Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Poddar med dramatiska dokumentärer och spännande granskningar. Senaste nytt i sociala medier och radio...

Mellan Väggarna behövs mer skratt

Publicerat fredag 19 december 2008 kl 13.50
1 av 2
Regissören och skådisen i filmen Mellan Väggarna tillsammans med en parisisk skolklass på filmfestivalen i Cannes.
2 av 2

I dag är det premiär för den franska publiksuccén och guldpalmvinnaren ”Mellan Väggarna”

Jag är inte riktigt en i kompisgänget om man inte ser minst fyra filmer på filmfestivalen varje år. Man ska sedan analysera dem flitigt och gärna dra jämförelser mellan dessa. Detta är tufft men egentligen rätt nice. Jag hade i alla fall turen att slinka in på visningen av ”Mellan Väggarna” för några veckor sen. Jag hade först ingen aning om vad filmen handlade om. Efter 5 minuter satt jag fastklistrad, som ett barn framför näst sista avsnittet av julkalendern. (Mycket bra och tankeväckande film)

Samma vecka jobbade jag mina sista dagar som skolinformatör för Alla Olika Alla Lika (kampanj mot fördomar och diskriminering), och hade inte kunnat hamna framför en mer relevant film.

Jag hade samma dag varit ute och hållit workshops om fördomar och diskriminering i Akallaskolan. Vi arbetade tillsammans med elever från årskurs 8 och 9. Mina fördomar mot förortsskolor var att alla elever skulle vara stökiga och uppkäftiga. Som tur var kom jag på mig själv, att återigen döma en grupp människor utan att alls veta om det var på sanna grunder. Det visade sig vara falska (som med de flesta fördomar).

Klasserna i Akallaskolan var mycket älskvärda och trevliga mot mig och mina kollegor. När vi berättade detta i lärarrummet, förstod vissa lärare vad vi pratade om.

I filmen jobbar François som lärare i en av Paris stökigare förorter. Till skillnad från sina kollegor försöker han möta eleverna på deras egna villkor.

Det är just det här som jag tror är så viktigt. Anledningen till att jag uppfattade dessa elever i Akallaskolan som fantastiska att arbeta tillsammans med, var nog just att jag visade att jag tyckte att de var så bra. Jag kom in i klassrummet, såg alla elever med nya ögon, och med hopp om att alla skulle bidra med någonting bra till vårt roliga pass/lektion med mycket skratt.

Precis som François i filmen, finns många lärare som har ambitioner att se varenda elev i en klass. Detta har tyvärr en tendens att försvinna då man tar den enkla vägen, där man låter allt rulla på precis som det är. Man orkar inte längre stå upp emot alla småkränkningar som sker mellan eleverna i klassrummet. När inte läraren reagerar på oacceptabla handlingar ser eleverna detta som att beteendet är okej. Detta kan leda till ännu värre och respektlöst beteende mot både klasskamrater och lärare.

Den onda klassrumscirkeln är allt för vanlig. Jag tror att det finns en massa olika faktorer som ligger bakom detta. Det handlar dels om felprioriteringar där lärarnas och skolans kompetensutveckling borde fokusera mer på att se individerna i klassrummet, samt arbetet kring fördomar och diskriminering. Under mina tre veckor ute på Stockholms skolor, märkte jag stor skillnad på skolor där man aktivt arbetar med dessa frågor, under livskunskapslektionerna, jämfört med andra skolor som valt att följa skolverkets riktlinjer om att ta bort detta viktiga ämne från undervisningen. När skolorna ser frågor kring etik och humant beteende som ett ämne, kommer eleverna ta dessa frågor och diskussioner kring t.ex. diskriminering, som någonting seriöst. Detta leder ofta till en bra och positiv stämning i klassen som tål att uppmuntras.

Glädje och skratt tror jag också är en viktig faktor i skolväsendet. Många undersökningar visar att skratt leder till både ökad kreativitet, koncentrations- och inlärningsförmåga. Ett barn skrattar ungefär 400 gånger per dag. En vuxen skrattar endast 12 gånger per dag, och vi beräknas skratta mindre och mindre för varje decennium. Det är inte konstigt att mer och mer skrattklubbar och skrattyoga växer fram i Sverige. Vi mår helt enkelt bättre av att skratta, på många olika plan.

Under min skoltid har jag alltid blivit tillsagd då jag skrattat. Vad uppmuntrar det till? Knappast ökad studiemotivation. Jag säger inte att man måste vara delvis ståuppkomiker för att få komma in på lärarhögskolan. Jag tycker snarare att lärare ska utbildas i roliga, interaktiva alternativ till undervisningen. Undervisning som uppmanar till skratt och gemenskap. Detta kan skapa en arbetsplats där både elever och lärare trivs, mår bra och vågar utvecklas. J

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".