Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Börsens makt river upp starka känslor

Publicerat måndag 11 september 2006 kl 08.16

Frågan om vem som ska makt och kontroll över de stora bolagen på på Stockholms-börsen har de senaste dagarna återigen hamnat i hetluften. Beskedet att finansmannen Christer Gardell med hjälp av riskkapitalfonden Cevian seglat upp som näst största ägare i Volvo har mitt i valrörelsen rivit upp starka känslor, inte minst från statsminster Göran Persson.

– Jag är mycket orolig. De här riskkapitalisterna kommer att bli de som slår sönder de nationella kapitaliska strukturerna, om jag uttrycker mig lite oförsiktigt, eller lite spetsigt, säger Göran Persson.

– De här drar iväg, med företag och företagandet, i en global ekonomisk cirkus, som snart är omöjlig att följa och som snart är omöjlig att identifiera ägandet i.

Domen från statsminstern är hård. Men även moderatledaren Fredrik Reinfeldt är snabbt ute och varnar för rovkapitalister som kan dyka upp i företag som saknar långsiktiga och starka ägare.

Från fackliga företrädare kommer spott och spe och oro för jobben. Från företrädare för små aktiesparare hörs återigen tal om mota bort kortsiktiga spekulanter från inflytande och makt över kronjuvelerna bland svenska bolag – inte minst Volvo.

Finansmannen Christer Gardell däremot framställer sig som långsiktig och en beundrade av Volvo men säger också att det finns ett utrymme att tjäna pengar på att vara ägare i bolaget; inte minst minst på Volvos kassa på 19 miljarder kronor:

– Vi tycker att bolaget är väldigt billigt. Och vi håller också med de svenska institutionerna om att det finns förutsättningar att se över kapitalstrukturerna i Volvo. Det finns utrymme för att parallellt med att man gör strategiska förvärv så finns det även möjlighet att föra över en del pengar till aktieägarna, säger Christer Gardell.

På det sättet är bordet dukat för en konflikt mellan vad som ofta betraktas som kortsiktiga, finansiella, och långsiktiga, industriella, intressen. En konflikt som är långt ifrån ny, även om det just nu tals mycket om riskkapitalister som sägs i första hand vara ute efter att tjäna snabba pengar och sedan dra sig ur för att leta efter ett nytt byte.

Vem minns inte när den första allmänna debatten kring den här frågan blommade upp i Sverige för mer än tjugo år sedan. Då blev finansmannen Anders Wall sinnebilden för snabba ekonomiska klipp. Redan då handlade det ofta om att leta upp börsbolag som på något var undervärderade räknat på aktiekursen.

Om summan av värdet på ett bolags olika verksamheter och tillgångar var högre än bolagets värde på börsen då slog Anders Wall gärna till. Till exempel genom att skaffa sig röstmajoritet och makt för att tömma bolaget; ofta genom att stycka och sälja delar av bolaget till nya ägare. Om något olönsamt sedan blev kvar, blev det nerläggning och uppsägningar. Detta hände vid en tid när löntagarfonder ibland sågs som ett verktyg för att bromsa framfarten hos kortsiktiga kapitalister.

När löntagarfonderna blev politiskt omöjliga och utländskt kapital började göra entré i svenska bolag höjdes snart röster - inte minst från fackligt håll och från LO om behov av ett nationellt troget kapital som skulle skydda viktiga företag - de så kallade kronjuvelerna från kortsiktig girighet, inte minst om den kom från utlandet. Men men motstånd fanns också mot industriell kontroll om den fanns utanför Sveriges gränser.

Vad som hänt sedan dess är väl bekant. Till exempel hamnade Saabs bilar hos General Motors. Pharmacia blev amerikanskt. Astra blev det brittiska Astra-Zenica, Aga hamnde hos tyska Linde. Volvos personvagnar hamnade hos Ford och Renault blev största ägare i Volvo

Samtidigt har nu de så kallade riskkapitalisterna, som blivit fler och allt större, fått upp farten. När industrikapitalister i första talar om förädlingsvärde i produktion pratar finans- och riskkapitalister helst pratar om värdeförädling.

Då är kanske steget inte så långt för statsminster Göran Person när han vill utreda om att de allmänna pensionsfonderna kanske borde få spela en större roll som långsiktig industriell ägare med ett nationellt och kanske troget kapital:

– Jag måste säga att jag ser långsiktigt på Volvo, och det vore naturligtvis oerhört bra om de svenska pensionsfonderna var med och tog ett sådant långsiktigt ansvar, säger Göran Persson.

Christer Hillbom
christer.hillbom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".