Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här hör du de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.

Läget kritiskt för flyktingar i Centralafrikanska republiken

Publicerat söndag 12 mars kl 15.28
"Jag har levt igenom saker här som ingen bör få vara med om"
(5:23 min)
"Vi får ingen hjälp" säger Christine som har bott i flyktinglägret M'poko vid flygplatsen i Bangui i snart fyra år.
1 av 3
"Vi får ingen hjälp" säger Christine som har bott i flyktinglägret M'poko vid flygplatsen i Bangui i snart fyra år. Foto: Richard Myrenberg/SR
Sveriges Radios Afrikakorrespondent vid flyktinglägret M'poko som delvis ryms i en gammal flyghangar i Bangui. Foto: Sveriges Radio.
2 av 3
Sveriges Radios Afrikakorrespondent vid flyktinglägret M'poko som delvis ryms i en gammal flyghangar i Bangui. Foto: Sveriges Radio.
Den kristna milisen anti-Balaka i Bangui våren 2014 med amuletter som skulle skydda mot kulor. Ingen från Seleka eller anti-Balaka-milisen vill ställa upp på bild idag. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio
3 av 3
Den kristna milisen anti-Balaka i Bangui våren 2014 med amuletter som skulle skydda mot kulor. Ingen från Seleka eller anti-Balaka-milisen vill ställa upp på bild idag. Foto: Richard Myrenberg/Sveriges Radio

På landsbygden pågår strider och hjälpsändningar har svårt att nå fram i ett land som bedöms som världens farligaste för hjälparbetare.

Reportage av Richard Myrenberg.

Platsen är lätt surrealistisk. Precis vid flygplatsen, i en gammal hangar, där det fortfarande står några dammiga flygplansskelett, bor några hundra flyktingar. För några år sedan var de tiotusentals här, nu har många återvänt till sina bostadsområden i Bangui. Men 40-åriga Catherine vågar inte lämna den här platsen.

Hon försökte bege sig tillbaka till sitt kvarter, nära den periodvis oroliga platsen PK 5, där många muslimer bor. Men i samband med oroligheter där i februari då en muslimskt ledare dödades hamnade hon och hennes bror mitt i kaoset. Hon säger att hennes bror blev knivhuggen till döds av muslimer framför ögonen på henne.

Det är oklart exakt vad som hände då, men det illustrerar väl läget här. På ytan är det stabilt i Bangui, men under ytan kan det blossa upp nya konflikter hela tiden. Hon har åtta barn, hennes man dog för sju år sedan.

– Jag har levt igenom saker här som ingen bör få vara med om, säger hon och blandar franska med det lokala språket sango.

Hon flydde hit när striderna bröt ut hösten 2013 mellan den muslimska Seleka-milisen som då hade kontroll över huvudstaden och kristna självförsvarsgrupper kallade anti-balaka. Det var blodigt och brutalt och hotande nära ett folkmord om inte det internationella samfundet hade ingripit, först i form av franska operation Sangaris, sedan genom FN-missionen Minusca.

Catherine vid flyktinglägret Mpoko klagar över att de inte fått någon ekonomisk hjälp för att ta sig härifrån. Hem vågar hon inte flytta, huset är nerbrunnet ändå, och hon har inte råd med hyra i andra delar av staden.

Och striderna fortsätter i landet, nu mest kring samhället Bambari nordost om Bangui.

Parfait M'Batta som arbetar för en hjälproganisation i landets norra delar berättar att ett stort problem är alla dessa barn som rekryteras av miliserna.

Vi har försökt hjälpa barnen genom att utbilda dem i hantverk och ge dem olika startkit, det kan vara allt från sömnad till snickeri. Men många av barnen har insett att de kan tjäna mer pengar genom att ta till vapen igen, säger han. Det är en ond cirkel - det osäkra läget gör att marknaderna och handeln inte tar fart, vilket gör det svårare att överleva på hantverk. En genväg är att ta till vapen, säger Parfait M'Batta.

FN:s samordnare för humanitära insatser i Centralafrikanska republiken, kenyanen Joseph Inganji, målar upp en dyster bild.

Det humanitära läget ser värre ut nu jämfört med början på förra året, säger han. Vart femte centralafrikan har flytt sitt hem och det svåra läget beror på en rad samverkande faktorer.

På grund av striderna och oroligheterna är det få som kan odla sin mark, därför är en stor del av befolkningen beroende av livsmedelshjälp. Men det är svårt att få fram den, utöver extremt dålig infrastruktur med få och dåliga vägar, är Centralafrikanska republiken idag det absolut farligaste landet för hjälparbetare att verka i. Hundratals incidenter rapporterades förra året, med rån, plundringar och bakhåll.

Vi ser en ökning av väpnade miliser, övergrepp på civilbefolkningen, attacker mot hjälparbetare, och allt det här gör det mycket svårt för befolkningen här att klara sig, utöver det att det blivit svårt få ut den hjälp som finns, säger FN:s samordnare för humanitära insatser Jospeh Inganji.

Åter till Catherine som bor i en hangar vid flygplatsen.

Det känns som om det här inte är vårt land, vi känner oss som slavar här, säger hon. Hon avslutar med att tacka mig för att jag tagit mig tid att berätta om hennes och andra situation. Jag svarar: det är jag som borde tacka dig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".