Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Berättar vad som händer i Sverige och världen med extra koll på det som berör unga människor. I radion,..

Sri Lanka är inte bara krig och elände

Publicerat tisdag 28 april 2009 kl 15.45
1 av 2
2 av 2

Sverige kallar nu hem sin ambassadör från Sri Lanka. Utrikesminister Carl Bildt tas inte emot. Journalister och hjälporganisationer nekas tillträde till krigszonen och det beskrivs som ett katastrofområde.

Vintern 2002 åkte jag själv till Sri Lanka på en studieresa för en biståndsförening och lyckades att komma in i krigszonen. Gränsen för var krigszonen började utgjordes av två militärer och en kon där det stod skrivit ”War Zone” på. Vi besökte en liten by dit några kvinnor hade tagit sig för att prata med oss.

De kunde inte träffa oss i deras hemby eftersom de var rädda för att råka illa ut efter att ha pratat med oss. De berättade att bussresan de gjorde hit var förknippad med livsfara. Vägarna var minerade och sprängladdningar utlöstes från de närliggande träden så fort en mina sprängdes. Ofta låg då de tamilska tigrarna i bakhåll och sköt alla som mot förmodan överlevde explosionerna.

Deras by låg mitt i skottlinjen nära en militär bas. När de blev beskjutna sprang de ut i djungeln och riskerade där att bli bitna av giftormar. Det kändes overkligt men hedrande att få sitta ner och lyssna och dricka te med kvinnorna. Det var tacksamma att de fick berätta för oss. Det kändes inte som att de fick så många chanser att berätta om hur de hade det. När de gav sig av grät de och vinkade till oss. Sri Lanka är utan tvekan den mest känslomässigt gripande platsen jag varit på – men inte bara på ett negativt sätt.

Jag minns speciellt en familj som bjöd hem mig på middag. De hade dukat upp en stor buffé och familjen satt i en ring runt bordet och tittade under tiden jag åt. Jag fattade snabbt att det var så man gjorde på Sri Lanka. Gästen äter först och sen äter värden. Därför blir kvällen inte så sen. Extra starkt minne har jag av vinet på bordet. Det hade en annorlunda färg och smak och hälldes upp i vackra glas med en guldrand som gick runt hela glaset.

Jag kände mig väldigt välkommen – som gäst, som svensk och som människa. Innan jag gick ställde hela familjen upp sig för fotografering. Som svensk hade jag nog tyckt detta var jobbigt och kanske lite fånigt. Men de tänkte nog inte så. Att fotograferas tror jag var ett sätt för dem att få en bekräftelse på att jag skulle vårda minnet av kvällen. Och det har jag gjort. Jag är tacksam för att jag vet att Sri Lanka inte bara är krig och elände.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".