Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här hör du de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.
P1-MORGON TORSDAG 31 MARS

Effektivare hjälp till asylsökande med psykisk ohälsa

Publicerat onsdag 30 mars 2016 kl 18.00
"Många har behov att bearbeta sina upplevelser"
(5:58 min)
Essam Magkdissi, Mustafa Marrawi, Nabil Alachi, Abaas Abdallatfi, Mustafa Miri bakar pitabröd på flyktingboendet i Vågbro.
1 av 5
Essam Magkdissi, Mustafa Marrawi, Nabil Alachi, Abaas Abdallatfi, Mustafa Miri bakar pitabröd på flyktingboendet i Vågbro. Foto: Karin Wirenhed/Sveriges Radio
Husam Almatar tillsammans med Nabil Alachi som tidigare bott på flyktingboendet men nu jobbar där.
2 av 5
Husam Almatar tillsammans med Nabil Alachi som tidigare bott på flyktingboendet men nu jobbar där. Foto: Karin Wirenhed/Sveriges Radio
Majd Atli i soffan på flyktingboendet i Vågbro.
3 av 5
Majd Atli i soffan på flyktingboendet i Vågbro. Foto: Karin Wirenhed/Sveriges Radio
Majd Atli i soffan på flyktingboendet i Vågbro.
4 av 5
Majd Atli i soffan på flyktingboendet i Vågbro. Foto: Karin Wienhed/Sveriges Radio
Malin Willerius, språkpraktikanten Hassam Amiri tillsammans med chefen för asyl- och migranthälsan i Gävleborg, Margareta Rolfshamre.
5 av 5
Malin Willerius, språkpraktikanten Hassam Amiri tillsammans med chefen för asyl- och migranthälsan i Gävleborg, Margareta Rolfshamre. Foto: Karin Wirenhed/Sveriges Radio

Det finns sätt att effektivisera och förbättra vården de asylsökande och nyanlända som mår psykiskt dåligt. Det visar en studie som Sveriges kommuner och landsting har gjort, som idag lämnas över till regeringen. Att se till att fler hälsoundersöks och får hjälp med psykisk ohälsa är några av förslagen på åtgärder som behövs. Karin Wirenhed besökte Vågbro flyktingboende utanför Söderhamn. Hör även samtal med Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Jag vill börja ett nytt liv här säger Arpy medan hon lägger upp pasta på en tallrik. Hon sitter tillsammans med sin bror Majd Atli i en stor skinnsoffa i ett uppehållsrum på Vågbro flyktingboende. Arpy har flytt från Aleppo. I Syrien studerade hon juridik på universitetet. Nu är hon ivrig att få komma igång med livet här, men först måste hon ta sig igenom den långa väntan på uppehållstillstånd. Det är ansträngande att inte kunna få börja läsa svenska eller jobba. Hennes bror Majd Atli frågar mig om jag kan gissa vilket svenskt ord han lärde sig först.

– Vänta! Vänta!

Majd och Arpy skrattar åt att vi svenskar är så duktiga på att vänta. Att asylprocessen tar tid gör att många mår dåligt under väntan på uppehållstillstånd. Många har behov av att bearbeta minnen från det dom flytt ifrån, men också från själva flykten. Men det är jobbigt att prata om säger Arpy. När du sätter dig i gummibåten som ska ta dig från Turkiet till Grekland så vet du inte om du kommer att överleva, och man har bara en chans, det är som att åka till döden.

– Du har inte en chans till. Det är som att åka till döden. Kanske kommer du fram, kanske dör du.

Arpy vill egentligen inte prata om minnena, samtidigt säger hon att det är omöjligt att glömma.

– Jag förlorade mitt land, jag förlorade allt, mitt hem, min familj, mina vänner från skolan, var är dom? Det är dåliga minnen, och om du pratar mycket om det så blir du deprimerad. Man kan inte prata om dödande, blod, kvinnors skrik och att man inte vet var sina barn är.

