Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Unga ester och ryssar diskuterar känsliga ämnen

Uppdaterat måndag 27 mars kl 09.53
Publicerat måndag 27 mars kl 09.52
"Integrationen mellan ester och ryssar går framåt"
(9:24 min)
Narva, kvinna tänder ljus
1 av 3
Jaana Linno 20, tänder ljus till minne av sin morfar som deporterades till Sibirien från Narva i mars 1949. Det är första gången som unga ester och ryssar tänder ljus tillsammans i mestadels ryskspråkiga Narva. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
Studenterna Careelika Kuik, 25 och Stanislav Belljakov, 19, är från olika delar av Estland och från olika språkgrupper, den estniska och den ryska.
2 av 3
Studenterna Careelika Kuik, 25 och Stanislav Belljakov, 19, är från olika delar av Estland och från olika språkgrupper, den estniska och den ryska. På ungdomsorganisationen Open Republics seminarium på universitetet i Narva, utbyter de erfarenheter. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
Kristina Kallas är rektor för Narva kolledž, det enda universitet i Estland som utbildar flerspråkiga lärare. En alltmer efterfrågad kompetens i Estland. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
3 av 3
Kristina Kallas är rektor för Narva kolledž, det enda universitet i Estland som utbildar flerspråkiga lärare. En alltmer efterfrågad kompetens i Estland. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.

I Estland går integrationen mellan estnisk-  och ryskspråkiga framåt. Den stora ryska minoriteten i Estland har länge haft sina egna skolor och bostadsområden där många aldrig har lärt sig det estniska språket och levt i en sorts parallell verklighet, mer influerad av exempelvis ryska medier och informationskanaler än av estniska. Men nu studerar allt fler ryskspråkiga på estniska och minoriteten spås en större synlighet i politiken sedan det estniska Centerpartiet, som de flesta ryskspråkiga röstar på, tagit plats i regeringen. Redan har känsliga politiska frågor som ofta delar de två grupperna börjat diskuteras mer öppet. Reportage av vår korrespondent Thella Johnson.

– President Putin kan säga förlåt till esterna för ockupationen och deportationerna! Eller de som styrde i Sovjet före hans tid.

En kille i första bänkraden har gripit mikrofonen och fått några kamrater runtomkring att skratta med sitt svar på diskussionsfrågan "Borde ryssar be ester om förlåtelse för ockupationen av Estland?"

I sal nummer 100 på Narva kolledž, universitetet i Narva, pågår ett öppet seminarium på estniska, ryska och engelska. Ungdomsorganisationen Open Republic-Avatud Vabariik har bjudit in unga från städerna Narva, Tallinn och Tartu för att diskutera känsliga teman i Estlands historia.

Ämnen som ofta delar ester och ryssar i olika läger som exempelvis Sovjets ockupation på 1900-talet och vad dagens ryskspråkiga invånare ska bära för skuld för den, eller hur man ska benämna olika minnesdagar. Stämningen är ömsom uppsluppen, ömsom spänd. Närsomhelst kan någon råka säga något som provocerar någon annan.

En av deltagarna, 25-åriga Careelika Kuik som pluggar till programvaruutvecklare i staden Tartu i södra Estland, säger att hon varken talar ryska eller känner till särskilt mycket om den ryska befolkningen i Estland.

– Där här är mycket intressant för mig som är uppvuxen i en del av Estland där man inte kom i kontakt med det ryska. Men i IT-branschen där jag jobbar nu är nära en tredjedel av de anställda ryskspråkiga, så deras kultur och livssituation angår också mig, säger Careelika.

Bredvid henne sitter 19-åriga Stanislav Beljakov, ryskspråkig student från Narva som idag bor i Tallinn men har återvänt hit till sin hemstad den här dagen. Han säger att han gärna kan säga förlåt till esterna, på ett villkor:

– Då borde också estniska politiker be oss ryssar i Estland om förlåtelse för hur politiken har sett ut efter självständigheten. Om du tittar dig omkring här i Narva och hela Ida-Viru, så ser du att den här nordöstra regionen helt har försummats. Under sovjettiden var den en blomstrande del av landet. Och egentligen var väl inte heller ockupationen så hemsk för just Estland, säger Stanislav och fortsätter:

– Estland var ju ett av de länder som Sovjetunionen satsade på och där människor levde lyckliga om man jämför med många andra Sovjetrepubliker.

