Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Poddar med dramatiska dokumentärer och spännande granskningar. Senaste nytt i sociala medier och radio...

Sikton Laabid, 50 år

Publicerat tisdag 17 februari 2009 kl 16.14
1 av 2
Sikton Laabid med sin dotterson utanför kvinnokooperativets kiosk där hon arbetar några dagar i veckan för att tjäna lite extra pengar
2 av 2
Jag har sett så mycket hemskt att om jag berättade allt så skulle både du och jag börja gråta, säger Sikton Laabid.

– Jag föddes i Myidzak som ligger i vad som nu är fritaget område. Min familj levde som beduiner och vi bodde där det fanns mat och vatten till vår boskap. Vi bosatte oss i El Aàiun, det var på den tiden då Spanien fortfarande styrde över Västsahara. Jag minns hur folket började organisera sig mot kolonialismen och läget började bli mer och mer oroligt.

Flykten genom Sahara
– Jag var fortfarande liten när vi flydde hit till den mest ogästvänliga delen av Sahara. Först hade vi en jeep, men en bit på vägen blev vi beskjutna av marockanska trupper. Bilen gick inte att reparera, så vi vandrade och red på kameler resten av vägen. Det tog 1 månad och 15 dagar för oss att komma fram till flyktinglägren. För vissa tog det mycket längre tid och många kom aldrig fram. Jag har sett så mycket hemskt i mitt liv att jag inte kan tala om allt, då skulle både du och jag börja gråta. En gång såg jag en soldat skära upp en gravid kvinnas mage och plocka ut fostret.

Västsahariska kvinnor lever ett hårt liv
– Jag är glad för att jag är vid liv och får vara med dem jag älskar. Min vardag består i att hjälpa barnen med mat, och göra hushållssysslor. Det är ett mycket tungt liv som vi västsahariska kvinnor lever. Det här klimatet är egentligen omöjligt att leva i och allt blir omständigt. Men jag är glad att jag har mina döttrar och barnbarn som hjälper mig. När sysslorna hemma är färdiga arbetar jag ibland i den här kiosken som vi sitter och pratar i nu. Vi är ett kvinnokooperativ som äger den och delar på vinsten. Det är bra att kunna tjäna lite extra pengar, så att man inte bara är beroende av bistånd.

Drömmer om frihet
När jag tänker på framtiden drömmer jag om suveränitet. Det kommer alltid att finnas en brist inom mig, en hemlängtan. Krig är en väg att gå, men vem vill egentligen ha ett krig? Jag vill mycket hellre att fredsamtalen ska gå vägen, men jag tvivlar starkt på det.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".