Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Medeamyten i modern tid - kvinnor som dödar sina egna barn

Publicerat torsdag 10 augusti kl 10.08
Hör Cecilia Uddéns reportage om föreställningen
(13 min)
Hanane Hajj Ali, libanesisk dramatiker och skådespelare, ur pjässen Jogging.
1 av 3
Hanane Hajj Ali, libanesisk dramatiker och skådespelare, ur pjässen Jogging. Foto: Hanane Hajj Ali.
Hanane Hajj Ali, libanesisk dramatiker och skådespelare, ur pjässen Jogging.
2 av 3
Hanane Hajj Ali, libanesisk dramatiker och skådespelare, ur pjässen Jogging. Foto: Hanane Hajj Ali.
Hanane Hajj Ali, libanesisk dramatiker och skådespelare.
3 av 3
Hanane Hajj Ali, libanesisk dramatiker och skådespelare. Foto: Hanane Hajj Ali.

Vilka kvinnor dödar sina egna barn? Det är en fråga som har förföljt den libanesiska dramatikern Hanan Hajj Ali i flera decennier. Nu har hon skrivit pjäsen "Jogging", som kretsar kring Medeamyten, alltså kvinnan i grekisk mytologi som mördar sina barn för att hämnas makens otrohet. Pjäsen utspelas i modern tid och gestaltar kvinnor i Libanon som mördat sina barn, bland annat en så kallad martyrmamma, som skickat sina söner på självmordsuppdrag.

Och den kontroversiella pjäsen, om död, åtrå, avundsjuka, sex, Gud, och en 50-årig kvinnas kamp mot benskörhet, är den enda pjäs från Libanon som kommer att gästspela på den kända teaterfestivalen i Edinburgh kommande vecka. Vår korrespondent, Cecilia Uddén, har sett pjäsen, som heter Jogging och träffat Hanan Hajj Ali.

Hon har mycket effektfullt kastat över sig ett genomskinligt rött sidentyg som täcker hela kroppen, som en eldröd burka av åtrå, när hon vrålar ut Medeas smärta, monologen är samplad ur Heiner Mullers Medea och från scenen i Beirut ropar Hanane Hajj ali: ta mig, slicka mig, stick mig, slå mig sönder, jag är din, som en helig matta som fläker ut sig för dig som en hora.

Hanane Hajj Ali är en av Libanons mest framstående dramatiker, regissör och skådespelare. Jag träffade henne första gången när hon satte upp en bejublad föreställning med syriska flyktingungdomar från lägren i Libanon. Med en imponerande pondus drev hon flyktingbarnen till perfektion samtidigt som allt arbete genomsyrades av värme, skratt och dans, på ett sätt som gör att man själv känner sig som en väldigt stel svensk om man inte själv går ner i spagat och står på händerna.

Men nu står hon här, ensam och blottad på scenen i pjäsen Jogging, som är resultatet av ett livslångt bearbetande av Medea-myten.

--Jag hade alltid velat spela Medea, men jag förstod mig inte på henne, säger Hanane Hajj Ali. Jag grälade med lärare på teaterhögskolan och med regissörer, Medeamyten är ologisk, en kvinna som dödar sina barn som hämnd, det är omöjligt, en kvinna som fött barn dödar inte den frukt hon burit på, Euripdes drama var nog skrivet i spekulationssyfte, ansåg jag när jag var ung, säger hon.

Och i två decennier har hon bearbetat Medea, läst allt, sett allt om Medea, för att nu komma ut med pjäsen Jogging, där hon utforskar moderna Medeagestalter, utifrån verkliga händelser i Libanon. Där finns den kristna kvinnan som förgiftar sina tre döttrar med vispgrädde och sen tar livet av sig själv, samtidigt som hon låter en videokamera rulla vid matbordet så att den svekfulle maken ska få se hela dramat när de är döda. Hanane berättar om detta för publiken samtidigt som hon utmanar dem att smaka på vispgrädden hon har med sig på scenen, vilket leder till förskräckta skratt.

Och där finns den shiamuslimska mamman, Zahra, som sänder sina söner i döden på självmordsuppdrag i Hizbollahs namn för att hämnas mannen, bedragaren, monstret, som hon fläker ut sig inför som en helig matta förvandlad till hora.    

Det som inledde Hanane Hajj Alis egen Medeavandring var längtan efter att göra slut på sonens lidande. Hennnes son Ali drabbades av en mycket elakartad cancer vid sju års ålder och medan hon satt vid hans sjukbädd, drömde hon om att kväva honom med en kudde för att göra slut på hans lidande.

