Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

DOKUMENT: Sven Jerring

Publicerat måndag 26 februari 2007 kl 13.22

Radiopionjären Sven Jerring (1895–1979) gjorde Vasaloppet till ett begrepp för svenska folket.
I nära 50 år var han ett med loppet och dess främste marknadsförare.

Sven Jerring var med från starten (1 januari 1925) på Radiotjänst (sedermera Sveriges Radio), och kom att forma radioyrket i Sverige. Han var mest känd för sina idrottsreferat och barnprogram, men också för reportageresor och som programledare.

Som ”Farbror Sven”, ibland i sällskap med sitt alter ego Efraim Alexander, ledde Jerring barnens brevlåda varje vecka 1925–72 (1 785 program).

Med sin sakliga berättarteknik och sitt korrekta, variationsrika språk kom Sven Jerring att bli stilbildande i svensk radio.
Han formade ensam idrottsreportaget under Radiotjänsts två första decennier, och bildade skola även inom detta område.

Många av hans idrottsreportage är klassiska, till exempel friidrottslandskampen Sverige–Tyskland 1934. Gunder Hägg och Arne Anderssons världsrekordlopp, och Vasaloppet.

Genom att berätta snarare än referera gjorde han reportagen underhållande även för icke idrottsintresserade, vilket har stor betydelse för idrottens popularisering.

Jerring berättade gärna och med stor glädje om sina idrottsreportage, men ville inte bli betraktad som sportfåne.

’Jag har aldrig varit så där gränslöst sportintresserad, att påstå att jag var idrottsfrälst är helt fel.

För mig som radioman var dock idrotten det som låg närmast till hands. De programmen var lätta att göra och billiga att producera.

Det är klart att jag kunde låta mig ryckas med, men mest gjorde jag ett jobb så som jag trodde att lyssnarna ville ha det.

Jag refererade idrott så att lyssnarna skulle uppleva den, kampen och spänningen, via ett synnerligen lämpligt medium, radion’

40 Vasalopp i radio
Vid sidan av Mora-Nisse torde Sven Jerring vara den enskilda person som betytt mest för Vasaloppet. Under de 49 åren 1925–73 skildrade han 40 Vasalopp i radio.

Den 8 mars 1925 svarade Jerring för Radiotjänsts första direktsända reportage utanför studio, från Vasaloppets mål i Mora. Referatet kom till efter en enträgen vädjan från Falu Radioklubb, den livaktigaste i landet.

Sändningen skulle börja klockan 13.00, men Mora släpptes in först drygt 13.03.

Sven Jerring hade fått försäkringar om att förste man skulle komma först cirka klockan 13.45. Det var dock blixtföre och när Jerring varit i etern i cirka 30 sekunder kom segraren, Sven Utterström! Jerring ville intervjua ”Uttern”, men det gick inte:
’Nä, jag har kommit hit för å åka, inte för å prata’

Jerring var inte nöjd med premiärsändningen, och trodde att han gjort sitt sista reportage, inte bara för Vasaloppet utan över huvud taget i radio.
’Men sen blev det ju i alla fall några till’, som han själv konstaterade långt senare.

I Vasalöparen har Mora-Nisse berättat om sin vän Jerring:
’Ingen annan kunde som Jerring beskriva och måla i ord, så att lyssnarna fick en bild av hur det hela såg ut, och nästan känna doften av skidvalla och svett’.

Nils-Olof Franzén (radiokollega till Jerring från 1940) skriver:
’Att referera Vasaloppet skulle genom nära fem decennier vara hans käraste uppgift jämte Barnens Brevlåda’.

Jerring själv:
’Den klockarkärlek jag genom alla radioåren haft till idrotten blommade upp den 8 mars 1925 (…). Jag har refererat Vasaloppet många gånger sedan dess och alltid med stor glädje, dels därför att det är en storartad tävling, dels därför att det är radiohistoriskt. (…)

Jag vet ingen tävling, som jag så gärna vill göra levande för andra. (..) Varje år hoppas jag att ingenting skall hindra mig från att vara med igen. Jag vill på lördagskvällen höra allt om löpan och löparna, vill inte kunna sova lugnt på natten, vill se de första rapporterna på anslagstavlan, vill med egna ögon bedöma situationen i Evertsberg halvvägs, vill stå i den lilla träburen vid målet, vill tala om de väntande tusentalen på läktarna utmed upploppet, vill småflirta med kranskullan, vill lyssna till triumfatorns berättelse om sina strapatser och sin segerlättnad’.

Hans sista Vasalopp i radio
Både Åke Strömmer och Lars-Gunnar Björklund, två efterföljare som sportreportrar i Sveriges Radio, var med när Sven Jerring gjorde sitt sista Vasalopp vid radiomikrofonen, 1973, det år hans profil fick pryda Vasaloppsmedaljen.

Jerring var inte fysiskt stark. Han hade svårt att gå, sade inte så mycket och såg dåligt. Men så blåstes i lur. Den föste löparen var på väg mot mål. Jerring skulle egentligen intervjua segraren; allt hade länge talat för Thomas Magnusson.

Strömmer: Radiokejsaren skulle intervjua skidkungen. Det lät bra. Men ve och fasa. In på upploppet kom Pauli Siitonen från Finland och han talade inte svenska och Farbror Svens finska ska man bara inte tala om.”

När Siitonen närmade sig målet vände sig Strömmer till Jerring:
’Nu Sven är det inte mig dom vill höra. Det är dig.’ Och Sven harklade sig och grep mikrofonen. Det lyste om honom och stämman var klar även om tårarna föll efter hans kinder. Inlevelsen kom fram.

Iakttagelseförmågan fanns där. Pauseringskonsten. Sakkunskapen. Det var en mäktig uppvisning.
’Hans referat var perfekt. Han mindes och berättade det han inte såg och jag såg ingenting heller för mina egna tårars skull. Det är mitt idrottslivs vackraste minne’, berättade Åke Strömmer vis högtidsfesten i Mora kyrka kvällen före Vasaloppet 1984.

Radiosporten
radiosporten@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".