JUBILEUM

Den okände ”Mr Sportextra”

1 av 3
Paul Zyra
2 av 3
Paul Zyra
Omslaget till Mucho gusto.
3 av 3
Omslaget till Mucho gusto.

Han har hörts i varje Sportextra sedan 1961, ändå är det inte många som hört talas om honom. Percy Faith är mannen bakom Mucho gusto, Sportextras slitstarka signaturmelodi. 7 april 2008 var det 100 år sedan Faith föddes.

Publicerat lördag 5 april 2008 kl 10:27

Taa ta ta ta ta ta - baram bam bam. Hur många kan tänka sig Radiosporten utan signaturmelodin Mucho gusto? Sportextras uppfordrande fanfar är en av Sveriges mest kända tonslingor. På senare år har Mucho gusto också blivit en av de populäraste signalerna till mobiltelefoner.

Lika känd som melodin är, lika anonym är väl upphovsmannen själv. Percy Faith föddes i Toronto 7 april 1908. I motsats till många andra kanadensiska barn, var det inte ishockey den unge Percy ville spela. Han var sju år när han lärde sig spela fiol.


Katastrof
Faith studerade violin vid Musikkonservatoriet i Toronto. Han drygade ut studiekassan med att spela piano på stumfilmsbiografer och fiol i diverse orkestrar. Ända till katastrofen satte stopp för en lovande karriär.

Percy Faiths syster drev en klädaffär i Toronto och han hjälpte till där ibland. 1926 utbröt en eldsvåda i butiken och Percy försökte dumt nog att rädda varor undan lågorna. Han fick svåra brännskador på händerna, så svåra att han i ett slag hade sin framtid som violinist och pianist bakom sig.

Percy Faith vägrade dock att lämna musiken. Han gjorde sig i stället ett namn som arrangör och dirigent. 1933 anställdes han av Kanadas allmännyttiga radio CBC. Han fick sitt eget radioprogram Music by Faith, där hans orkester spelade lättlysnad musik.

Programmet hördes även i USA och 1940 flyttade Faith över till andra sidan gränsen. Med bas i Chicago var han i tio år musikalisk chef för radioshowen The Carnation contented hour.


Skivkarriär
Naturligtvis blev skivindustrin intresserad av Percy Faith. Under 1940-talet gjorde han skivor för Decca-bolaget. 1950 anställdes han Columbia Records, som arrangör och musikalisk ledare för bolagets studioorkester.

Musikaliska storheter som Frank Sinatra, Sarah Vaughan, Johnny Mathis, Doris Day, Tony Bennett gjorde klassiska inspelningar till Percy Faiths arrangemang och orkester i ryggen.

Parallellt med att spela bakom andra artister, lyckades Faith också sälja massor av skivor i eget namn. Tre gånger tog sig hans intrumentalinspelningar till förstaplatsen på USA:s singellista: Delicado (1952), Song from ’Moulin Rouge’ (1953) och Theme from ’A summer place’ (1960).

Noterbart är att Song from Moulin Rouge, som var etta i tio veckor, gavs ut som en B-sida. Framsidan, som alltså skivbolaget trodde hade mer hitpotential, var för övrigt Swedish rhapsody, alltså en populärversion av Hugo Alfvéns Midsommarvaka.


Produktivitet
När popåldern förändrade musiksmaken på 1960-talet, lyckades ändå Percy Faith hitta en egen nisch som sålde förvånansvärt många skivor. Musikstilen kallades ”easy listening” och höll till någonstans mellan schlager och ren hissmusik. Oftast var det coverversioner av popmelodier.

Det som slår en betraktare är Percy Faiths enorma produktivitet. Från LP-skivans genombrott till sin död spelade Percy Faiths orkester in ett 110-tal album. Då har jag inte räknat med samlingsskivor, singlar eller skivor där orkestern ackompanjerar andra artister.

