Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här hör du de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.

Brännmärkta ortnamn – Knutby och Malexander

Uppdaterat måndag 25 april 2016 kl 06.00
Publicerat fredag 22 april 2016 kl 10.57
"Ibland friserar man sanningen lite"
(7:23 min)
Knutbyskylten.
Knutbyskylten. Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix.

Runt om i Sverige finns orter som bara hamnar i mediernas strålkastarljus en enda gång. Platser som sätts på kartan på grund av en dramatisk händelse, som stannat i människors medvetande. Men där bor det människor som ständigt behöver prata om något de inte alls har med att göra.

– Det är inte lika som det var för ett par år sedan, då sa man att man hade postnumret 740 12 till den försäljaren som man skulle beställa varor av. Då kommer automatiskt upp i raderingen: "Knutby", står det. Så blir det tyst i andra änden. "... ja, Knutby ja". Ja, just det. Nej, jag är inte med i församlingen, säger Erica Åhström.

Hon har bott i Knutby sedan hon var 15 år. Hon berättar att det aldrig riktigt stört henne att hennes hemort skulle förknippas med mordet den där morgonen för över 12 år sedan. Men så kände inte alla, berättar hon.

Det fanns faktiskt de som flyttade härifrån för att de skämdes för att de bodde i Knutby. De tyckte att det var så mycket negativ publicitet.

I Ericas vardagsrum strax utanför Knutby rullar TV:n som bakgrundsljud så att det ekar i träbjälkarna. Nyheterna handlar inte om Knutby i dag heller, inte som när Erica och hennes familj åkte utomlands strax efter mordet. På Gran Canaria såg de utländska löpsedlar från deras hemort. Först då förstod de hur stort det var, och att det skulle följa med dem under en lång tid.

– Vi har ju en utedansfolkpark, vi får hit band från hela Sverige som spelar. Då är det ju de som kommer och inte har varit här tidigare som kommer till Knutby och har en förutfattad bild. Då är det ju så att den är inte så positiv. Det var för två somrar sedan så var det första bandet den sommaren som var här och spelade. När de kom så pratar man och vi umgicks hela dagen och kvällen. Sen på natten när de packar ihop och ska åka hem så säger hon som sjunger att: "det här har verkligen ändrat min syn på Knutby." Då tänkte man inte så mycket på det, men när man börjar fundera sen så tänkte man att: "vad menar hon? Vad har vi för rykte där ute egentligen?", säger Erica Åhström.

Den 28 maj 1999 sköts två polismän till döds utanför den lilla orten Malexander i Östergötland. Den lilla ort där Erik Carlsson växte upp.

– Om det är någon från Östergötland, som känner till området så säger de "ja, okej, du kommer därifrån. Det är ju väldigt fint" och så. Pratar man med någon annan som kommer från andra delar av landet som inte känner till hur det ser ut, då förknippar man det med Malexandersmorden, säger han.

Vi sitter på Eriks kontor i Linköping. Det är många år sedan han flyttade ifrån Malexander men han återvänder alltid på somrarna, berättar han. Han räknar inte med att Malexander kommer att sluta förknippas med polismorden inom någon snar framtid.

– Det kommer att ta ganska lång tid. Lite grann med åldern, det är nu 17 år sedan så du måste vara äldre än 20 år för att komma ihåg det här. Säg om 50 år, ja då är det väldigt få som har upplevt det. Men det kommer ändå säkert att vara som så att det finns med i medvetandet. Framför allt hos folket i Malexander, även om man inte blir påmind om det dagligen.

Hur länge blev man påmind om det dagligen?

– Alltså, man tänker ju inte på det dagligen, men när vi sitter nere vid vår brygga vid sjön, då har vi mordplatsen precis på andra sidan sjön. Varenda dag så är det bilar och motorcyklar som stannar vid minnesstenarna som finns. På så sätt blir man ju påmind om det. Ja, det är som det är och jag kan inte göra någonting åt det. Jag tycker synd om familjerna naturligtvis. Den ena polisens mamma var barnflicka åt mig när jag var liten så det finns en viss relation där också.

Är det så att på en så liten ort att nästan alla har någon slags relation till det?

– Ja, det skulle jag säga. Absolut, avslutar Erik.

– Om man då bara ska in nu i stan och göra någonting och man inte alls har tid att prata om det, då säger man att man kommer från utanför Almunge. Friserar sanningen lite. Då frågar ju många; "jaha, var ligger Almunge då?", jo utanför Arlanda och det vet ju alla var det ligger. Så har man kommit runt det, säger Kamilla Jernheim.

Tillbaka i Knutby. Kamilla är född och uppvuxen i Solna, för tolv år sedan ville hon och hennes man flytta ut från stan till en mindre ort. De hittade ett hus i Knutby, två månader innan mordet. Vi sitter på hennes veranda, ett halvt stenkast från huvudvägen.

– Man trodde att det skulle gå över, att det skulle lugna ner sig efter kanske ett par år. Men sen när det går fyra-fem och det börjar komma upp i sju och det aldrig lägger sig ner. Det blir lika uppmärksammat, även om man som jag var i Bulgarien och sa att jag var från Knutby så ville de ju gärna prata om det. Då förstår man att det är en ganska stor grej över hela världen, man kommer inte ifrån det.

Hur känns det, att behöva prata om det?

– När man gjort det i elva år så är det ganska tjatigt. Det måste jag säga, och det är som om du är på arbetsintervjuer, överallt, så ligger det där, man ser att frågan ligger där: "Jaha, är du med i församlingen?". Har man inte chans att säga att: "nej, jag är inte med i församlingen och det finns faktiskt helt vanliga människor som bor här ute", så känns det som att man dras in i något man inte har med att göra, säger Kamilla.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".