Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Han var alltid en klassiker för oss"

Publicerat torsdag 1 november 2007 kl 18.54

På andra sidan Östersjön betraktades Ingmar Bergman alltid som en samtida klassiker av folket men välkomnades inte av regimen.

Under Lettlands motsvarighet till den svenska Guldbagge träffade Dace Vinklere den prisbelönta regissören Laila Pakalnina, med hennes senaste pris i handen för bl a Bästa dokumentärfilmsregi.

- Jag förknippar honom med något stort och viktigt. Bergman, Fellini och Antonioni är för mig giganterna som filmen vilar på. Jag och min fotograf har specialstuderat hur Bergman filmade interiörer - särskillt i ”Fanny och Alexander”. Men under hans retrospektiv för ett tag sedan här i Riga var min tonåriga dotter och jag de yngsta i publiken. De flesta där tillhörde min mammas generation - folk som behöver allvarliga böcker och filmer, det var rörande. För att även under åren vi var isolerade från omvärlden trängde sig några Bergmanfilmer igenom järnridån. Kanske för att det är så pass stor konst som censuren inte riktigt förstod.

”Smultronstället” var första bergmanfilm som en av Lettlands mest erkända film- och teaterkritiker Valentina Freimane fick se, trots att hon var verksam redan på 1950-talet och hade läst mycket om denne redan då lovande regissör. Som hon själv säger:

- I Sovjetunionen där min födelsestad Riga då råkade ligga fick man inte se denna konst, eftersom de borrande frågorna om livets mening, om etikens betydelse, om kampen mellan människan och Gud, hans suggestiva filmspråk utmanade och krossade de påtvingade estetiska normerna och den ideologiskt kastrerade livssynen. Det här kunde vi inte få någon annanstans.

Hör den vitryske filmregissören Yury Haschevatski:

- Bergman är för mig personligen inte bara viktig rent filmiskt utan även politiskt. I mitten på 1960-talet samlades vi unga, för att läsa dikter och pjäser och då väckte Bergmans filmkonst vår längtan efter en mer mänsklig syn i motsatts till den oficiella konsten. Tack vare Bergman började vi förstå vad en fri människa är, vad fritt tänkande är.

Den lettiske regissören Peteris Krilovs lyfter fram en annan sida av Bergmans betydelse:

- Bergmans skapande tar upp livets banalitet på ett tydligt och modigt sätt. Det är ett starkt tema, sedan Goethes dagar, och Bergman var vår tids riddare i kampen mot banaliteten.

Och Andrei Kirilov, kritiker i St.Petersburg, sammanfattar:

- När jag har pratat med mina svenska kollegor om Bergman så har jag hört om ganska stora invändningar mot honom. Men det har alldrig vi här i St.Petersburg haft. Invändningarna i Sverige har handlat om vad och hur han har filmat. Men det är ju likadant här med våra ryska klassiker. Ens eget land med det egna etnografiska och nationella materialet tas emot annorlunda. I Bergmans fall är allt detta okänt för oss, vi tog emot honom enligt Pusjkins testamente - döm en konstnär efter regler han själv har satt. Vi kunde inte vara kritiska mot honom, så vi var apologeter! han var alltid en klassiker för oss.

Reporter: Dace Vinklere i samarbete med Julia Kanavalava och Juri Gourman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".