit taggad, och många tycker det ser fult ut.

– Jag behöver inte försvara klotter för jag är inte klottrare, jag är konstnär, säger Barbara Goy. Dessutom tror jag att Dorias kamp mot klotter är en rökridå, han vill bara att människor ska fokusera på det medan han privatiserar hela staden.

Jag försöker i flera veckor att kontakta borgmästaren och de som ansvarar för programmet Cidade Linda ”Den vackra staden”, men ingen vill ställa upp på intervju. Frågan har blivit infekterad, Joao Doria har fått hårt kritik för den grå färgen som nu täcker de tidigare färgglada viadukterna, vägarna och husväggarna. En av de akademiker som hörts i debatten är Nadia Somekh, stadsplanerare och tidigare ordförande för São Paulos skönhetsråd.

– Konst är inte smuts. När borgmästaren säger att han vill göra staden ren och fin så borde han koncentrera sig på att få bort sopor, rensa upp genomfartsvägar, rusta upp offentliga platser. São Paulo är en stad med så många problem att jag helt enkelt tycker att borgmästaren fokuserar på fel sak, säger Nadia Somekh.

– Vi behöver fler bostäder, vi har hemlösa, vi har ständig trafikstockning, graffiti är helt enkelt inte Sao Paulos mest akuta problem, säger Nadia Somekh, som är noga med att skilja mellan gatukonst och klotter. Klotter gillar ingen, men graffiti sätter färg på den här gråa stan, säger hon.

– Klottrare är marginaliserade i samhället, och även om det såklart är fel av dem att attackera privat egendom så måste vi bemöta dem med dialog, inte med polisiära metoder, säger Nadia Somekh, som syftar på den nya hårdare lag som borgmästarkontoret fått igenom. Nu riskerar den som målar på offentlig plats utan tillstånd att dömas till fängelse.

Dagen därpå träffar jag graffitimålaren Mauro Neri, på en viadukt över den åttafiliga motorvägen 23 de Maio. Han visar de tre målningar som är kvar, precis intill bron, resten av de 400 graffitimålningar som kantade avenyn är borta, inklusive Mauros egna.

– För några dagar sedan gick jag dit med vatten och rengöringsmedel för att försöka tvätta bort gråfärgen. Men polisen kom dit och grep mig och med den nya lagen riskerar jag fängelsestraff, säger Mauro Neri.

Han är den enda jag pratar med som inte vill skilja på klotter och graffiti. Det där är bara ett sätt för etablissemanget att splittra oss graffitimålare i bra och dåliga, goda och onda.

– Klotter är politisk konst, precis som graffiti, det är en protest mot samhället, säger Mauro, och pekar plötsligt ner mot sidan av motorvägen. Ser du! Därnere står en kille som klottrar!

Det är det som kommer hända, de där gråmålade väggarna kommer fyllas av klotter, det går snabbare än att göra stora graffitimålningar, och risken är mindre att åka fast. Men, säger jag, även om det säkert finns politiska klottrare så är väl många tonåringar som bara vill skriva sitt namn på så många ställen som möjligt.

– Vad är det för fel med det då, säger Mauro.

– Om du är fattig är ditt namn det enda du äger. Är det okej med företag som skriver sina namn överallt bara för att dom har råd att betala? säger Mauro Neri.

Ja, men de ber ju om tillstånd, säger jag.

– Äh, jag har inte gett mitt tillstånd som medborgare för att se reklam hela dagarna, vart jag än går i det offentliga rummet, säger Mauro.

När Mauro Neri gått stannar jag kvar på bron, och stannar människor för att fråga vad de tycker om gråfärgen. En kvinna tycker att det ser rent och snyggt ut, att São Paulo kan bli ett föredöme för andra städer som har problem med klotter. Men de flesta jag pratar med saknar målningarna, berättar om hur dom förgyllde dom långa bussresorna mellan centrum och São Paulos fattiga förorter. 

– Jag brukade försöka lista ut vad målningarna betydde, vad de ville säga. Jag gillade särskilt de färgglada, de livade upp. Nu känns staden ledsen, säger Jean Carlos, som har en liten kiosk mitt på bron.

– Jag funderade på att måla väggarna på min kiosk som en natthimmel med stjärnor, för jag gillar natten, säger Jean. Men nu vågar jag nog inte längre.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".