Om du pratar mycket om de dåliga minnena blir du deprimerad. Arpy tror inte att hon behöver hjälp att bearbeta det hon varit med om. Helst vill hon bara gå vidare och glömma.

Det är flyktingboendets ägare Erik Persson, som kallas för Lubbe, och Nabil Alachi som bodde här förut, men som arbetar här nu, som visar mig runt. Nabil hjälper till att tolka. Här på Vågbro flyktingboende bor 430 asylsökande. Husen ser lika dana ut. Bruna enplanshus i tegel. I ett av de gemensamma köken bakar fyra män pitabröd. Essam Makdissi ropar att han saknar sin familj. Hans fru och barn är kvar i Safita i Syrien. Essam flydde ensam hit när han blev inkallad till armén. Han har varit borta i sju månader och hans lilla pojke är så liten att han har börjat glömma sin pappa. När dom pratar på via internet frågar barnet vem han är. Det går inte att förklara hur det känns säger Essam.

Vi knackar på hos en kille som mår så dåligt har självskadebeteende och hos en kvinna som säger att hon jobbar med att försöka överleva varje dag. De mår för dåligt för att intervjuas. Lubbe berättar att det är många på flyktingboendet som mår dåligt, men det är inte alltid man vill prata om det.

– Man kanske inte vill prata om allt heller. I stort sett alla som bor på ett sådant här ställe har svårt att sova. Men helt klart är att man mår inte bra, av olika anledningar, av väntan och saknad och saker man har varit med om. 

Lubbe brukar hjälpa till när han ser att någon mår dåligt. Husam Almatar och hans familj har väntat länge på en hälsoundersökning. Idag har Lubbe ringt till asyl- och migranthälsan och fixat så att dom fick en tid som någon annan bokat av.

–Thanks. Thank you! 

Husam Almatar tror att det är många som kommer från kriget i Syrien behöver hjälp med psykiska problem och det är bra om den hjälpen finns att få så att man kan må bättre.

– Många som kommer från kriget i Syrien har psykiska problem som dom behöver hjälp med. Det hjälper mycket om man får hjälp med psykiska problem så man kan man må bättre.

Jag åker till asyl- och migranthälsan inne i Söderhamn. I väntrummet sitter flera barnfamiljer och väntar på att ta prover. Margareta Rolfhamre som är läkare och chef på asyl- och migranthälsan i Gävleborg berättar att det kommer fler till hälsoundersökningarna sen dom anställde två språkpraktikanter. Behovet att få prata om hur man mår är stort, men vuxna utan uppehållstillstånd har bara rätt till akutvård och dit räknas oftast inte psykiska problem. Men eftersom många mår dåligt har dom anställt två kuratorer, dom erbjuder inte terapi men man kan få stödsamtal med kurator.

– Man har ju sett det här behovet att vuxna asylsökande inte får hjälp med sin psykiska ohälsa någon annanstans. Efter höstens stora ökning av asylsökande och migranter så skulle vi behöva fler kuratorer som det är nu, det är lång väntetid, många mår jättedåligt. Man kan må ganska bra när man kommer hit, för nu är man i trygghet, trots att man varit med om förskräckliga saker, men när månaderna går så kommer det här upp och då kan man må otroligt dåligt. Då kommer behovet att få prata med någon, man kan bo på ett ställe där man inte kan prata med någon för man är ensam om det språket och sitter där med sina funderingar och behöver kunna få sätta ord på det med någon som förstår.

Maria Spansk Mc Grail är en av kuratorerna hon berättar att många åker en halv dag med buss och flera byten för att få stödsamtal med kurator. Hon märker att trycket har ökat.

– Behovet är väldigt stort. Dels har du har människor som kommer från krig med trauman. De är förtvivlade, det är många som har sina barn kvar i Syrien för dom har inte vågat ta med sig sina barn i flykten för det är så farligt. Det är en stor grupp som mår fruktansvärt dåligt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".