Produktionstakten förklaras av en oerhörd professionalitet. Orkesterns medlemmar ”satte” oftast melodin på första eller andra tagningen och ett album spelades in på 2–3 dagar. Percy Faith visste exakt var han hade sina musiker och skrev arrangemangen därefter.

Mucho gusto
Den 21 mars 1961 samlade Percy Faith sin orkester i en av Columbias studior i Los Angeles. Fyra år tidigare hade bandet spelat in LP:n Viva! The music of Mexico och nu var det dags för en uppföljare med mexikansk musik.  


Bland latinska standardmelodier som Besame mucho, Maria Elena och Cielito lindo lade Percy Faith in en ny egenkomponerad melodi. Han kallade den för Mucho gusto, som är en hälsningsfras på spanska och betyder ungefär ”Trevligt att träffas”. Frasen kan för övrigt också användas vid matbordet och fungerar då som ”Smaklig måltid”.

Inspelningen gick som vanligt smidigt och albumet blev klart på tre dagar. Mucho gusto ansågs så lyckad att den fick bli öppningsspåret och ge namn åt hela skivan. Mucho gusto! More music of Mexico kom ut på våren 1961.


Sportextra
Sedan hände inte mycket – i USA. Albumet blev ingen jättehit. Men det letade sig i alla fall över Atlanten och hamnade i Grammofonarkivet i Stockholm. Sveriges Radio hade just startat Melodiradion och planerade för ett försök med ett sportprogram varvat med musik. 

I september 1961 gick det första Sportextra i luften. Söndagseftermiddagens allsvenska fotboll var huvudingrediens. Musiken i programmet hade en sak gemensamt: det var bara intrumentalinspelningar. Tanken var att när något intressant hände ute på arenorna skulle det vara mycket lättare att snabbt tona ner skivan utan att behöva ta hänsyn till någon sångtext. 

Bland intrumentalskivorna som Grammofonarkivet hade plockat fram, fanns troligen Mucho gusto. Det skulle dock dröja innan den blev den fasta signaturmelodin. Premiärprogrammets signatur var i stället Floyd Cramers pianoversion av Chattanooga choo choo

Det skulle dock inte dröja länge förrän både programmet Sportextra blev permanent och Mucho gusto dess fasta signatur. På 1980- och 1990-talen har klåfingriga beslutsfattare gjort försök att ersätta melodin med modernare slingor. Men på något sätt har Mucho gusto överlevt som en livsviktig del av Radiosporten.


Analys
Vad är det som gör att vi älskar Mucho gusto och vad gör den så outslitlig? Vi lät Erik Mikael Karlsson, kompositör och producent på Sveriges Radio P2 analysera melodin:

Mucho gusto börjar fanfarliknande för att sedan blomma ut i en driven mexikansk mariachi-galopp fylld med både pisk- och visselljud i klassiskt Percy Faith-manér.

–Men det som kanske främst kännetecknar Mucho gusto, förutom de okonventionella slagverksljuden, är det fantastiska stråk- och brassarrangemanget och så naturligtvis de tre gitarrerna som rytmisk ryggrad.

Noterbart är att Mucho gusto är en av få signaturer i Sveriges Radio – ja, i etermedier över huvud taget – som saknar varje form av syntar. Tonerna är överförda från en LP-skiva, och en lyssnare med guldöron kan kanske uppfatta några små dammknaster.

För Percy Faith var nog Mucho gusto en parentes, en inspelning i mängden. Han fortsatte att spela in sin lättlyssnade musik. Åren 1956–72 hamnade 30 av hans album på Billboardlistan. 1969 fick han en Grammy för temat ur filmen Romeo och Julia.

Percy Faith dog i cancer 9 februari 1976 i Encino utanför Los Angeles. Kanske undrade han på sin ålders höst varför det varje år rasslade in royaltypengar från Sverige för Mucho gusto.    


Paul Zyra
paul.zyra@sr.se

BONUS:
Vill du se Percy Faith framföra Mucho gusto? Använd den här länken:


www.youtube.com/watch?v=7N2s_bGLu4s

Skriv ut

Dela