Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här hör du de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.
Hanna Sahlberg, Peking

Nyårslovet - en omvänd folkvandring

Publicerat onsdag 27 januari 2010 kl 06.15

PEKING, onsdag. Nu är det snart kinesiskt nyår, och så fort man träffar någon man känner så börjar man prata om vart man ska åka.
För de flesta Pekingbor har sina rötter någon annanstans, och många håller just nu på att förbereda sig för att resa till någon stad eller by på andra sidan Kina.
Varje gång någon frågar var jag ska fira nyår blir jag glad, för jag kan säga att jag ska åka till Kunming, nere i sydväst. Precis som alla andra vill jag ha ett "laojia" - en kinesisk hemort, ett ursprung.

Peking har en fast befolkning på någonstans kring 18 miljoner människor, dubbelt så många som det bor i Sverige. Stan är utspridd och smogen och trafikstockningen är kronisk.

Härom dagen träffade jag ett par gamla vänner från Kunming. De är ett konstnärspar som flyttade till Peking lite innan mig.
Oj, vi har inte träffats på...mer än ett år, var det första vi sa när vi satte oss ner på ett tehus i botten av en shoppinggalleria.

Att man sällan träffar vänner brukar vara ett av samtalsämnena när man väl träffas här i Peking.
Det tar ju timmar att åka och hälsa på någon, så oftast orkar man inte, sa mina Kunmingbekanta.
Och så började vi prata om hur svårt det är att bli hemmastadd i Peking.

För mig som inte bara är inflyttad från en mindre kinesisk stad, utan dessutom invandrare från ett annat land, var den första tiden i Peking extra svår. Jag har en tendens att stressa upp mig för att jag inte är tillräckligt kinesisk - jag går runt med lite dåligt samvete över att inte vara en tillräckligt integrerad invandare helt enkel. Minsta sak, som när jag inte förstår hur en ny vattenrenare ska installeras, kan göra mig missmodig. När jag inte fattar vad reparatören menar med sina instruktioner på pekingdialekt över telefon gör det mig faktiskt deprimerad. Jag tappar hoppet om att någonsin bli en fullvärdig invånare här.

När jag så småningom upptäckte att andra inflyttade Pekingbor också verkade känna sig lite missanpassade kändes det bättre.
Mina Kunmingbekanta hävdade att det tar tre år att anpassa sig i en ny stad, och att de själva just börjat känna sig hemma.

Den snabba urbaniseringen och strävan mot megastäderna är en av de allra viktigaste händelserna i det moderna Kinas historia.
Men i går pratade jag med en student som också kommer från södra Kina. Han berättade att flera av hans skolkamrater söker jobb i mindre städer helt frivilligt.
För det är många kineser som saknar hemtraktens mat, den hemtrevliga lokala dialekten i stället för rikskinesiskans kalla och hårda klang, och som längtar efter att hinna träffa sin familj och sina vänner.

För många av oss är det omöjligt att slita sig från megastäderna där jobben finns. Men nu börjar den årliga stora kinesiska folkvandringen, rik som fattig, alla ska hem, och jag ska också flyta med strömmen - hem till Kunming.

Hanna Sahlberg, Peking

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".