Bänkgrannen Careelika kontrar.

– Det beror väl på vem du frågar. Människor deporterades ju till Sibirien, säger hon och pekar på pappret med programmet för dagens aktiviteter. 

Den här dagen, 25 mars, är just en sådan minnesdag. Estland hedrar minnet av offren för de så kallade marsdeportationerna 1949 då Sovjetmakten under några dagar grep och med tvång förde tiotusentals människor, en majoritet av dem kvinnor och barn, ut ur landet och hundratals mil bort till andra delar av Sovjetunionen. Många återvände aldrig.

– Men, fortsätter Careelika och vänder sig till Stanislav: Jag håller helt med dig om att det har blivit väldigt ojämlikt i Estland. Att den här landsänden har glömts bort och det är ju också fel. Industrierna som bara förföll efter sovjets kollaps, borde ha ersatts med något annat.

Hon säger att det finns ester som inte skulle hålla med henne, som anser att barn och barnbarn till de ryssar som bosatte sig här också är en sorts ockupanter och borde skickas ut ur Estland.

– Men det är så längesedan nu. De som fattade dessa beslut är ju inte de som lever här idag. Och många av de ryssar som placerades här av politiska, strategiska skäl förstod ju knappt själva varför, säger Careelika. De fick ett bra jobb, bara. 

Här i Narva är nästan alla studenter ryskspråkiga, liksom stadens befolkning. Men de studerar på estniska. Universitetet Narva kolledž, det enda i Estland som utbildar flerspråkiga lärare, har blivit en framgångssaga som de senaste åren stärkt både språkkunskaperna och unga människors framtidsutsikter i Ida-Viru län, det nordöstra hörnet av Estland som ligger efter ekonomiskt såväl som när det gäller de ryskspråkigas integration i det estniska samhället. Här på universitetet hålls regelbundet flerspråkiga evenemang som den historiedebatt som äger rum den här dagen. 

Integrationen mellan ester och ryssar går framåt. Fler ryskspråkiga talar och studerar på estniska idag än tidigare, och fler når högre positioner i arbetslivet. Även i den politiska representationen har ryskspråkiga blivit något mer synliga. Och än mer synliga tror många att de ryskspråkiga kommer att bli nu när det politiska parti, Centerpartiet, som de flesta ryskspråkiga röstar på har blivit regeringsparti efter många år i opposition. Den nya premiärministern, centerpartisten Jüri Ratas, har redan lyft upp en känslig politisk fråga till debatt. Den om medborgarskap.

Närmare 80 000 estländare, de flesta ryskspråkiga, saknar ännu medborgarskap och är så kallat statslösa. Orsaken är historisk, i samband med självständigheten ville den estniska staten inte automatiskt ge medborgarskap till de ryska invånare som sågs som ockupationsmaktens representanter.

Men många har sedan dess fastnat i en nationell gråzon. Trots försök att reformera systemet händer det fortfarande att barn föds statslösa för att deras föräldrar är det. Och det här vill allt fler estländare ändra på. Premiärminister Ratas har sagt att han vill lätta på kriterierna. Opinionsundersökningar visar också på ett växande stöd bland estniskspråkiga för att göra något åt problemet. En av de som vill se en förändring är rektorn på Narva kolledž, Kristina Kallas. 

– Det här behöver verkligen diskuteras för frågan har varit tabu i tjugofem år, säger hon.

Kristina Kallas ser medborgarskapet, särskilt för den unga generationen, som en nyckelfråga för integrationen av den ryska minoriteten vid sidan av utbildning.  

– Det handlar inte om att börja dela ut estniska pass med någon sorts automatik. Det skulle uppröra många ester men också många ryssar som kämpat sig igenom språktesterna för att få sitt medborgarskap. Men vi måste åtminstone sluta utfärda dessa grå icke-medborgarpass så att det inte föds ännu en generation av statslösa estländare. Det är barnen vi måste fokusera på nu, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".