Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
För dig som är fritidsodlare och som vill gräva lite djupare i kompost och rabatter för att lära dig...

Läkande växter - odlingstips 21 maj

Publicerat torsdag 17 maj 2007 kl 12.43

Örter har använts i alla tider som lindring mot besvär och sjukdomar. De tidigaste anteckningarna om örtmedicin kommer från Kina omkring 2 500 f. Kr. och intresset för örtmediciner har gått i vågor ända till dags dato.

Sedan man började kunna framställa syntetiska versioner av de aktiva ingredienser som örterna innehåller har läketraditionen att använda hela örten fallit i glömska. 
Men i de allra flesta fall innehåller örterna många olika ämnen  som ger en mer balanserad effekt än vad ett enskilt ämne gör.

Vi har valt  några vanligt förekommande sjukdomar och besvär, som några trevliga trädgårdsväxter kan ha effekt mot.


Mot huvudvärk

Rosenrot (Rhodiola rosea)
Linné berömmer den färska rosenroten som ett utmärkt medel mot huvudvärk.  Den växer vild i Sverige, främst i fjällen men även på andra platser i landet. Rosenroten har en tjock rotstam , som får en doft av rosor när den torkat, därav namnet. Den tillhör fetbladsväxterna och trivs på en gärna fuktig, men väldränerad jord, i full sol. Blommorna är stjärnlika, gulaktiga, gröngula eller orange och sitter i kupiga knippen i toppen på stjälken. Rosenroten finns i försök på SLU, närmare bestämt på Torslunda försöksstation på Öland.

Lavendel (Lavandula angustifolia)
Lavendel innehåller ämnen som har en lugnande effekt vid oro, yrsel, migrän och insomningsbesvär. En liten tygpåse med torkade blommor är alltså inte så dumt att lägga under kudden. Lavendel är en underbar trädgårdsväxt med stort användningsområde, t.ex. som kantväxt runt rabatter eller längs gångar, grupper av plantor i stenpartier, som samplanteringsväxt till rosor osv. Det är viktigt
att lavendeln odlas på en varm plats med väldränerad jord.  ’Hidcote Blue’ har en fantastisk blå färg men är sämre härdig än ’Munstead’.

Mattram (Tanacetum parthenium)
Mattram har sedan gammalt använts som stärkande och lugnande medel, men har på senare tid även uppmärksammats  som lindrande och förebyggande medel vid huvudvärk och migrän.  Man bör då äta 2–3 blad per dag, men verkan uppnås först efter en tids användning.
Mattram odlas oftast som ettårig, men kan även övervintra. Den frösår sig lätt. Blommorna är vita och ser ut som små prästkragar. Bladen är ljusgröna, mer eller mindre parflikiga.


Blodsocker- och blodfettsänkande

Blåbär (Vaccinium myrtillus)
Det är de torkade bladen som anses blodsockerhämmande. Men man bör inte dricka te på bladen under längre tid då de innehåller hydrokinon, som i längden kan vara skadligt. Blåbär innehåller järn och B-vitamin och även garvsyra. Torkade blåbär  har länge används mot diarré, men för mycket av färska blåbär kan orsaka lös mage p.g.a. innehållet av fruktsyror.

Hybridblåbär  (V. Angustifolium-gruppen) och amerikanskt blåbär (V.  corymbosum)
I trädgården odlar vi gärna blåbärsbuskar, som ger stora bär. Det finns flera sorter i handeln, t.ex. ’Putte’ E, ’Emil’, ’Oskar’, ’Northblue’,Northcountry’, ’Earlyblue’ och ’Patriot’.
Trots att blåbär ursprungligen är en skogsväxt så gynnas tillväxt och fruktsättning av full sol. Ph-värdet har stor betydelse  och skall helst ligga mellan 4 och 5. Blåbärsbuskarna är inte näringskrävande. Använd rododendrongödsel vid behov.