 --Från den stunden började denna pjäs växa i mitt huvud, säger hon. Jag läste allt om Medea.

Resultatet: pjäsen Jogging, där Hanane Hajj Ali presenterar sig själv som en drygt 50-årig libanesisk troende kvinna som joggar för att motarbeta benskörhet och medan hon gör sin morgonyoga, fräser hon fram artikulationsövningar med arabiska frikativa konsonanter: khbz, khabar, khajal,

--Det var när jag för åtta år sedan läste i tidningen om kvinnan jag kallar för Yvonne, som jag visste att jag hade en pjäs, säger Hanane Hajj Ali. En berättelse ur verkligheten.

Yvonne, en välutbildad kristen docent i litteratur, bosatt i bergen ovanför Beirut, som 2009 genomförde ett kallblodigt mord på sina tre döttrar för att sedan ta livet av sig själv. Hon hade klätt barnen i rosa och blå pyjamasar, placerat dem runt matbordet för att servera fruktsallad med vispgrädde. Grädden var förgiftad. Hon ställde upp en kamera för att filma mordet och åt slutligen själv av vispgrädden medan kameran rullade. Vi vet inte exakt vad hon sa till sin make, mottagaren av budskapet och Hanane Hajj Alis spekulationer spänner över ett stort register bland annat citerar hon författaren Virginia Woolfes självmordsbrev.

Yvonne sa exakt det jag själv tänkte när jag greps av viljan att kväva min egen son: hon ville skona barnen från smärta. Och det, säger Hanane Hajj Ali, är en känsla alla libanesiska mammor bär på, alla syriska och palestinska mammor, de vill skona sina barn från Libanon genom att sätta dem på ett flygplan, eller en livsfarlig båt över Medelhavet, där de kanske skickas i döden. Det är min stora sorg att mina fyra barn, inklusive Ali, som överlevde sin cancer, idag bor utomlands.  I Libanon finns ingen framtid för dem.

Den tredje kvinnan i Hanane Hajj Alis Medeapjäs är den mest kontroversiella. Att gestalta henne är riskabelt i ett Libanon där shiamuslmiska Hizbollah har stor makt.  Och även denna berättelse är hämtad ur verkligheten. Kvinnan, Zahra, skickar sina söner i döden på självmordsuppdrag, för att hedra gud, men också för att hämnas, efter att maken övergivit henne för en annan, precis som Medea. Och detta efter att Zahra, precis som den grekiska mytens Medea, blivit våldsamt förälskad, offrat allt för att följa mannen, anammat hans islamistiska ideologi och hjälpt honom som gerillakrigare, precis som Medea offrade allt för sin Jason i jakten på det gyllene skinnet.

Och i porträttet av Zahra, går Hanane Hajj Ali över flera gränser, dels sår hon tvivel i martyrmammans berättelse, Hizbollahs hyllade martyrmammor, visserligen får Zahra som hon vill, men ödet straffar henne senare, när hennes tredje son, som hon inte alls tänkt skicka i döden, tvingas resa till Syrien för att slåss med Hizbollah för Bashar al Assad.

Han skriver ett brev till sin mamma innan han dör där han förklarar: att när jag kommer hem som martyr, så ska du inte tro på dem, det är de som dödat mig, jag betraktas som förrädare för att jag inte tror på den syriska regimen och hizbollah. Politiskt sprängstoff i ett mycket känsligt läge i Libanon. Men hon utmanar inte bara Hizbollah politiskt, utan bryter också religiösa tabun. I en scen börjar Zahra förföra sin man Mohammed samtidigt som hon andfått reciterar böner till profeten Mohammeds ära.

 Det här kan ju uppfattas som hädelse, säger jag till Hanane Hajj Ali, jag vet också att flera av hennes kolleger varit oroade för att hon ska råka illa ut, men Hanane Hajj Ali, som själv är troende shiamuslim, är av den bestämda uppfattningen att Gud inte behöver några mänskliga försvarare, Gud klarar av att hånas, förnekas, bespottas och ”visst kan man be medan man sitter och skiter”, säger hon vid ett tillfälle i pjäsen.

 Men en försiktighetsåtgärd hon har vidtagit är att kalla Medeapjäsen för Jogging, en pjäs under utveckling och att spela den inför publik som inte köper några biljetter, vilket innebär att föreställningen inte måste godkännas av censuren, istället erbjuds publiken att köpa texten i ett häfte, tryckt text faller under andra censurregler, och på det sättet får teatern in biljettintäkter. Och Hanane Hajj Ali joggar vidare genom Mellanösterns hinder.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".