Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Här hör du de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.

Fotboll: En politisk sprängkraft i Turkiet

Publicerat tisdag 19 april 2016 kl 16.05
Sedan vapenvilan bröts mellan den kurdiska PKK-gerillan och staten
(6:24 min)
1 av 5
Amedspor tränar i Diyarbakir i sydöstra Turkiet
2 av 5
Amedspor tränar i Diyarbakir i sydöstra Turkiet Foto: Katja Magnusson/Sveriges Radio
Fotbollsspelaren Deniz Naki i Amedspor stängdes av efter politiska uttalanden. På hans arm står det frihet på kurdiska.
3 av 5
Fotbollsspelaren Deniz Naki i Amedspor stängdes av efter politiska uttalanden. På hans arm står det frihet på kurdiska. Foto: Katja Magnusson/Sveriges Radio
Fansen Cemal och Oguzhan från laget Karagümrük för ultranationalistiska gråvargarnas tecken före matchen.
4 av 5
Fansen Cemal och Oguzhan från laget Karagümrük för ultranationalistiska gråvargarnas tecken före matchen. Foto: Katja Magnusson/Sveriges Radio
Massivt polispådrag när Karagümrük och Amedspor möttes i Istanbul.
5 av 5
Massivt polispådrag när Karagümrük och Amedspor möttes i Istanbul. Foto: Katja Magnusson/Sveriges Radio

Sedan vapenvilan bröts mellan den kurdiska PKK-gerillan och staten har konflikten märkts till och med på fotbollsplanen. Laget Amedspor från den kurddominerade staden Diyarbakir i sydöstra Turkiet har straffats med böter och avstängningar efter att spelare gjort politiska uttalanden om konflikten. Och när laget spelar i västra Turkiet möts de av ett massivt polisuppbåd. Vår korrespondent Katja Magnusson rapporterar från fotbollsplanen.

När fotbollslaget Amedspor kommer till bortamatchen mot klubben Karagümrük i Istanbul har spelarbussen poliseskort. Arenan är omringad av kravallstaket och runt hela fotbollsplanen står poliser med automatvapen. Lagets namn Amedspor är en politisk markering i det djupt polariserade Turkiet, Amed är det kurdiska namnet på staden Diyarbakir i sydöstra Turkiet.

På läktaren har motståndarlaget hängt upp stora turkiska röd-vita flaggor och banderoller som protesterar mot terror. Redan vid ingången stoppas jag och min tolk av supportrar som frågar om vi tänker prata med bägge lagen.

– Jag säger det klart och tydligt, om ni överhuvudtaget intervjuar dem så får ni problem. Vi kommer att vara tvungna att ta era mikrofoner, säger en grupp män från hemmalaget. De varnar för att jag och den kvinnliga tolken kommer att bli attackerade om vi pratar med bortalaget Amedspor, de ser laget som landsförrädare.

Hemmalaget Karagümrük har satt upp skyltar till minne av en soldat som dödats i strider i sydöstra Turkiet. Efter att vapenvilan bröts mellan staten och den kurdiska PKK-gerillan förra sommaren har civila, soldater och gerillamedlemmar dött. Det är bara hemmalaget som får ha åskådare på arenan, Amedspors fans är förbjudna.

– Idag kommer supportrarna att vara aggressiva, det blir en spänd match, säger vännerna Cemal och Oguzhan. De förklarar att det beror på att landet närmar sig inbördeskrig. Vännerna kallar sig själva för nationalister och de anser att motståndarlaget Amedspor är terrorister

– Det kan man se på deras handlingar och fotbollsspelare. De erkänner inte Turkiet, de stöttar ett självständigt land och deras spelare har underliga tatueringar tycker vännerna.

Jag får inte komma in på arenan för att prata med bägge lagen. Några dagar senare flyger jag till Diyarbakir i sydöstra Turkiet. Amedspor tränar i staden som ses som en inofficiell huvudstad av många kurder. Mittfältaren Deniz Naki rullar upp tröjan och visar mig sina tatueringar.

– På armen står det bland annat frihet på kurdiska, berättar Deniz. På andra armen har han namnet på sina föräldrar och en tatuering med Che Guevara.

Deniz Naki växte upp i Tyskland som barn till kurdiska föräldrar. Hans pappa fängslades som ung här i Turkiet och flydde senare till Tyskland. Nu är sonen tillbaka mitt i konflikten. De senaste månaderna har det varit sammandrabbningar, militäroperationer och utegångsförbud dygnet runt i hjärtat av Diyarbakir. Efter att Amedspor tidigare i år vann en match i Bursa skrev Deniz Naki på sociala medier.

– Jag dedikerade segern till de familjer som påverkats av utegångsförbudet i sydöstra Turkiet och efter det fick jag förbud mot att spela i tolv matcher säger Deniz Naki.

De tolv matcherna har passerat men efter att Amedspors fans har ropat "barn ska inte dö, de ska gå på fotboll" och visslat och buat under den turkiska nationalsången så har det turkiska fotbollsförbundet förbjudit lagets supportrar från läktarna på en rad matcher. Deniz Naki tycker att det visar på dubbelmoral hos det turkiska förbundet, han hävdar att också andra spelare sänder politiska signaler.

– Vissa gör tecknet med fyra fingrar som visar stöd för muslimska brödraskapet i Egypten, eller gör honnör för stupade soldater, andra gör de ultranationalistiska gråvargarnas tecken. Men när jag gör fredstecken och säger att människor inte ska dö och att kriget bör ta slut så straffas jag, säger Naki.

Tillbaka på matchen i Istanbul. Amedspors spelare möts av burop och hån. Det är tydligt att det känsligaste idag inte är fotbollsresultatet utan att matchen också handlar om politik och polarisering. Medan Deniz Naki tycker att han försvarar freden, så anser motståndarfansen Cemal och Oguzhan att han stöttar terrorister och inte älskar Turkiet. 

– Det är varje medborgares plikt att visa kärlek för sitt fosterland, det bör alla, inte bara turkarna, men de här människorna vill förstöra vårt land, tycker killarna.

Hemmalaget kommer att donera intäkterna till döda soldater, för dem är allt är extra känsligt i en tid då turkiska soldater kommer hem från fronten i kistor.

Men andra vill mitt i den politiska splittringen ändå helst fokusera på fotboll. I Diyarbakir påpekar Amedspors tränare Sertac Kücükbayrak att hälften av spelarna har kurdisk och andra hälften turkisk bakgrund.

– Vi vill bara utöva vår sport, vi vill bara spela fotboll, men vi blir alltid satta i en politisk situation och såklart påverkar det vårt lag säger tränaren.

Utanför arenan väntar studenten Gülbin med sina vänner. Hon får en signerad tröja med alla spelarnas namn, men hon har egentligen bara kommit hit för en person, mittfältaren Deniz Naki.

– Jag älskar honom så mycket, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".