Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Berättar vad som händer i Sverige och världen med extra koll på det som berör unga människor.

Att sätta drömmarna på paus

Publicerat fredag 16 oktober 2009 kl 08.00
1 av 2
2 av 2

P3 Nyheter har samlat ett gäng bloggare för att skriva kring temat "Jobb". I dag Maria Berg, som också bloggar 

Att vara arbetslös under en längre tid får en inte bara att känna sig rastlös, utan även oönskad, misslyckad, skamsen och lite frustrerad. Paniken växer för varje 25:e som går och kontot fortfarande gapar tomt.

Dessutom är inkorgen tom och mobilen ringer aldrig för att avslöja något nytt om ens jobbsituation. Det är så påtagligt alltihop; ingen vill ha en. Ingen vill anställa.

Och när man sökt minst femtio jobb (fast det känns som fem hundra), delat ut CV:n som man lagt ner precis hela sin själ för att få välskrivna och professionella, börjat med att söka ett jobb i veckan på Platsbanken men övergått till att söka fyra om dagen - ja, då börjar man bli lite panisk. Man tänker att fungerar inte det här nu vet jag inte längre hur jag ska kunna kliva upp ur sängen på morgonen. Och då ringer telefonen och man får helt plötsligt ett erbjudande om en intervju och en provdag. Då tar man den chansen, utan att tveka för man har inte längre råd att vara kräsen. Man tackar ja och känner att stora, tunga stenar lyfts från ens axlar. Ett jobb! En framtid!

Att nöja sig med det näst bästa är inte alltid så kul. När man är ivrig och ambitiös och vill börja sitt liv nu och inte imorgon eller nästa vecka utan NU, när man har sina drömmar kristallklara i huvudet - då är det inte så kul att nöja sig med det näst bästa. Det känns som ett nederlag att helt plötsligt bli tvungen att tacka ja till det där telefonsäljarjobbet, som faktiskt är det enda jobberbjudandet man fått på flera månader, när man helst av allt skulle vilja jobba som fotograf eller frilansjournalist eller moderedaktör. Att sätta sina drömmar på paus för att verkligheten knackar på dörren känns som ett nederlag.

Men jag kan räkna de människorna som går ut gymnasiet och direkt hamnar på sin drömarbetsplats på en enda hand. Det handlar om i de få fallen endast om extrem tur, för det verkar alltid finnas något som kommer i vägen mellan drömjobbet och alla de ivriga unga vuxna med kristallklara drömmar. Man är för ung, måste samla på sig lite erfarenheter, blir bedd att återkomma om ett par år.

Och då kanske det där telefonsäljarjobbet inte verkar så dumt ändå. Det är ju ändå något för nuet. Erfarenheter är alltid erfarenheter oavsett var man får dem ifrån, och jag tror alltid att man lär sig något var man än hamnar i livet. Att behöva pausa drömmarna i ett år eller två för att tjäna lite pengar på ett helt okej jobb är inte hela världen. Det är inte ett nederlag, inte en katastrof och inte pinsamt, för ens drömmar kommer fortfarande att vara lika kristallklara, eller ännu klarare, och förhoppningsvis har man riktigt, riktigt roligt på vägen dit. Och innan man vet ordet av sitter man där och kan helt plötsligt trycka på play igen.

Maria Berg


Bloggtema: Jobb


Läs också de andra blogginläggen:

#text=3160775#undrar vem som vill anställa ett tomt CV. Och skriver att #text=3168981#

#text=3163720#stör sig på folk som inte tar tag i saker på egen hand.

#text=3166301#drömmer om ett vikariat.

#text=3166182# tycker att LAS är under angrepp.

#text=3168923#tycker att regeringen gör för lite.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".