Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Berättar vad som händer i Sverige och världen med extra koll på det som berör unga människor. I radion,..

"Jag fick upprepa mig flera gånger, att det här är vad jag vill göra – det här är vad jag behöver göra"

Publicerat tisdag 17 maj 2016 kl 13.14
"Det var en stor känsla av lugn"
(1:28 min)
Bild på Jesse Aronsson.
Jesse Aronsson fick vänta i tre år på sin behandling. Foto: Jesse Aronsson

P3 Nyheter har tidigare berättat om transpersoner som tröttnat på de långa väntetiderna för att kunna genomgå en medicinsk könskorrigering. En som hörde av sig till oss är Jesse Aronsson som har väntat i tre år på att få börja behandlingen.

Nu har Jesse Aronsson precis fått sin första testosteronspruta.

– Redan efter att jag hade tagit sprutan så kände jag en stor känsla av lugn. Nu har jag fått det jag behöver, berättar han.

Men vägen till att få börja ta hormoner har varit lång. Han blev skickad till olika läkare och psykologer innan han fick komma till ett utredningsteam.

Det var som att dom inte riktigt lyssnade på vad det var jag sa. Jag fick upprepa mig flera gånger, att det här är vad jag vill göra. Det här är vad jag behöver göra.

Före år 2000 var det ungefär runt 15 personer som varje år ville göra en medicinsk könskorrigering. Förra året var det 150 personer.

Finns en tanke bakom väntetiden

Katarina Link, som är den enda läkaren i södra Sverige som hjälper de patienter som vill ha hormonbehandllingar, säger att det finns en medvetenhet från vårdens sida att det går långsamt. Samtidigt förstår hon frustrationen i att behöva vänta.

– O ja, jag förstår det till fullo. Men jag har också suttit på den här stolen och sett patienter som ångrar sig ett år senare. Man kan inte gardera sig mot att det ska hända, och där är den psykiatriska undersökningen jätteviktig och den tar tid.

Varje år ångrar sig ungefär 3 procent och det vill vården undvika.

– Har behandlingen gått för långt så är det jättesvårt att gå tillbaka. Så vi vill vara noggranna och då upplevs vi som långsamma, säger Katarina Link.

Jesse Aronsson förstår det resonemanget, men tycker i så fall att de ska erbjuda fler samtal och att fler inom vården ska få en större kunskaper om ämnet.

– Vi är nog en av dem som får vänta längs med att få hjälp att kunna vara de vi känner att vi är.

En annan som är frustrerad över att det går så långsamt inom vården är 22-årige Emmett Bring, som valde att skaffa hormoner på egen hand för att kunna börja tidigare. Emmetts berättelse sänds tisdag 17 maj i Verkligheten i P3

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".