Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här hör du de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.
Utrikeskrönika

Johanna Melén, Moskva

Publicerat måndag 7 november 2011 kl 05.00
Johanna Melén, utrikeskrönika, Moskva, 2011-11-07
(3:07 min)

Uchta, måndag | Jag skulle egentligen ha varit i Novyj Urengoj. För om man ska beskriva naturgasens betydelse för Ryssland så bör man förstås åka till landets gashuvudstad - och det är Novjyj Urengoj.

I Sibirien, öster om Ural, långt upp i norr där de väldiga gasfälten breder ut sig och årsmedeltemperaturen inte överstiger noll grader.

Där skulle jag vara, vid källan, när den ryska naturgasen i morgon börjar pumpa in i Europa via rörledningen Nordstream på Östersjöns botten.

Då fick jag höra att Novyj Urengoj var en stängd stad.

Ja i varje fall stängd utan ryska gasjätten Gazproms välsignelse och beskydd.

I Ryssland finns stängda städer. Där vapen tillverkas, atomubåtar ankras eller kärnavfall bearbetas. En arkipelag av stängda städer över hela landet. Men i den arkipelagen finns inte Novyj Urengoj med.

Så så stängd kan den väl inte vara då, tänkte jag och började planera min resa dit, utan Gazproms välsignelse. För nog skulle det väl gå att göra ett reportage från Rysslands gashuvudstad ändå - där bor ju ändå runt 100 000 människor! Universitetet - där framtidens gasarbetare utbildas - var vänligt inställda till besök. Och den lokala tidningen sa inte heller nej.

Nu skulle bara hotellrum bokas.

-- Jaha, tre nätter. Svensk medborgare. Har ni tillstånd?

-- Ni måste ha tillstånd från säkerhetstjänsten FSB för att bo här. Det tar två månader att ordna - om inte Gazprom hjälper till. Då tar det bara några dagar.

Novyj Urengoj är ingen stängd stad, men ligger inom en GRÄNSZON - oklart mot vad man gränsar - men in i en gränszon åker man inte bara så där på eget bevåg.

Jag får kanske kallas naiv men jag trodde att Ryssland låg öppet för mig i all sin hisnande oändlighet men här finns över 40 stängda städer och nästan 50 gränszoner som kräver tillstånd och byråkrati.

Så nu sitter jag här i Uchta i stället. Usch då, skojar ni kanske men jag är glad över att vara här - väster om Ural, långt upp i norr i Komirepubliken där minnena lever av en annan arkipelag - den av fångläger och omänskligt lidande. Här vill kommunisterna resa en staty över Stalin.

Precis som Novyj Urengoj lever Uchta av gasen och oljan och man flyger hit med Gazpromavia och tankar bara med Lukoil.

Men till skillnad från Novyj Urengoj är jag välkommen hit, fast lite undrade jag när den vänliga hotellkvinnan frågade: Vem har bjudit hit dig? Gazprom eller Lukoil?

För säkerhets skull sa jag, fast ganska lågt så det inte skulle höras att jag ljög - Gazprom.

Johanna Melén, Uchta

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".