Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Berättar vad som händer i Sverige och världen med extra koll på det som berör unga människor.

Journalister löser cancerns gåta

Publicerat måndag 20 april 2009 kl 11.30

Idag finns all anledning att glädjas, för jag kunde nämligen i morse när jag slog upp Svenska Dagbladet läsa att .  Äntligen! Den medicinska disciplinen och forskare från hela världen har länge kämpat för att alla som lider (och avlider) av sin prostatacancer ska få lindring och, förhoppningsvis, bot. Att detta arbete äntligen gett en sådan enorm utdelning känns fantastiskt.

Men nej, så bra var det förstås inte. Det visar sig att en forskargrupp på ett amerikanskt läkemedelsföretag testat en ny teknik som förlänger cancerpatienters liv med flera månader. Mycket glädjande förstås, men knappast en bot för all prostatacancer.

Och så är det ofta: journalister förmedlar bilden av att vetenskapen löst ett problem av större omfattning, när det egentligen ”bara” handlar om ytterligare ett litet steg framåt mot ny kunskap. Detta är inte på något sätt en unik företeelse för gränslandet mellan medicin och journalistik - överallt där media rapporterar vetenskapliga framsteg sker detta.

Jag vill på inget sätt beskylla varken journalister eller forskare för att vi ständigt matas med falska förhoppningar eller, åt andra hållet, överdrivna larmrapporter. Det handlar helt enkelt om en kulturskillnad. Forskare är uppfostrade enligt traditionen att det inte finns några sanningar, allt är teorier. Att provtänka är en dygd och att inte rapportera relevanta upptäckter vore att förvanska vetenskapen. Detta hypotes- och provtänkande krockar oundvikligen med medias och det övriga samhällets syn på det som förmedlas.

Vi är alla uppväxta med en stor dos källkritiskt tänkande, men det är ändå så att när något levereras av ett rikstäckande medium så får det anses som ”nästan helt sant”. Av denna anledning blir det fel när forskare presenterar något som en teori, som sedan accepteras som en sanning av media och samhället.

Någon patentlösning på detta problem har jag inte, men vi måste nog ganska snart ta diskussionen om hur forskare presenterar sina resultat och hur media respektive samhället tar emot dem. Annars riskerar vi en situation där samhället slår dövörat till när forskarna för sjuttielfte gången larmar om ozonlagrets förtunning eller antibiotikaresistenta bakteriers spridning, ungefär som i den klassiska historien om .

Forskare kan onekligen bli bättre på att understryka att det man presenterar inte är absolut sanning eller på något sätt allmängiltigt, samtidigt som den vetenskapliga rapporteringen skulle kunna ta ett stort steg framåt genom att vetenskapsjournalister skaffar sig en bättre förståelse för forskarkulturen. För det är ingen tvekan om att den är sin alldeles egna kultur.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".