Kardon (Cynara cardunculus Kardon-gruppen)
I bladen finns ämnen som är verksamma vid besvär i levern och gallan samt sänker blodsockret och blodfetterna.
Kardon är egentligen flerårig, men är inte särskilt härdig hos oss. Det är en underbart vacker växt som man skall ha några plantor av varje år, antingen i grönsakslandet eller i en rabatt. De stora, silvriga bladen bildar en stor strut. Den är nära släkt med kronärtskocka och trivs i näringsrik, djup jord på en solig plats.

Äpple (Malus domestica)
Äpplen innehåller pektin, som har gynnsam effekt på kroppens blodsocker och blodfett. Pektinet verkar även lindrande på slemhinnorna i mag- och tarmkanalen. ”Ett äpple om dagen håller doktorn borta”.

Olivträd (Olea europea)
Olivolja har gynnsam effekt på kroppens blodfett. Den innehåller mycket nyttiga fettsyror och antioxidanter. I vårt land odlas olivträd som krukväxt. Det skall stå utomhus på sommaren och förvaras ljust och svalt på vintern.


Klimakteriebesvär

Hjärtstilla (Leonurus cardiaca)
Hjärtstilla har en reglerande effekt på sköldkörteln och anses lindra klimakteriebesvär. Men främst har den använts mot hjärtklappning och smärtor i hjärtat. Det är en flerårig växt , som är mycket ovanlig som trädgårdsväxt.  Den tillhör familjen kransblommiga växter. Blommorna är blekröda, sällan vita. De nedre bladen är handflikiga och de blad som sitter under blomställningarna, s.k. stödblad är grunt treflikiga. Växten är mycket anspråkslös.

Läkesilverax (Cimicifuga racemosa)
Läkesilverax har en österogenliknande verkan och minskar svettningar och hjärtklappning. Det är roten som används och den har även ämnen som har inflammationshämmande och blodtryckshämmande verkan.  Läkesilverax är en perenn med små, vita blommor på höga blomspiror. Växten vill ha lucker, mullrik och fuktighetshållande jord. Den tål inte torka.

Höstsilverax (C. simplex) är den vanligaste odlade arten.  Den blommar i september–oktober. ’Brunett’ har mörkt rödbrunt bladverk, vilket gör de vita spirorna ännu mer effektfulla. Knopparna är rosa.

Gullviva (Primula veris)
Gullvivan har haft många gamla lokala namn. Bland annat har den haft ’nycklar’ i namnet, namn som orkidéer senare har övertagit, t.ex. Sankt Pers nycklar och Jungfru Marie nycklar. Den har även hetat Frejas nyckel vilket har att göra med att den förr användes mot menstruations- och klimakteriebesvär. Gullvivan är en mycket gammal trädgårdsväxt och många mer eller mindre förädlade sorter finns ofta i gamla trädgårdar.  För att trivas riktigt bra vill gullvivan ha en fuktig, väldränerad jord. Blommorna är väldoftande, nickande och guldgula med brandgula fläckar i svalget . Förväxlas ofta med lundviva (P. elatior).

Smultron, (Fragaria vesca)
Smultron har använts mot gikt (förhöjda halter av urinsyra i blodet ger inflammationer i knä och fot, speciellt stortån).
Linné ansåg att han botade sin podager (gikt i stortån) med stora mängder smultron – fyra skålar dagligen!
Om smultron har effekt mot dylika inflammationer finns mig veterligen inga bevis. Bären är emellertid rika på järn och kalium och är bra att äta vid blodbrist, diabetes, lever-  och njurbesvär. De anses även motverka tandsten  och missfärgning på tänderna. Det finns flera smultronsorter i handeln.  ’Linnés Norrlandssmultron’ är starkt revbildande liksom sorten ’Rödluvan’. Smultron kan ge allergiska besvär, men den revbildande sorten ’Snövit’, som har vita bär kan allergiker oftast äta. God skörd under i stort sätt hela säsongen ger månadssmultronet ’Rügen’, som inte bildar revor.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".