– Kriminalvården och frivården, som har program och väldigt duktiga personer som arbetar med den här sortens problematik, kommer ju inte i kontakt med dem om de bara får böter. Det är ju ofta resursstarka personer som köper sex. Om han får 10 000 kr i böter, är det ju sådant han kan städa upp rätt fort, säger Ulrika Paléus.

Stockholms stads prostitutionsenhet har sitt kontor längst ner i ett hyreshus mitt i stan. Längre in har Ulrika Paléus sitt rum med två fåtöljer. Här pratar hon med de kvinnor som blivit utsatta för trafficking.

– Det finns ju väldigt engagerade poliser, åklagare och socialarbetare som kämpar för det här, men det blir stopp någonstans på vägen. Och det är ju i slutändan domstolen som avgör, säger Ulrika Paléus.

Hon tycker det är ett problem att det är så få som döms till fängelse för sexköp i Sverige. Under de 13 år som lagen funnits har bara en fått fängelse och två blivit dömda till villkorlig dom.

Mari Heidenborg är domare och sitter i Domstolsverkets mediegrupp.
– Jag tycker inte man kan säga att bara för att man inte döms till fängelse så har inte lagen varit framgångsrik utan även böter är ju ett straff, säger hon.

– De flesta som döms enligt den här lagen, det är sådana som gör enstaka köp av en sexuell tjänst. Och där finns det en väldigt stark praxis, då har högsta domstolen sagt att då ska de vara böter för det. De här brottet är inte så allvarligt att huvudregeln är att man ska dömas till fängelse, säger Mari Heidenborg.