Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Berättar vad som händer i Sverige och världen med extra koll på det som berör unga människor. I radion,..

Detta är krig

Publicerat onsdag 11 mars 2009 kl 13.38
Said har legat i samma säng i över ett decennium. Trots det utstrålar han smittande livsglädje.

Jeepen skakar och guppar, susar fram genom natten. Ur stereon dånar mauretansk popmusik. Utanför vindrutan breder öknen ut sig, men beckmörkret sväljer det ödsliga landskapet.

Himlen är oändlig och kolsvart och tryckande nära. Månen är en tunn, tunn skära. Någon har doppat en pensel i målarfärg och stänkt över hela det rundade valvet där uppe – tusen och åter tusen små stjärnor blinkar åt mig.

Allt är precis som för en månad sen, då vi var på väg från flygplatsen i Tindouf till flyktinglägret Smara. Och allt är tvärtom. Vi är på väg härifrån. Om några timmar kommer allt det här verka som en dröm. Overkligt och avlägset.

Aldrig förut har jag kommit så nära ett krig. Jag minns besöken på centret för krigsskadade och minoffer, några kilometer ifrån Smara. Jag tänker på Said med de skrattande ögonen och den gosiga katten, som har legat förlamad i sin säng sedan mer än 10 år tillbaka. Jag tänker på Aklajilha som alltid är omgiven av släkt och vänner och som förlorade ett ben och två föräldrar i flykten från Västsahara för mer än 30 år sedan. Jag tänker på Mariam som drömmer om att bli arabisk popsångerska och sitter i rullstol.

Detta är krig, 18 år efter vapenvilan. Alla går i väntan. Väntan på mening, väntan på frihet – väntan på ett nytt krig. Det är inte långt borta nu. Ökensanden rinner ur timglaset. Snart klämtar klockan för de västsahariska flyktingarna. De är trötta på att vänta.

Jag försöker fokusera blicken på sandkorn och stjärnor men stirrar mig blind på min egen spegelbild i rutan. Jag sitter tyst, drömmer och hoppas. Hoppas att jag aldrig glömmer. Jag hoppas att jag aldrig glömmer vad väntan är. Och jag hoppas att jag aldrig glömmer vad krig är.

Sara Bergström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".