Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här hör du de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.

Många migranter flyr till Ceuta

Publicerat torsdag 16 mars kl 05.00
"Vi ska vidare, även om det tar tid"
(6:03 min)
Migranter i Ceuta tar selfies med Gibraltarklippan i fonden
1 av 2
Migranter i Ceuta tar selfies med Gibraltarklippan i fonden. Foto: Alice Petén/Sveriges Radio.
Migranter i Ceuta tar selfies med Gibraltarklippan i fonden
2 av 2
Migranter i Ceuta tar selfies med Gibraltarklippan i fonden. Foto: Alice Petrén/Sveriges Radio.

De senaste månaderna har tusentals afrikanska migranter försökt att forcera stängslen som omgärdar den spanska enklaven Ceuta i norra Marocko för att ta sig till Europa. I Ceuta tas de emot i ett mottagningscenter och förs sedan oftast över till spanska fastlandet. Hör Ekots migrationskorrespondent Alice Petrén reportage från Ceuta.

– Vi är här för att koppla upp oss och prata lite med våra familjer och vänner där hemma och meddela att vi nu är i Spanien och har lämnat Marocko, säger Abraham och han är inte ensam om att stå i kö till de åtta datorerna i det lilla rummet.

Det är lite som en ungdomsgård, centret San Antonio i Ceuta, som fått sina EU-bidrag indragna men finansieras av kyrkan här i vad som spansk mark i Nordafrika. För två veckor sedan ungefär tog sig de unga, svarta männen in här på EU-mark genom att klippa hål i de dubbla taggtrådsstängslen runt enklaven Ceuta.

I rummet bredvid dansar några, de spelar pingis och här står några trummor.

– Jag vill till Norge, svarar Barso Eli, som är från Kamerun. Ganska otippat, Norge är ingen vanlig drömdestination. De andra är från Togo, Benin och Guinea Conakry och alla har kommit via Mali, Niger, Algeriet och Marocko. De talar om Libyen vägen som alldeles för farlig, men även de har sett människoskelett genom Sahelöknen, fullt synliga från lastbilsflaken. Att vi klarade att korsa öknen, Tack Gud, tack Allah upprepar de.

EU förhandlar idag med Libyen om ett avtal liknande det som finns med Turkiet för att stoppa migranter att komma till Europa, men även byråkraterna i Bryssel tycks börja tänka att ett Libyen-avtal är avlägset.

Gränsen mellan en del myndighetspersoner och maffian är utsuddad och det är som nätverk med personer från stridande milis, poliser, kustbevakning och de som smugglar migranter. Inte några internationella organisationer vågar vara på plats med utländsk personal.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel jobbar på och har delvis tagit ledningen för att hitta andra lösningar. Hon har nyligen överlagt med grannländer, som Tunisien och Egypten och före jul var hon i Niger till exempel. Merkel gör sitt yttersta för att krissituationen 2015 inte ska upprepa sig, väl medveten om att migrationsfrågan står högt på dagordningen i de flesta europeiska val i år och inte minst i höst i valet i Tyskland. Det handlar om hennes egen politiska överlevnad som Drottning Europa.

Maite Fernandez, som ansvarar för centret San Antonio kan inte säga om det kommer fler migranter än tidigare, utan konstaterar bara att inströmningen fortsätter och är stor. 

– Stänger man en väg så öppnar sig andra och det kommer bara att fortsätta, säger hon. Det är nästan märkligt att höra en efter en tala om samma sak: fattigdom, befolkningstillväxt, krig, strider - allt gör att unga afrikaner kommer att fortsätta att försöka skaffa sig ett annat liv.

Maite Fernandez säger också att det är omöjligt för många att återvända hem. Skulder, skamkänslor och tusen skäl som vi inte ens kan föreställa oss. Familjen kanske är förändrad, din fru har en ny man eller familjen är borta.

Hon sänker rösten när hon talar om en man, som är tillbaka igen för andra gången efter att ha blivit deporterad till sitt hemland från Frankrike. Han vet nu hur det går till och undvika vissa saker, säger hon och en annan person i Ceuta hävdar att de som gör en andra eller tredje tur mot Europa kan ta betalt för att hjälpa andra.

Maites medarbetare föser in de nyanlända afrikanerna i ett klassrum. Väntetiden i Ceuta innan de förs över till de spanska fastlandet ska inte vara bortkastad utan här erbjöds spanskkurs så att de ska klara sig bättre. Ceuta utgör bara en transit, som så många andra platser längs med EU:s yttre gräns.

Längs med stränderna i Ceuta går afrikanerna i grupp. De tar selfies med Gibraltarklippan på andra sidan vattnet i bakgrunden. De ska vidare, kosta vad det vill och även om det tar tid, så kämpar vi vidare, säger Barso Eli, Norge-entusiasten.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".